Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Man får av hans (W—ns) penna en ytterst matt
föreställning om studentlivet i Lund. Jag har själv
varit med vid vissa tillfällen i denna ystra
baccha-nal, som med alla sina skuggsidor slipade
intelligenserna mer än den förstörda själarna. Därför
kan jag yttra mig som kännare, och ehuru
Wallen-gren berättar oss verkliga händelser och skildrar
verkliga personer med en mera närgången än
träffande tydlighet, förmår han ej återge det, som i
Tualivet var det berättigade och det bedårande. Vi
bliva presenterade för personer under mer eller
mindre genomskinliga namn, vi se dem dricka
punsch och ställa till upptåg, men vi förnimma
icke dessa gnistrande kvickheter och denna jämt
flödande spiritualitet, som gör den gula fadda
punschen till gyllene druvsaft. I stället se vi våra
favorittyper falla platt ner i en oäkta sentimentalitet,
som aldrig visade sin duvna fysionomi på Kafé
Tua.”
Det var i själva verket ett ganska egendomligt
kotteri, som av ödets nyckfulla kastvindar blåsts
samman på Kafé Tua åren 1891—92. Där var
kärngruppen i D. U. G., en handfull istridslystna och
slagfärdiga debattörer, som under ett lustrum lagt
det ena explosivämnet efter det andra under den
offentliga diskussionens brännspegel och nu kände
sig desillusionerade, när världen gick sin gamla
gång och tog det hela för vad det var, ett tämligen
oförargligt fyrverkeri. Denna missräkning avfödde
en viss nihilistisk grundstämning, och på denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
