Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Ahab ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELNS MÄN OCH KVINNOR. 34
Och Obadia gick Ahab till mötes och
sade honom detta. Och Ahab gick Eli a till
mötes, och då ban fick se honom, sade ban:
Är det du, som drager olycka öfver Israel?
Men Elia svarade honom: Det är icke jag,
som drager olycka öfver Israel, utan du och
din faders hus, då I hafven öfvergifvit
Herrens bud, och du har gått efter Baal. Och
han sade till Ahab, att han skulle sända
och församla hela Israel, de
fyrahundrafemtio Baalsprofeterna och de fyrahundra
Astarteprofeterna, som spisade vid Isebels
bord, till Karmels berg. Och Ahab gjorde
efter profetens ord.
Och Elia sade, att man borde taga väl
reda på, hvem som vore Gud och dyrka
honom och ingen annan samt föreslog
därför, att Baals-profeterna skulle offra åt Baal
och han åt Herren Zebaot. Den Gud, som
då svarade ined eld från himmelen, han
vore den rätte Guden. Och detta förslag
syntes folket godt, och det gick in därpå.
När Herren Zebaot då hade visat sig vara
den ende sanne Guden, sade Elia till Ahab,
att ban kunde draga upp till att äta och
dricka, ty redan hördes suset af en
regnskur. Och Ahab gjorde så. Och strax
därefter sände Elia sin tjänare till Ahab
med bud, att han skulle spänna för sin
vagn och fara ned, att regnet icke måtte
hindra honom. Och inom en handvändning
vardt himmelen svart af moln och storm,
och ett starkt regn föll. Och Ahab steg i
vagnen och reste till Jisreel. Och Herrens
hand var öfver Elia, och han omgjordade
sina länder och lopp framför Ahab på
vägen till Jisreel, 1 Kon. 17: 1; 18: 1—46.
Jak. 5: 17, 18.
Och Ahab berättade för Isebel, allt hvad
Elia hade gjort, och huru han hade dräpt
alla Baalsprofeterna med svärd, 1 Kon. 19: 1.
Benhadad, konungen i Syrien, församlade
sin krigshär, och trettiotvå konungar med
honom, och drog upp och belägrade
Samaria. Och han sände bud till Ahab, att hans
silfver och guld och de skönaste af hans
kvinnor och hans barn hörde honom till.
Och Ahab svarade, att han själf med allt
hvad han hade hörde Benhadad till. Men
Benhadads bud kommo för andra gången
och sade, att han dagen därefter skalle
sända sina tjänare för att undersöka Ahabs
och hans tjänares hus, och allt hvad hans
ögon fägnade, skulle de föra bort. Då kallade
Ahab tillsammans landets äldste och
berättade för dem, hvad Benhadad hade sagt.
Och dessa rådde honom, att han icke skulle
lyda Benhadad. Och Ahab svarade
sändebuden, att han icke kunde göra, hvad
Benhadad andra gången hade fordrat.
Och Benhadad sände för tredje gången
bud till Ahab och talade i öfvermodiga
ordalag. Men Ahab svarade: Sägen honom:
Ej berömine sig den som spänner svärdet
på sig, så som den som löser det af sig!
Och när Benhadad hörde det svaret,
kommenderade han sina tjänare att storma
staden. Men då trädde en profet fram till
Ahab och sade, att Herren skulle gifva den
stora hären i hans hand genom
landsfogdarnas tjänare, på det att Ähab måtte
förstå, hvem som vore Herren. Dock skulle
Ahab själf begynna striden. Och Ahab
drog ut med landsfogdarnas tjänare,
två-hundratrettiotvä man, och af folket i öfrigt
sjutusen man, och de slogo Syrerna och
gjorde ett stort nederlag ibland dem; och
Benhadad kom med nöd undan på sin häst
tillika med några ryttare. Men profeten
trädde åter fram till Ahab och sade till
honom, att han skulle förstärka sig och
betänka, hvad där vore att göra, ty i början
af det följande året skulle konungen af
Syrien komma igen.
Och vid den af profeten förutsagda tiden
kom Benhadad med hela sin här, och Israel
lägrade sig midt emot honom.
Och gudsmannen gick åter fram till Ahab
och sade, att Herren ville gifva den stora
hären i hans hand, på det att Israel måtte
förstå, hvem som vore Herren. Och Israels
barn slogo på en enda dag etthundratusen
man fotfolk. Och tjugusjutusen man flydde
in i staden Afek, och stadsmuren föll öfver
dem. Benhadad själf hade ock flytt in i
staden, där han nu lopp från rum till rum.
Men hans tjänare sade sig hafva hört, att
Israels konungar voro nådiga. Och nu ville
de gå in till Ahab och bedja honom, att
han måtte låta Benhadad lefva. Ahab lät
då hämta honom och lät honom sitta upp
i sin vagn. Och Benhadad sade sig vilja
gifva Ahab igen de städer, som hans fader
hade tagit ifrån dennes fader; och Ahab
skulle få anlägga gator i Damaskus, såsom
Behadads fader hade fått göra i Samaria.
Då sade Ahab: Ja, på det vilkoret vill jag
låta dig fara.
Men en af profetlärlingarna sade till Ahab:
Emedan du har släppt den man utur din
hand, som af Herren var gifven till spillo,
så skall ditt lif vara i stället för hans Uf
och ditt folk i stället för hans folk. Och
Ahab drog hem till sitt hus, bedröfvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
