Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Barsabas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71 BIBELNS WÄN OCII KVINNOR.
apostlarna kallade honom Barnabas, hvilket
betyder förmaningens son, Apg. 4: 36.
Namnet kan ock betyda: Trösteson; andra:
Profetens son (Stora kyrkobibeln).
Bapsabas 1. En af de omkring
etthun-dratjugu lärjungar, hvilka voro tillsammans
i Jerusalem efter Jesu Kristi himmelsfärd.
Han hade varit tillsammans med apostlarna
under bela den tid Herren Jesus ingick och
utgick ibland dem, allt ifrån Johannes
döpelse intill den dagen då Jesus vardt
upptagen. När församlingen skulle välja
efterträdare i apostlaämbetet efter Judas Iskariot,
ställdes Barsabas och Mattias i valet att intaga
hans plats. Men vid lottkastningen föll lotten
på Mattias, Apg. 1: 15—26. Barsabas synes
egentligen hafva hetat Josef med tillnamnet
Justus. Namnet Barsabas betyder: En, som är
omvänd; Josef: Den som tilltager och
formerar; Justus: Rättfärdig (Stora kyrkobibeln).
Barsabas 2. En profet och ansedd
medlem af församlingen i Jerusalem vid den tid,
då Paulus och Barnabas reste dit för att
rådgöra med apostlarna och de äldste om
den ställning de hedningkristna hade att
intaga till frågan om omskärelsen med
anledning af den tvist, som härom uppstått i
församlingen i Antiokia. Sedan
apostlamö-tet fattat beslut i frågan, sändes Barsabas
och Silas med Paulus och Barnabas till
Antiokia för att kungöra beslutet för den
därvarande församlingen. Och efter att hafva
framfört sitt ärende förmanade de bröderna
med många ord och styrkte dem. Efter en
tids vistelse i Antiokia återsändes de med
frid från bröderna till apostlarna, Apg. 15:
22—33. Han synes egentligen hafva hetat
Judas, Apg. 15: 22, hvilket betyder:
Bekännare, bekännelse (Stora kyrkobibeln).
Barsillai 1. En gileadit från Rogelim,
som jämte Sobi och Makir lät föra sängar,
skålar, lerkärl, hvete, korn, mjöl, torkade
ax, bönor, färska och torkade ärter, honung,
smör, får och gödda kalfvar till David och
det folk, som var med honom, då han flydde
för sin son Absalom; ty de tänkte: Folket
har blifvit utmattadt af hunger och törst i
öknen, 2 Sam. 17: 27—29. När Absalom
var dödad och striden afslutad, for Barsillai
ned ifrån Rogelim för att ledsaga konungen
öfver Jordan. Barsillai var då åttio år
gammal. Han hade underhållit konungen
med lifsmedel, medan denne uppehållit sig
i Mahanaim, ty ban var en ganska förmögen
man. Och David bjöd Barsillai, att han
skulle följa med till Jerusalem och stanna
där för att hafva sitt underhåll hos konungen.
Men Barsillai undanbad sig den hedern,
emedan han för sin höga ålders skull icke skulle
kunna njuta af den goda maten vid konungens
bord eller af musik och sång, och emedan
han icke ville vara konungen till* besvär.
Han bad därför konungen att i stället taga
med sig en hans vän vid namn Kimham.
Konungen tog då med sig Kimham, kysste
Barsillai och tog afsked af honom. Och
Barsillai vände tillbaka till sin hemort, 2 Sam.
19: 31—39. När David före sin död gaf
Salomo råd, huru han skulle förfara med
särskilda personer, bjöd han honom och sade:
Emot Barsillais söner, gileaditens, skall du
bevisa barmhärtighet, så att de få plats
bland dem, som spisa vid ditt bort; ty så
gjorde de emot mig, när de kommo till mig,
då jag flydde för din broder Absalom, 1
Kon. 2: 7. En man, som tog sig en af
Barsillais döttrar till hustru, vardt uppkallad
efter deras släktnamn, Esra 2: 61; Neh. 7:
63. Se Barsillai 3.
Barsillai 2. En meholatit, fader åt
konung Sauls måg, Adriel, 2 Sam. 21: 8.
Barsillai 3. En man, som hade tagit sig
till hustru en af gileaditen Barsillais döttrar
och efter honom fått sitt namn. Han hade
barn, som drogo med Serubbabel upp ur
fångenskapen i Babel, hvilka icke kunde
finna sina släktregister och därför såsom
orena blefvo uteslutna ifrån prästadömet,
Esra 2: 61, 62; Neh. 7: 63, 64.
Bartimeus, en blind man, som satt vid
vägen utanför Jeriko och tiggde, då Jesus
gick där fram på sin sista resa till
Jerusalem. Då han hörde, att det var Jesus,
ropade han: Davids son, förbarma dig öfver
mig! Och då många näpste honom, att han
skulle tiga, ropade han blott så mycket
ifri-gare: Davids son, förbarma dig öfver mig.
Och då Jesus stannade och lät kalla
honom till sig, kastade han af sig sin
mantel, stod upp och kom till Jesus. Jesus
öppnade hans ögon och sade honom, att han
blifvit hulpen genom sin tro, Mark. 10: 46
—52. Hans fader hette Timeus. Namnet
betyder: Timei son, blind son (Stora kyrkobibeln).
Bartolomeus, en af de tolf män, hvilka
Herren Jesus utvalde till apostlar, och hvilka
han redan under sitt jordelif utsände att
predika evangelium, böta sjuka, utdrifva
onda andar och uppväcka döda, och för
hvilka han ock uppenbarade sig efter sin
uppståndelse, Matt. 10: 1—15; Mark. 3: 13
—19; 6: 7—13; Luk. 6: 13—16; 9: 1—6;
24: 36—49; Joh. 20: 19—29; Apg. 1: 13 m.
fi. st. Fjellstedt och E. Nyström anse ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
