Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrikhalsars småmordsteorier, vartill herr Bergegrens blotta
kvarstående inom partiet ger alla möjliga motståndare
anledning.
Det är från flera synpunkter värt att lägga märke
till att dessa ord skrivits för sjutton är sedan. Hr
Bergegren och hans anhängare söka nämligen ofta
inbilla godtroget folk, att den opposition, som
deras uppträdande framkallat på många håll inom
partiet, är ett symptom av en dekadans, som gripit
den svenska socialdemokratien på senare åren,
särskilt sedan så många akademici strömmat till. Och
dock syns det av ovanstående klart och tydligt, att
kampen mot Hinkeanismen redan för sjutton år
sedan blivit en nödvändighet för partiet, och att den
som riktade det hårdaste hugget mot den huvudlösa
hydran just var Axel Danielsson, när han stod på
höjden av dådkraftig verksamhet.
Men även under de tidigare år, då Danielsson
bekände sig till den revolutionära
antiparlamentaris-men, hur djup och oöverstiglig var icke även då
den klyfta, som skilde hans åskådningssätt och
agitation från Hinkeanismen. En av de bergfasta
grundvalar, på vilken Danielssons offentliga
verksamhet stödde sig, var en manlig ansvarskänsla,
som växte i djup i samma mån som hans
verk-ningssfär utåt vidgade sig. Det var i främsta
rummet denna rent humana ansvarskänsla, isom kom
honom att tidigt nog framkasta maningen: ”låt oss
prova, vi måste till det yttersta göra vår plikt för
att förekomma onödig våldsamhet i den sociala re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
