Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bazlut ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 BIBELNS WÄN OCII KVINNOR.
Esra 2: 52; Neh. 7: 54. På förstnämnda
ställe heter han Bazlut. Namnet betyder:
Den som sitter i skuggan (Stora kyrkobibeln).
Bazlut, se Bazlit.
Bealja, en benjaminit, en af Sauls
anförvandter. Han var en af de hjältar, som
kommo till David i Ziklag, då denne ännu
var flyktig för Saul, och som sedan hulpo
honom i kriget. De buro båge och sköto pilar
ifrån bågen samt kastade stenar med högra
handen och med den vänstra, 1 Krön. 12:1—5.
Bebai, en israelit, hvars barn, till antalet,
enligt Esra, sexhundra tjugutre, enligt
Nehe-mia, sexhundra tjuguåtta, drogo med
Serubbabel upp ur fångenskapen i Babel, Esra
2: 11; Neh. 7: 16. Sannolikt är han den
samma, som i Esra 8: 11 nämnes såsom
fader åt Sekarja, med hvilken vid ett annat
tillfälle tjuguåtta manspersoner drogo upp ur
fångenskapen. Några af hans afkomlingar
hörde till dem, som hemförde utländska
kvinnor, Esra 10: 28. Sannolikt är han ock
den samme, som såsom en folkets
hufvudman satte sitt signet under det skriftliga
förbundet, Neh. 10: 15.
Bedad, fader åt. en konung i Edom, som
hette Hadad, 1 Mos. 36: 35; 1 Krön. 1: 46.
Namnet betyder: Ensam, enslig (Stora
kyrkobibeln).
Bedan, en man som nämnes bland de
domare, Gud sände för att befria Israel ur
deras fienders hand, då de ropade till honom
och bekände sina synder, 1 Sam. 12: 11.
Melin m. fi. hålla före, att han är densamme
som gileaditen Jair; Fjellstedt, att ban är
den samme som Domarebokens Simson;
andra, att han är den samme som Abdon.
Sannolikt är det samme Bedan, som omtalas
i 1 Krön. 7: 17, en man af Manasses stam,
hvars fader hette Ulam, och som
härstammade från Gilead.
Bedja, en israelit i Esras tid, en af dem,
som hemförde utländska kvinnor, Esra 10:
35. Namnet betyder: Ensam herre, Herren
är allena (Stora kyrkobibeln).
Beeljada, eller Eljada, konung Davids
son, den tolfte i ordningen af de tretton
söner, som föddes honom i Jerusalem, 2 Sam.
5: 16; 1 Krön. 3: 8; 14: 7 (se Eljada 1).
Namnet betyder: Gud vet det (Stora kyrkobibeln).
Beera 1. En stamhöfding i Rubens stam,
hvilken Tiglat-Pilneser, konungen i Asyriën
bortförde i fångenskap. Hans fader hette
Baal (se Baal 1), 1 Krön. 5: 5, 6.
Beera 2. En man af Asers stam, en
hufvudman för sin faders hus och för
stam-höfdingarna, en utvald och stridbar man.
Han var den sista af Zofahs elfva söner,
1 Krön. 7: 36—40.
Beeri 1. En heteer, fader åt Judit, Esaus
hustru, 1 Mos. 26: 34. Kanske är hon den
samme, som i 1 Mos. 36: 2 heter Ana; om
så är, så har Judit äfven hetat Oholibama,
Namnet Beeri betyder: Min son (Stora
kyrkobibeln).
Beeri 2. Profeten Oseas fader, Os. 1:1.
Beker 1. Se Ahiram.
Beker 2. En efraimit, från hvilken en släkt
uppstod, som kallades den bakriska släkten,
4 Mos. 26: 35. Namnet betyder: Förstling,
förstfödd (Stora kyrkobibeln). Kanske är han
den samme som i 1 Krön. 7: 23 heter Beria.
Bekorat, en benjaminit, från hvilken
konung Saul härstammade. Hans fader hette
Afiah och han hade en son, som hette Zeror,
1 Sam. 9: 1. Namnet betyder: Förstling
(Stora kyrkobibeln).
Bela 1. Edoms första konung. Hans
fader hette Beor, och namnet på hans stad
var Dinhaba. Och då Bela blef död, vardt
Jobab, Serahs son ifrån Bazra, konung i
hans ställe, 1 Mos. 36: 32, 33; 1 Krön. 1:
43, 44. Namnet betyder: Pråssare, den som
förtär (Stora kyrkobibeln).
Bela 2. Benjamins förstfödde son. Af
honom uppstod en släkt, som kallades den
Belaiska släkten, 4 Mos. 26: 38—40; 1 Krön.
7: 6; 8: 1. 14 Mos. 26: 40 och 1 Krön. 8:
3—5 säges han hafva sönerna Ax-d eller Addar
och Naaman och på sistnämnda ställe
dessutom 7 andra, och i 1 Krön. 7: 7 nämnas
ytterligare fem Belas söner med andra namn.
Bela 3. En man af Rubens stam. Hans
fader hette Asas, 1 Krön. 5: 8.
Belsazar, kaldeernas sista konung i
Babel. Han gjorde ett gästabud för sina
väldige, och under det de drucko, lät han
införa de kärl, som Nebukadnezar hade tagit
ur Guds hus i Jerusalem och fört till Babel;
och konungen och hans väldige, hans gemål
och hans frillor drucko utur dem, medan de
prisade sina afgudar. Men under det de så
drucko, framstucko fingrar af en
människohand och skrefvo något på den hvitmenade
väggen i konungens palats, som hvarken
konungen eller hans visa kunde läsa eller
uttyda. Konungen blef förskräckt, så att
hans hy förvandlades och hans krafter
sveko honom; och äfven hans väldige
förskräcktes. Och konungen lofvade, att den,
som kunde läsa skriften och lämna
dessut-tydning, skulle klädas i purpur, få en kedja
af guld om sin hals och få makt som tredje
mannen i riket. Men då likväl ingen kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
