Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döde över hela linjen som den banbrytande
storman han var i sin krafts dagar. I
”Socialdemokraten” tecknade Branting på sitt nobla och förstående
sätt den döde stridskamratens bild, i ”Arbetet” gav
August Nilsson en glänsande ooh varmhjärtad
skildring av Danielssons liv ooh personlighet, i ”Ny
Tid” ristade Lindblad vackert och känsligt den
tappres minne. Det skrevs även en del vers, som
alla vittnade om djup sorg och hänförd
tillgivenhet, men som näppeligen kunna göra amspråk på
att nu, åtta år efteråt, äga något intresse. Det bästa,
som sades om Axel Danielsson vid hans död, var
helt visst partistyrelsens av Hjtalmar Branting
författade hälsning:
För kraft och mod, för eld som lyste och värmde,
för din härda kamp, för landet du vunnit ät
socialismen — folkbefriaren —, för Arbetet —- ett sista
tack!
Då jag för en del år sedan studerade Mommsens
”Römische Geschichte” och hunnit fram till det
kapitel, där den berömde historieskrivaren tecknar
Julius Gsesars bild, slog det mig, att jag någon
gång på min väg genom livet mött en gestalt, på
vilken den Mommsenska teckningen på ett
förunderligt sätt passade in. Vem var han, denne man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
