- Project Runeberg -  Bibelns män och kvinnor : biblisk konkordans /
89

(1894) Author: Kristian Roslund With: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dara ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIBELNS MÄN OCH KVINNOR.

8S>

mycket; men ängeln Gabriel kom till bonom
och uttydde dem för honom. I dessa
drömmar och syner fick Daniel uppenbarelse
om världshändelsernas lopp intill tidsålderns
ände, då dom skall hållas och riket varda
gifvet åt den högstes helige, Dan. 7:1—8: 27.

I Darii regeringstid hängaf sig Daniel
särskildt åt forskandet i skrifterna. Och han
bad ifrigt och bekände sina och sitt folks
synder. Medan han så bad, uppenbarade
sig ängeln Gabriel åter för honom och
meddelade honom, hvad som skulle komma att
ske med Israels folk intill den smorde
furstens dödande, Dan. 9. I perserkonungen
Kores’ tredje regeringsår fick Daniel åter
uppenbarelser om stor krigsnöd och andra
världshändelser, som särskildt skola komma
att känneteckna den yttersta tiden, på samma
gång det sades till honom själf: Och du, gå
bort till dess änden kommer! Och du skall
hvila dig och uppstå till din del vid
dagarnas ända, Dan. 10: 1—12: 13. Han var en
stor profet, och en af bibelns böcker, den
tjugusjunde i ordningen, bär hans namn.

Jesus uppmanar dem, som läsa hans
profetia om förödelsens styggelse, att gifva akt
däruppå, Matt. 24: 15; Mark. 13: 14. När
Herren genom profeten Hesekiel hotade att
sända svåra plågor öfver Israels barn för
deras synders skull, förklarade han, att om
också sådana män som Noah, Daniel och
Job vore ibland dem, så skulle de genom
sin rättfärdighet frälsa endast sina egna
själar, Hes. 14: 14, 20. Samma profet nämner
en furste i Tyrus, som säges vara visare än
Daniel, Hes. 28: 1—3. Konung
Nebukadnezar eller hans förete hofman gaf honom
namnet Beltsazar, Dan. 1: 7; 5: 12. Hans
lifstid anses hafva varit före år 534 före
Kristus. »Sannolikt slutade han sina dagar
vid persiska hofvet i den höga åldern af
bortåt nittio år» (E. Nyström).

Dara, den femte af Serabs, Judas sons,
söner, 1 Krön. 2: 6. Namnet betyder: Arm
säd eller ond och af arg härkomst, (Stora
kyrkobibeln).

Darda, en vis man i Israel, som dock i
visdom öfverträffades af Salomo. Hans fader
hette Mahol och hans bröder hette Heman
och Kalkol, 1 Kon. 4: 29—31. Namnet
betyder: Konstnär, konsthus, (Stora
kyrkobibeln).

Darius 1. Konung i Medien och Persien.
Vid sextiotvå års ålder tog han in det
kaldeiska riket och blef så herre äfven öfver
judarna, 6om då voro fångar i Babel, Dan.
5: 31. Han satte öfver Kaldeen etthundra-

tjugu satraper eller landshöfdingar, som
skulle råda öfver hela riket, och öfver dem
tre furstar, inför hvilka landshöfdingarna
skulle redovisa, på det att konungen icke
skulle lida någon förlust. Af dessa furstar
var Daniel en. Och som han var
öfverlägsen både furstarna och landshöfdingarna,
emedan en utomordentlig ande var i honom,
så hade konungen för afsikt att sätta honom
öfver hela riket. Furstarna och
landshöfdingarna sökte då i sin afund att bringa
Daniel på fall, och då de icke kunna finna
något fel hos honom eller någon förseelse
från rikes sida, räknade de ut att störta
honom för hans gudsfruktans skull. Genom
list och smicker lyckades det dem att för
detta ändamål förmå konung Darius att
utfärda ett skriftligt, oåterkalleligt påbud, att
ingen under en tid af trettio dagar skulle
få bedja till någon gud eller människa,
utom till konungen allena. När konungen
sedan märkte furstarnas och
landshöfdingar-nas afsikt, och att Daniel fortsatte att bedja,,
såsom han förut hade brukat göra, vardt
han mycket nedslagen och bekymrad, huru
han skulle kunna rädda Daniel. Och ända
till solnedgången umgicks han med tanken
på att låta honom undkomma. Men då han
icke kunde rädda honom, måste han
slutligen befalla, att denne skulle hämtas och
kastas i lejongropen. Men han tilltalade
Daniel och sade: Din Gud, hvilken du städse
har tjänat, må han rädda dig! Och en sten
framskaffades och lades öfver gropens
öppning, och konungen förseglade den med sitt
signet och med sina herrars signet, att ingen
ändring skulle kunna göras i hvad som
angick Daniel. Därefter gick Darius till sitt
palats och tillbragte natten fastande, och
han lät ingen mat komma in till sig, och
hans sömn flydde ifrån honom. Sedan steg
han upp om morgonen, när det blef dager,
skyndade sig till lejongropen och ropade
med ängslig röst: Daniel, du lefvande Guds
tjänare, har den Gud, som du städse tjänat,,
förmått att rädda dig undan lejonen? Och
när Daniel svarade, så att konungen hörde,
att han var räddad, vardt han glad och
befallde, att man skulle upptaga Daniel utur
gropen, och att man skulle hämta de män>
som hade förtalat denne och kasta dem,
deras hustrur och deras barn i lejongropen.
Och de hunno icke till botten i gropen, innan
lejonen fingo dem fatt och krossade alla
deras ben. Därefter skref konung Darius
till alla folk, släkten och tungomål, som
bodde i hela landet: Stor vare eder frid t

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:04:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bmok/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free