Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Å när som han nu hän te’ gärdet ska’ ut,
Så har inte Per någon svartbrokig stut,
Men smaka han får både snäsor å knuten.
För plogen han larvar i stället för stuten.
 |
Ja’ tog mej e’ hustru å ho’ hette Sara.
Pompa, pompa, falulalulalula.
Å dä ska Ni tro va’ e’ hiskliger mara
Pompa, pompa, falulalulej.
Ja ho’ hade många å stora meriter;
Å brännvin dä drack ho’ i taget en liter.
Å näfvar ho’ hade ett par så bastanta;
Ja, öronen mina mä’ dem va’ bekanta.
Å mun va’ förskräcklig å saknade tänder;
Å ögena lyste som två stora bränder.
Å näsa ho’ va som en snöplog så breder;
Ja, lång så ho’ räckte te’ hakspetsen neder.
Å håre va’ rödt, så dä’ fräste för vatten;
Men om dä’ i dä’ ha’ var’t kam, vete katten.
Å fötter så stora som Brohulta gärde;
Men uti bena fanns ej mycke’ värde.
Å pojken, vi hade, han dödde mä samma;
Å dä va’ ju bra, för han likna sin mamma.
Å mej, arme syndare, bulta å slog ho’;
Men snart ble’ ja’ kvitt’na, en vacker dag dog ho’.
Å ja’ ble’ så gla’, så ja’ hoppa å trafva,
Å dagen därefter ja’ körde’na i grafva.
Å bra dä gjorde Perkel, som tog’na;
Men bättre gjorde Blacka, som drog’na.
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
