Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Barnabas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
BIBELNS WÄN OCII KVINNOR.
ord till folket, så talen. Då steg Paulus
upp och talade Guds" ord till folket. Och
då åhörarna gingo ut, bådo de, att samma
ord måtte nästa sabbatsdag blifva talade till
dem. Men när synagogan var upplöst, följde
många af judarna och de gudfruktiga
proselyterna med Paulus och Barnabas. Och desse
talade till dem och förmanade dem att
stadigt förblifva vid Guds ord. Men judarna
motsade dem och uppeggade ansedda män
och kvinnor i staden samt uppväckte en
förföljelse emot dem och drefvo dem ifrån
sina gränser.
Paulus och Barnabas vände sig då till
hedningarna och talade evangelium till dem,
hvarefter de skuddade stoftet af sina fötter
öfver judarna och foro därifrån till Ikonium,
Apg. 13. I Ikonium gingo de likaledes in
i judarnas synagoga och talade så, att en
stor mängd både judar och greker trodde.
Men de judar, som icke trodde, uppviglade
och retade hedningarnas sinnen emot dem.
Likväl vistades de där en lång tid och talade
frimodigt i förtröstan på Herren. Och
Herren lät tecken och under ske genom deras
händer. Men då de förnummo, att både
judar och hedningar med deras öfverhet
gjorde ett upplopp för att misshandla och
stena dem, flydde de till städerna i
Lykao-nien, Lystra och Derbe, och till trakten
däromkring och förkunnade där evangelium.
I Lystra botades genom Paulus en ofärdig
man, öfver hvilket folket så förundrade sig,
att det trodde dem vara gudar och ropade
med hög röst: Gudarna hafva stigit ned till
oss i människogestalt! Och de kallade
Bar-nàbas Jupiter och Paulus Merkurius och
förde fram oxar och kransar och ville offra
för dem. Men apostlarna förbjödo dem det,
sägande: Äfven vi äro människor af samma
natur som I, och förkunna eder evangelium,
att I skolen omvända eder från dessa
fåfängliga gudar till den lefvande Guden, som
har gjort himmelen och jorden och hafvet
och allt som är i dem.
Men judar kommo dit från Antiokia och
Ikonium, hvilka öfvertalade folket och
stenade Paulus, dock icke till döds. Paulus
och Barnabas reste då därifrån till Derbe.
Och sedan de därstädes förkunnat
evangelium och gjort många till lärjungar, vände
de tillbaka till Lystra, Ikonium och
Antiokia, styrkande lärjungarnas- själar och
förmanande dem att förblifva i tron, sägande,
att genom många bedröfvelse!1 måste vi ingå
i Guds rike. De ordnade församlingarna samt
anbefallde dem under bön och fasta åt Herren
och foro så genom Pisidien och kommo till
Painfylien. Och sedan de hade förkunnat
ordet i Perge, foro de ned till Attalia och
seglade därifrån till Antiokia, hvarifrån de
hade blifvit öfverlämnade åt Guds nåd till
det verk, som de nu hade fullbordat. I
Antiokia förkunnade de för församlingen,
huru stora ting Gud hade gjort med dem,
och huru han hade upplåtit trons dörr för
hedningarna, Apg. 14.
Men till Antiokia hade några kommit ned
från Judeen och lärt bröderna: Om I icke
låten omskära eder, så kunnen I icke blifva
frälsta. Mot denna lära uppträdde Paulus
och Barnabas, och en icke ringa tvist
uppstod emellan dem. För denna tvistefrågas
skull blefvo Paulus och Barnabas och några
andra med dem förordnade att fara upp till
Jerusalem och rådfråga sig med apostlarna
och de äldste därstädes om denna sak. Och
de foro genom Fenicien och Samarien och
förtäljde hedningarnas omvändelse och gjorde
alla bröderna stor glädje. Och när de
framkommo till Jerusalem mottogos de af
församlingen, apostlarna och de äldste och
berättade för dem, huru stora ting Gud hade
gjort med dem. När då på apostlamötet
beslut fattats, att hedningar icke skulle åläggas
omskärelse, blefvo de sände tillbaka till
Antiokia med detta beslut. Och de
sammankallade vid sin framkomst församlingen och
framlämnade brefvet, hvilket lästes och blef
församlingen till glädje och tröst. Efter
några dagars vistelse i Antiokia föreslog
Paulus, att de skulle fara tillbaka och se
till bröderna i alla de städer, i hvilka de
hade varit och förkunnat Herrens ord. Och
Barnabas ville, att de skulle taga Johannes
med (denne Johannes eller Markus var
Barnabas syskonbarn, Kol. 4: 10), men Paulus
ville icke taga honom med, emedan han förut
hade trädt ifrån dem i Pamfylien och icke
följt med dem i arbetet. Då uppstod en
förbittring, så att de skildes från hvarandra,
och Barnabas tog Johannes med sig och
seglade till Cypern, Apg. lo. Barnabas
omnämnes af Paulus i 1 Kor. 9: 6, där han
frågar, om ban och Barnabas i olikhet med alla
andra evangelii tjänare icke skulle vara
berättigade till frihet från kroppsligt arbete. I Gal.
2: 1—9 omnämner Paulus, att han till följd
af en uppenbarelse i Barnabas sällskap
företagit en resa till Jernsalem och där blifvit
vänligt mottagen af Petrus, Jakob och
Johannes. I Antiokia blef Barnabas indragen
i Petri skrymteri, Gal. 2: 13. Hans
egentliga namn synes hafva varit Josef, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
