- Project Runeberg -  Bibelns män och kvinnor : biblisk konkordans /
72

(1894) Author: Kristian Roslund With: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Baruk ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72

BIBELNS WÄN OCII KVINNOR.

nom vara densamme som Natanael, Joh. 1:
45—50; 21: 2. Namnet betyder: Ptolomeus’
son, krigsson (Stora kyrkobibeln); Tolmais
son (E. Nyström).

Baruk 1. En man i Israel under
Nehemias tid, en af dem som arbetade vid
stadsmurens återuppbyggande. Hans fader hette
Sabbai, Neh. 3: 20. Kanske är han samma
präst, som satte sitt signet under det
skriftliga förbundet, Neh. 10: 6. Det kan dock
möjligen vara en annan person. Namnet
betyder: Välsignad (Stora kyrkobibeln).

Baruk 2. En man af Judas stam. Han
hade en son, som hette Maaseja och bodde
i Jerusalem i Nehemias dagar. Hans fader
hette Kol-Hose, Neh. 11: 5.

Baruk 3. En vän till profeten Jeremia
och dennes skrifvare. När Jeremia hade köpt
en åker af sin kusin Hanameel, så lämnade
han köpebrefven därpå åt Baruk med uppdrag
att lägga dem i ett lerkärl, på det de måtte
blifva i behåll för lång tid, Jer. 32: 6—16.
I konung Jojakims tid tillkallade Jeremia
Baruk, för att denne efter hans diktamen skulle
i en bokrulle skrifva alla de ord, som
Herren hade talat öfver Israel, Juda och öfver
alla folk ifrån den dag han hade börjat att
tala till honom. Och Baruk skref efter
Jeremias mun Herrens ord. Men då han hade
skrifvit, gick han upp i Herrens hus på en
fastedag, då mycket folk kom tillsammans
från Judas städer, för att läsa upp för
folkets öron alla Herrens ord utur boken, att
de måtte tillbedjande falla ned inför Herren
och omvända sig. Och när Baruk hade läst
upp bokens ord för folkets öron, gick Mika,
Gemarjas son, och berättade för furstarna
alla Herrens ord, hvilka Baruk hade läst
för folket. Furstarna sände då bud efter
Baruk, att han skulle komma och hafva
rullen med sig. Och Baruk läste för deras
öron, och de sågo förskräckta den ene på
den andre. Och furstarna sade till Baruk:
Gå och göm dig, du och Jeremia, att ingen
får veta hvar I ären.

Därefter gingo furstarna till konungen
och berättade hvad som händt. Och rullen
lästes för konungen. Men då tre eller fyra
spalter voro lästa, skar han sönder rullen
och kastade den på elden samt befallde, att
man skulle gripa både Baruk och Jeremia;
men Herren gömde dem undan. Och
Jeremia tog en annan rulle och gaf den åt
Baruk, och han skref efter Jeremias mun alla
de ord, som voro i den boken, hvilken konung
Jojakim hade uppbränt, och ännu många
ord blefvo tillagda, som voro dessa lika,

Jer. 36. När Baruk hade skrifvit dessa
orden, utbrast han: Ve mig! Ty Herren har lagt
bekymmer till min smärta. Jag är trött af
min suckan och finner icke ro. Men Herren
sade till honom genom Jeremia: Du skall
icke begära stora ting för dig. Si, jag vill
låta olycka komma öfver allt kött, men åt
dig viil jag gifva ditt hf såsom ett byte,
till hvilken ort du än skall gå, Jer. 45.
När Jeremia hade sagt kvarlefvan af Juda,
dem, som icke voro bortförda till Babel,
Herrens ord och bjudit dem att icke gå till
Egypten, svarade desse honom: Du ljuger.
Herren, vår Gud, har icke sändt dig och
sagt: I skolen icke gå till Egypten, att där
bosätta eder, utan Baruk, Nerijas son, har
uppeggat dig emot oss, för att gifva oss i
kaldeernas hand, att de skola döda oss och
bortföra oss till Babel. Och de foro till
Egypten och togo med sig dit såväl Baruk
som Jeremia, Jer. 43: 1—7. »Efter
Jeremias död återvände Baruk enligt
rabbinernas uppgift till Babel. En apokryfisk bok
tillskrifves honom» (E. Nyström).

Basa, Ahias son, en man af Isaskars stam.
Han var general hos Israels konung Nadab,
men gjorde en sammansvärjning emot denne,
slog och dödade honom och blef konung
öfver Israel i hans ställe. Och då han hade
blifvit konung, slog han hela Jerobeams hus
och lämnade ingen däraf vid lif, utan
utrotade dem alla efter Herrens ord. Han
regerade öfver Israel i tjugufyra år och gjorde
hvad ondt var i Herrens ögon och vandrade
på Jerobeams väg och i den synd, hvartill
denne hade förledt Israel, 1 Kon. 15: 27—
34. Han var Asas, judakonungens, samtida.
Och Basa drog upp emot Juda och befäste
Bama, så att ingen skulle komma ut eller
in till Asa. Men Asa legde emot honom
Benhadad, konungen i Syrien. Och syrerna
slogo några städer i Israel. Då Basa fick
höra det, afstod han ifrån att befästa Rama
och höll upp med sitt arbete. Men
emellan Basa och Asa var örlig, så länge de
lefde, 1 Kon. 15: 16—22, 32; 2 Krön. 16:
1—6. Herren sände en profet, Jehu,
Ha-nanis son, till Basa och lät säga honom:
Emedan jag har upplyft dig utur stoftet och
satt dig till en furste äfver mitt folk Israel,
men du har vandrat på Jerobeams väg och
förledt mitt folk Israel till synd, så att de
hafva förtörnat mig med sina synder, si, så
vill jag bortsopa Basa och hans hus och vill
göra med ditt hus såsom med Jerobeams,
Nebats sons, hus. Den af Basas hus, som
dör i stad, honom skola hundarna uppäta,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:04:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bmok/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free