Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - David ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 BIBELNS WÄN OCII KVINNOR.
ifrån denne felisteerns hand. Och Saul
svarade: Gack åstad, Herren vare med dig!
Därefter’ drog han sina kläder på David och
utrustade honom med kopparhjälm, pansar
och svärd. Men när David började röra sig
i denna rustning, sade han till Saul: Jag
kan icke gå med allt detta, ty jag är icke
van därvid! Och han lade alltsammans af
sig och tog sin staf i sin hand och utvalde
fem släta stenar utur bäcken och lade dem
i sin herdeväska, i en påse, och tog sin
slunga i sin hand och gick så emot
feliste-ern. Men då felisteern såg sig omkring och
blef varse David, föraktade han honom, ty
han var en yngling. Och han sade till
honom: Ar jag då en hund, att du kommer
emot mig med käppar? Men David svarade:
Du kommer emot mig med svärd och med
lans och med kastspjut, men jag kommer
emot dig i Herren Zebaots, Israels
härskarors Guds, namn, hvilken du har skymfat.
Herren skall i denna dag gifva dig uti min
hand, och jag skall fälla dig och taga ditt
hufvud af dig, och jag skall i denna dag
gifva lik utur felisteernas här åt himmelens
fåglar och åt markens djur, att alla land
skola förnimma, att Israel hafver en Gud,
och att hela denna menigheten skall
förnimma, att Herren icke gifver seger genom
svärd eller lans; ty striden är Herrens, och
han skall gifva eder i vår hand. Och David
tog en sten ur väskan, slungade den och
träffade Goliat i pannan, så att stenen gick
in i pannan, och han föll till jorden på sitt
ansikte. David lopp då fram och tog
Go-liats svärd och dödade honom och afhögg
därmed hans hufvud. Men då felisteerna
sågo, att deras hjälte var död, flydde de.
Och Gud gaf seger åt Isn el genom
David. David sände Goliats hufvud till
Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt tält,
1 Sam. 17: 1—54; 21: 9. Men Saul tog
David till sig samma dag och lät honom
icke mer återvända till sim faders hus. Och
David lyckades i allt, hvartill Saul skickade
honom; och Saul satte honom öfver
krigsfolket, och ban stod väl i allt folkets ögon
och äfven i Sauls tjänares ögon, 1 Sam.
18: 2, 5.
Jonatans, Sauls sons, hjärta fäste sig
vid Davids hjärta. Och de gjorde förbund
med hvarandra, ty Jonatan älskade David
såsom sitt eget lif. Och han tog af sig sin
mantel, som han hade på sig, och gaf den
åt David, äfvensom sina andra kläder, och
därjämte sitt svärd, sin båge och sitt bälte.
Denna kärlek mellan David och Jonatan
I förblef orubbad, så länge de lefde. När
därför David kom i onåd hos Saul och denne
I sökte att döda honom, sökte Jonatan att
rädda honom och talade godt om honom
inför sin fader Saul. Och när han tydligen
förnam, att det var beslutadt, att David skulle
dö, så hjälpte han honom att fly undan
Sauls hand och förnyade därvid förbundet
med honom. Medan David var i
landsflykt för Saul och denne jagade efter honom,
gjorde Jonatan ett besök hos honom i
skogen och styrkte hans hand i Gud. Och de
ingingo båda ett förbund inför Herrens
ansikte. David å sin sida var ock städse
trogen sitt förbund med Jonatan, och då denne
vardt död, sjöng han ett sorgekväde öfver
honom och sade: Jag sörjer öfver dig, min
broder Jonatan; du har varit mig mycket
kär, och din kärlek var mig mera värd än
kvinnors kärlek. Och när David hade
blifvit konung, sökte ban efter någon af Sauls
hus, som han kunde få bevisa barmhertighet
emot för Jonatans skull, 1 Sam. 18: 1, 3, 4;
19: 1—7; 20: 1—43; 23: 16—18; 2 Sam. 1:
26; 9: 1—13. Efter den seger Gud gaf Israel,
då David slog Goliat, gingo kvinnorna ut
från alla Israels städer för att möta Saul
under sång och dans, med pukor, med glädje
och med strängaspel. Och de sjöngo och
sade: Saul har slagit tusen, men David har
slagit tiotusen. Häröfver blef Saul mycket
förtörnad och sade: At David har man
gifvit tio tusen, och åt mig har man gifvit
tusen, och nu fattas honom blott
konungadömet. Från den dagen sökte Saul att
röja David ur vägen. Två gånger kastade
han sin lans emot honom i sitt eget hus i
afsikt att skjuta honom fast i väggen. Men
David böjde sig undan för honom. Och
Saul sände honom bort ifrån sig och satte
honom till befälhafvare öfver tusen. Men
då han såg, att David var lyckosam, och
att Herren var med honom, fruktade han
för honom. Och hela Israel och Juda höll
David kär. Med beräkning att David skulle
falla för felisteernas hand, lofvade Saul
honom sin äldsta dotter, Merab, till hustru,
om han blott ville blifva honom en tapper
kämpe. Men då tiden kom, att. Merab skulle
varda gifven åt David, gaf Saul henne i
stället åt Adriel, meholatiten, till hustru.
Men Mikal, Sauls andra dotter, älskade
David, och. Saul samtyckte att gifva henne till
hustru åt honom för att bringa honom på
fall, så att han skulle varda gifven i
felisteernas hand. Och Saul lofvade att gifva
Mikal åt David mot det, att han såsom mor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
