Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Anatot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELNS MÄN OCH KVINNOR.
51
Anatot 1. Rekers åttonde son, Benjamins
sonson, en hufvudman i Benjamins stam och
en stridbar man, 1 Krön. 7: 6—9. Namnet
betyder: Svar (Stora kyrkobibeln).
Anatot 2. En hufvudman bland Israels
folk under Nehemias dagar, en af dem som
satte signet under det skriftliga förbundet,
Neh. 10: 19.
Andreas, en fiskare från staden Betsaida,
Joh. 1: 44, Simon Petri broder, Matt. 4: 18
m. fi. st. Han var Johannes döparens
lärjunge; men på grund af dennes vittnesbörd
om Jesus följde han efter honom, tog reda
på hvar han bodde och stannade den dagen
hos honom. Den första han därefter fann,
var brodern, Simon, och honom förde han
genast titi Jesus, Joh. 1: 35—42. Vid ett
annat tillfälle, då Jesus gick ut med
stranden af det galileiska hafvet, voro Andreas
och Simon där och sysselsatte sig med fiske.
Jesus kallade dem då att följa sig och sade,
att han skulle göra dem till
människofiskare, Matt. 4: 18, 19; Mark. 1: 16, 17.
Andreas var en af de tolf, hvilka Jesus utvalde
till apostlar-, Matt. 10: 2; Mark. 3: 18; Luk.
6: 14; Apg. 1: 13. Det var Andreas som i
ödemarken talade med Jesus om pilten med
de fem bröden och två fiskarna, hvilka
han menade, icke kunde förslå till att
mätta femtusen människor, Joh. 6: 8, 9.
Andreas och Filippus voro de, som
underrättade Jesus, att några greker hade
kommit och ville se honom, Joh. 12: 20—22.
Han var äfven en af dem, som frågade
Herren om Jerusalems förstöring och hans
tillkommelse, Mark. 13: 3,4. »Om hans senare
öden är intet med visshet kändt. Man
säger, att han predikat evangelium i
Grekland och Scythien och slutligen lidit
korsdöden» (E. N.). Namnet betyder: Manlig
och tapper (Stora kyrkobibeln).
Andronicus, en Pauli vän. Denne
kallar honom sin frände och medfånge och
säger, att han är utmärkt bland apostlarna,
och att han före honom kommit till
Kristus. Han hälsar honom i brefvet till de
heliga i Bom, Rom. 16: 7. Namnet
betyder: Segersam man (Stora kyrkobibeln).
Aner, en broder till amoreern Mamre, i
hvars eklund Abraham bodde. Hän hade
ock en annan broder, som hette Eskol, och
alla tre voro i förbund med Abraham och
följde med honom, då ban drog ut för att
rädda sin brorson Lot. Vid krigets slut fingo
de hvar sin lott af krigsbytet, 1 Mos. 14:
13, 24. Namnet betyder: Folkens ljus och
lykta (Stora kyrkobibeln).
Aniam, en man af Manasse stam. Hans
fader hette Semida, och han hade tre
bröder: Ahjan, Sekem och Likhi, 1 Krön. 7:
19. Namnet betyder: Folkens starkhet (Stora
kyrkobibeln).
Antipas, en evangelii förkunnare, ett
troget Jesu vittne, blef dödad i Pergamus, Upp.
2: 13. Namnet betyder: Som är emot alla,
i allas ställe (Stora kyrkobibeln).
Antotia, en hufvudman i Benjamins stam,
den nionde af Sasaks elfva söner. Han bodde
i Jerusalem, 1 Krön. 8: 24, 28. Namnet
betyder: Herrens svar (Stora kyrkobibeln).
Anub, en man af Judas stam. Hans
fader hette Koz, och han hade en broder, som
hette Hazobeba, 1 Krön. 4: 8. Namnet
betyder: Yindrufva (Stora kyrkobibeln).
Apelles, en i Kristus bepröfvad man, till
hvilken Paulus hälsar i brefvet till de
heliga i Rom, Rom. 16: 10. Namnet betyder:
Intet svart (Stora kyrkobibeln).
Apollos, en jude, bördig från Alexandria,
en vältalig man, mäktig i skrifterna. Han
hade blifvit undervisad om Herrens väg och
kom till Efesus, där han, brinnande i
anden, talade och lärde grundligt det som
angick Herren, ehuru han endast kände till
Johannes döpelse. Han begynte tala
frimodigt i synagogan, och då Akvilas och
Priskilla hade hört honom, togo de honom till
sig och framställde för honom ännu
grundligare Guds väg. Då ban ville fara till
Akaja, skrefvo bröderna och uppmuntrade
lärjungarna att mottaga honom.
Då ban kom dit, blef han genom nåden
de troende till mycket gagn; ty han
vederlade kraftigt judarne offentligen, bevisande
genom skrifterna, att Jesus var Kristus.
Apg. 18: 24—28.
Han verkade äfven i Korint, hvarest några
af församlingsmedlemmarne läto kalla sig
efter honom, så att Paulus tillrättavisar dem
och säger, att han hade planterat och
Apollos hade vattnat, men Gud vore den, som
hade gifvit växten. De voro allenast Guds
medhjälpare, tjänare, genom hvilka
korintierna hade blifvit förda till tron, Apg. 19:1;
1 Kor. 1: 12; 3: 4—9, 22.
Paulus uppmanar Titus att sorgfälligt
utrusta Apollos och Senas, den lagkloke, för
en deras resa, på det att intet måtte fattas
dem, Tit. 3: 13. Namnet betyder:
Fördärfvare och förstörare (Stora kyrkobibeln).
Appaim, en man af Judas stam. Hans
fader hette Nadab, hans broder Seled och
hans son Jisei, 1 Krön. 2: 30, 31. Namnet
betyder: Ansikte, gestalt (Stora kyrkobibeln).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
