Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Ahasveros ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELNS MÄN OCH KVINNOR. 40
för dagens händelser, och den blef uppläst
för honom. Och då upplästes äfven den
här ofvan nämnda händelsen om, huru
Morde-kai hade upptäckt och anmält de två
hofmän, hvilka traktade efter att bära händer
på konungen. Konungen frågade då,
hvilken ära och upphöjelse, som hade
vederfarits Mordekai därför. Och konungens
tjänare svarade, att ingen vedergällning hade
vederfarits honom. I det samma anlände
Haman för att säga konungen, att man borde
hänga Mordekai; och konungen lät Haman
komma in. Men förr än Haman hann säga
sitt ärende, frågade konungen honom, hvad
man skulle göra den man, som konungen
ville ära. Haman, som tänkte, att det väl
icke kunde vara någon annan konungen
ville ära än honom själf, sade, att man
skulle hämta en konungslig klädning, den
konungen hade burit, och en häst, på
hvilken konungen hade ridit, och på hvilkens
hufvud en kunglig krona vore anbragt, och
klädningen och hästen skulle öfverlämnas
åt en af konungens förnämste höfdingar.
Den klädningen skulle man påkläda honom
och låta honom rida på den hästen å
stadens öppna platser och ropa framför honom:
Så göres den man, som konungen vill ära.
Konungen befallde då Haman att skynda
sig och göra med juden Mordekai, såsom han
hade sagt. Och Haman tog och klädde på
Mordekai klädningen, satte honom på hästen
och sprang framför honom och ropade: Så
göres med den man, som konungen vill
ära. Därefter skyndade sig Haman till sitt
hus, bedröfvad och med öfvertäckt hufvud.
Och han berättade för sin hustru och för
sina vänner, hvad som hade händt. Dåsade
de till honom, att om Mordekai var af
judisk säd, så förmådde han intet emot
honom, utan hade han böljat att falla, så
måste han falla för honom. Och medan de
ännu talade, kommo konungens hofmän och
hämtade honom till gästabudet hos Ester.
Men då konungen och Haman hade
kommit till gästabudet, frågade konungen ånyo
Ester, hvad hon begärde,ochhanupprepadesin
försäkran, att det skulle varda henne gifvet.
Då bad hon konungen om sitt och sitt folks
lif och sade, att de voro sålda till att
utrotas, dräpas och förgöras. Och konungen
frågade, hvem den man kunde vara, som
hade fördristat sig att så göra. Och då
drottningen sade, att det var Haman, vardt
konungen vred, stod upp från gästabudet och gick
ut på slottsgården. Och då han kom
tillbaka från slottsgården, såg han Haman
ligga vid den soffa, på hvilken Ester satt;
ty Haman hade blifvit förskräckt och bad
Ester om sitt lif, emedan han såg, att ondt
var beslutadt mot honom. Konungen sade då:
Vill du ock öfva våld emot drottningen här
i mitt hus. Då det berättades för
konungen, att Haman hade låtit uppresa en galge
i sitt hus för att däri hänga Mordekai,
befallde ban, att man skulle hänga Haman
däruti. Och konungen gaf åt Ester Hamans
hus, och ban tog sin ring, som han hade
tagit från Haman, af sin hand och gaf den
åt Mordekai, ty Ester hade sagt honom,
hvad denne var för henne. Och Ester bad
konungen, att han måtte göra om intet
Hamans onda anslag mot judarna och återkalla
de bref, som hade utgått, att judarna skulle
förgöras. Men han svarade, att en
skrifvelse, som var skrifven i konungens namn
och beseglad med konungens ring, stod icke
till att återkalla. Dock lofvade han
Mordekai och Ester att skrifva, som dem godt
syntes i hans namn och besegla med hans ring.
Och de skrefvo och utsände bref, att judarna
skulle samla sig till försvar och dräpa och
förgöra alla, som ville angripa dem och
plundra deras egendom. Och på den dagen då
judarnas fiender skulle dödat dem, vände
det sig så, att judarna gjorde ett stort
nederlag på sina fiender. Och på Esters
begäran gaf konungen de judar, som bodde i
staden Susan, frihet att göra efter påbudet
en dag till, hvarförutom han gaf befallning,
att Hamans tio söner skulle hängas i sin
faders galge.
Och konung Ahasveros lade skatt på
landet och på öarna i hafvet. Och han
upphöjde juden Mordekai till sin närmaste man,
Est. 1: 1—10: 3.
I början af Ahasveros regering skrefs till
honom en anklagelseskrift mot de judar och
Jerusalems inbyggare, som hade dragit upp
ur fångenskapen i Babel och nu voro
sysselsatta med Jerusalems återuppbyggande, Esra
4: 6. Namnet betyder: Majestätlig (Stora
kyrkobibeln).
Ahasveros 2. Fader åt Darius, som var
af medisk härkomst och var konung öfver
kaldeernas rike, Dan. 9: 1. Anses af E.
Nyström vara Kores’ morfader. Fjellstedt
däremot har en motsatt uppfattning och
säger: Ahasveros i Esra och Esters bok är
sannolikt Kores’ morfader, men den i Dan.
9: 1 är en annan.
Ahban, en man af judas stam, hvars fader
hette Abisur och moder Abihail. Han hade
en broder, som hette Molid, 1 Krön. 2: 29.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
