Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att den tjugoårige studenten, obemedlad och utan
relationer som han var, ej kunde göra sig gällande
som skriftställare i en miljö, där Auguist Strindberg
behövt tio år för att bli bemärkt, och isom nu
vimlade av skribenter med fickpengar och relationer,
är ju föga förvånansvärt; och för övrigt, utan att
göra Danielsson någon orätt, torde man väl kunna
påstå, att han ej var någon diktare i ordets
egentliga mening, även om han ägde en rik poetisk
känslighet och i vissa ögonblick såg verkligheten
med poetens drömblå skaparblick. Han var dock
åtminstone i yngre dagar en alltför istark
viljemän-niska för att kunna bli diktare, och de isyner hans
fantasi skapade ville han se förverkligade i livet,
icke förevigade i dikten. Men den poetiska åder
han faktiskt ägde, räckte till för att åt hans
verksamhet som agitator och journalist ge en lyrisk
fläkt, som ofta lik en frisk vårvind drog fram
genom det lidelsefulla talets heta atmosfär, och som
märkligt nog framträder starkare och rikare i hans
senare produktion än i hans äldre.
Det var under denna dunkla skuggperiod som
Danielsson gjort bekantskap med August Palm.
Palm, som förut nödgats uppge den i Malmö
startade ”Folkviljan”, och på grund av tsin dåtida
osäkerhet i svenska språket sökte ett redaktionsbiträde
för den nya ”Socialdemokraten”, fann i den
svältande bohémstudenten en medarbetare efter sitt
sinne, och Danielsson, vars livsöde med hugg och
slag uppfostrat honom till en motståndare av det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
