Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Absalom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELNS MÄ.V OCH KVINNOR. 27
tända eld på et-t kornfält, som var Joabs
och låg vid sidan af Absaloms åker. Joab
gick då till honom och frågade, hvarför
hans tjänare hade satt eld på åkerstycket.
Och Absalom svarade: Si, jag sände efter
dig och lät säga dig: Kom till mig, att
jag må sända dig till konungen för att säga:
Hvarför kom jag ifrån Gesur? Det vore
mig bättre, att jag ännu vore där. Och nu
vill jag se konungens ansikte; och är
någon skuld hos mig, så må man döda mig.
Och Joab gick till konungen och berättade
honom detta. Och han kallade till sig
Absalom. Då han kom in till konungen,
bugade han sig med ansiktet mot jorden för
honom och konungen kysste honom, 2
Sam. 14: 28—33. Absalom skaffade sig
nu en vagn och hästar och femtio män,
som lupo framför honom. Och han stod
bittida upp om morgonen och ställde sig
vid sidan af vägen till stadsporten. Så
snart där var någon, som hade någon
sak, som förde honom till konungen för att
få dom, kallade Absalom honom till sig och
frågade, från hvilken stad han vore. Och
om denne då sade sig vara af någon af
Israels stammar, så sade Absalom, att hans
sak vore god och rättvis; men beklagade
tillika, att konungen icke hade tillsatt
någon, som kunde höra honom. Och han sade:
Om allenast man satte mig till domare i
landet, så skulle hvar och en, som hade
någon sak och rättegång få komma till mig,
och jag skulle skaffa honom rätt. Och så
ofta där var någon, som gick till konungen
med någon sak för att få dömt i den, så
räckte Absalom ut sin hand, fattade i
honom och kysste honom; och på det sättet
stal han Israels mäns hjärtan, 2 Sam. 15:
1—6.
När fyra år voro förlidna, sade
Absalom till sin fader David, att ban, medan
han ännu var i Gesur, hade gifvit Herren
det löftet, att om han komme igen till
Jerusalem, så ville ban göra hon o in en
offertjänst. Nu ville han gå till Hebron och
betala detta löfte. Konungen sade då till
honom: Gack i frid! Och han stod upp
och gick till Hebron. Men han hade
utsändt spejare i alla Israels stammar och
låtit säga: När I fån höra trumpetskall, så
sägen: Absalom har blifvit konung i Hebron.
Och han hade bjudit tvåhundra män från
Jerusalem med sig till festen, och de gingo
med i sin enfald och visste icke, hvarom
fråga var. Men när han offrade offren,
skickade han efter Ahitofel, en Davids råds-
herre, ifrån staden Gilo. Och
sammansvärjningen blef så stark, att allt mera folk slöt
sig till honom. Och ett bud kom till
David, att hvarje mans hjärta i Israel höll
med Absalom. Då sade David till sina
tjänare, som voro hos honom i Jerusalem: Upp,
låtom oss fly! Ty här finnes ingen annan
räddning undan Absalom. Och de skyndade
sig åstad, konungen och hela hans hus
ef-I ter honom; men han lämnade kvar tio
kvinnor af sina frillor till att vårda huset.
Ahitofel var en klok rådgifvare, men
David bad nu Gud, att han skulle göra
Ahi-tofels råd till galenskap. Och en gammal
man, Husai, Davids vän, följde med honom
men David öfvertalade honom att vända om
till Jerusalem igen och anmäla sig hos
Absalom för att blifva hos honom, så skulle
han kunna göra Ahitofels råd till galenskap.
Och Husai kom till Jerusalem
samtidigt med Absalom, 2 Sam. 15. När
Absa-I lom och det folk, som var med honom,
kom till Jerusalem, och äfven Ahitofel var
med honom, så gick Husai fram till honom
och ställde sig, som hade han varit hans
vän, önskande honom lycka, i det han
ropade: Lefve konungen, lefve konungen!
Men Absalom sade till honom: Är det så
du bevisar kärlek mot din vän? Hvarför
gick du icke med din vän? Och Husai
svarade, att han ville tillhöra den, som Herren
och Israels fdlk hade utvalt, samt tillade:
Hvem skulle jag för öfrigt tjäna, om icke
Davids, min väns, son? Och Absalom
uppmanade Ahitofel, att han skulle gifva
honom ett råd, hvad han borde göra. Och
Ahitofel rådde honom att ligga när sin
faders frillor för att därigenom göra sig
riktigt förhatlig inför honom. Och när de män,
tillade han, som hålla med dig, få höra det,
så skola de blifva så mycket pålitligare. Men
ett råd, gifvet af Ahitofel, ansågs den
tiden, som om man hade frågat Gud till råds.
Så mycket gällde alla Ahitofels råd både för
David och för Absalom, 2 Sam. 16: 15—23.
Vidare rådde Ahitofel, att man skulle
utvälja tolftusen män ät honom, så ville han
strax draga efter David, nedslå honom och
draga allt folket tillbaka till Absalom. Detta
förelag tyckte såväl Absalom som de äldste
i Israel vara godt. Men Absalom lät dock
kalla till sig äfven Husai för att höra, hvad
han rådde till. Och Husai ogillade Ahitofels
råd och sade: Det är icke ett godt råd. Han
däremot rådde, att Absalom i stället skulle
sammandraga hela Israel ifrån Dan ända till
Beer—Seba, talrikt såsom sanden på hafvets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
