Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då slog det mig: är icke detta en symbol av livet
när det går som bäst: en vandring uppåt, genom
ett grått landskap rakt in i dimman.
Men på kvällen, när jag åter satt på verandan i
Röstånga, tycktes mig livsaspekten en annan.
Sensommarmörkret hade redan sänkt sig över näjden,
biåsvart och ogenomträngligt, och luften var så
stilla, att ljuset endast fladdrade svagt på vårt bord.
Och mot den kolmörka bakgrunden såg jag Axel
Danielssons härjade ansikte, inramat av en svart
lejonman, lysande av själ och eld, och ett ögonblick
väcktes den tanken till liv: är icke även detta en
symbol av livet — en hög och härjad ljusgestalt,
framsprungen ur ett kolsvart, ruvande mörker.
När Axel Danielsison på hösten 1899 återvände
från Röstånga till Malmö utan att hans tillstånd på
minsta sätt förbättrats, fick man äntligen klart för
sig att han var allvarligt sjuk, att fara var å färde,
och att något måste göras för att icke det vänsta
skulle inträffa. Och som det ofta händer i dylika
fall, ,slog man nu på vissa håll över i motsatta
ytterligheten och började redan på förhand att med
gemytlig fatalism försona sig med tanken på den
sjukes förestående bortgång. Från mitt sista besök
hos Danielsson, en mörk och kulen senhöistkväll,
erinrar jag mig, hur en av oss båda mycket om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
