Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det gick Danielsson här som annars på den
tiden: han kom och slogs och segrade. Ty att
aftonens strid innebar en seger för socialismen,
därom kunde ingen opartisk åhörare ta fel. På sin
sida hade Danielsson, utom inledaren Rosenius, ej
en enda akademisk medborgare; men som
motståndare mötte, utom ett par lättbeväpnade
ungdomar, professorer för alla fyra fakulteterna:
teologen Eklund, nationalekonomen Hamilton,
medicinaren Ribbing och filosofen Borelius. Det var
alltså vad numerären beträffar en tämligen ojämn
strid, vars faror ytterligare ökades därav, att det
bland motståndarna fanns ett par av universitetets
slagfärdigaste debattörer.
Det var därför icke utan en viss nervositet som
den lilla radikala studentklicken avvaktade vad som
komma skulle. Att Danielsson var en glänsande
talare visste man nog, men därmed var ju icke sagt
att han ägde den dialektiska fingerfärdighet, som
anses oundgänglig för en god debattör. Men många
minuter behövde han ej ha ordet för att skingra
alla sådana farhågor, och när han slutat sitt första,
under andlös tystnad åhörda anförande, ljöd med
ens en knall av dövande applåder. Det var som
åskan slagit ned i salen, och det fanns beskedligt
folk, som sedan själva häpnade över att de
applåderat.
Alltsedan denna minnesvärda vår har
socialismen haft fast fotfäsite bland den självständigt
tänkande delen av den akademiska ungdomen i Lund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
