Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Vermeland e’ fager tärna bodde
Å många friare kring henne gnodde,
För ho’ va’ vacker, som en ros om våren,
Som sola uti Karlsta’ jämt ho’ sken.
Så kom en herreman å ville ha’na,
Å tjugetals mä vacka ord han sa’na.
Men värst krumbukta han för hennes fader,
För gubben va’ må veta hiskligt rik.
Men flickan hörde inte uppå prate’,
Ho’ tänkte: “de’ ä’ nog en riktig sate
Å allri nånsin ska’ ja’ släppa Hanna
I klor’a på en sådan listig räf.”
Men hennes fader tänkte ej de’samma,
Han svor å skrek: “Må håken dig anamma,
Som inte ta’r en tocken kär di’ toka.
När tänker du en gång te blifva gift?”
Men flickan sa’: “Jag bryr mig inte om’en
Om än han vore ifrå’ himla kommen,
För hela hjärta mitt ja’ ga’ te Lasse
En gång i höstas när vi körde hö.”
Men då ble’ hennes fader onn i sinne’,
Så ingen menska tordes vara inne,
Han skrek: “Di’ slyna, genast mig berätta
Hur håken alltihopa de’ ge te.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
