Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett studium som kommit honom att begå det
vanliga misstaget att ta en svunnen tids händelser för
framtidsmöjligheter och tro att franska
revolutionens gatustrider kunde duga som strategiska
mönster, när det hundra år senare gällde proletariatets
ekonomiska frigörelse. Det är emellertid ganska
intressant att se hur beröringen med verkligheten
småningom modifierade denna uppfattning. Ännu
under början av sin fängelsetid i Malmö var
Danielsson — till en viiss grad åtminstone —
revolutionär romantiker och i ett meningsutbyte med
Branting, vilken manat till att ej för den sociala
revolutionen glömma bort de sociala reformerna,
svarar D. (7 september 89):
Jag för min del har åtminstone gjort allt som i den vägen
kan anses vara en socialists plikt. Ingen kan lägga större
vikt än jag på fackföreningen, på -skyddslagstiftning, på
normalarbetsdag o. s. v. Men jag tror icke på
parlamentarismen, icke ens på Palms ”folkvalda enkammarsystem”, ja,
min själ icke ens på folkstaten. Men jag har inte svurit på
någonting. Jag har icke sagt att jag kommer att avråda
arbetarna från att deltaga i riksdagsmannaval. Jag har
lämnat den frågan öppen. Det troliga är att min ståndpunkt
blir denna: låt oss prova, vi måste till det yttersta göra vår
plikt för att förekomma onödig våldsamhet i den sociala
frågans lösning.
Detta yttrande är mycket betecknande för den
osäkra och trevande, man vore frestad säga
agnos-tiska stämning, vari Danielsson vid denna tid
befann sig med hänsyn till par ti taktikens politiska
linjer. Vad som här förhjälpte honom till klarhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
