Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - David ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELNS MÄN OCH KVINNOR. 8S>
varit dyrbart i Davids ögon. Si jag har,
sade han, skickat mig dåraktigt och
förgått mig ganska mycket. David bad Saul
skicka en af sina drängar efter lansen och
vattenkruset och sade till honom: Liksom
ditt lif i dag har varit högt aktadt i mina
ögon, så skall ock mitt lif vara högt aktadt
i Herrens ögon, och han skall hjälpa mig
utur all nöd. Och Saul sade till David:
Välsignad vare du, min son David! Hvad
du tager dig före, det skall du ock utföra.
Och David gick sin väg, och Saul vände
tillbaka till sitt hus, 1 Sam. 26. Från den
dagen förföljde icke Saul vidare David.
Men David litade icke på honom, utan sade
i sitt hjärta: Nog blifver jag en dag
undanröjd genom Sauls hand. Och för att
försätta sig i säkerhet stod han upp med sina
sexhundra män och flydde åter till
felisteer-konungen Akis i Gat. Denna gång blef
han ock väl emottagen af denne och han
gaf honom staden Ziklag i Felisteen till
boningsplats. Och Ziklag kom från den tiden
att allt framgent tillhöra Judas konungar.
David bodde i Ziklag i ett år och fyra
månader. Och han och hans män drogo
dagligen ut på ströftåg emot amalekiterna och
andra folk och togo ifrån dem allt hvad de
ägde. Men för Akis sade David, att han
jämväl varit på ströftåg till södra delen
af Juda. Akis trodde honom och tänkte:
Han har själf gjort sig förhatlig hos sitt
folk Israel, och nu blifver han min tjänare
för beständigt, 1 Sam. 27. Men i den tiden
församlade felisteerna sina härar för att
draga ut i strid emot Israel. Och Akis bjöd
David och hans män att gå med i striden.
David svarade: Så skall du då få erfara,
hvad din tjänare skall uträtta. Och Akis
ville förordna David till sin lifdrabant
för beständigt, 1 Sam. 28: 1, 2. Men
feli-steernas furstar satte sig bestämdt emot, att
David skulle följa dem åt i striden och sade:
Ar-det icke samme David, om hvilken man
sjöng under dans: Saul har slagit sina tusen,
men David sina tio tusen? Och så måste
Akis skicka David och hans män tillbaka
igen, 1 Sam. 29.
Men när David och hans män på tredje
dagen återkommo till Ziklag, hade
amalekiterna infallit i sydlandet och intagit och i
eld uppbränt Ziklag samt tagit kvinnorna
och barnen till fånga, både små och stora,
och dragit sin väg. Och David och alla
som voro med honom upphofvo sin röst
och gräto, till dess de icke förmådde gråta
mera. Men folket ville stena David, emedan
hvar och en var förbittrad öfver sina
söner och döttrar. Och David var i stor
nöd, men han hämtade styrka hos Herren
sin Gud. Och han och hans män drogo
åstad för att jaga efter amalekiterna. Vid
den tiden gingo många män af
Benjamins-, Judas- och Manasses stam öfver till
David; och desse blefvo honom till hjälp
emot röfvarehopen. Och de upphunno
amalekiterna, slogo dem och togo ifrån dem alla
kvinnor och barn, som de hade röfvat, sä
att icke en gick förlorad; och äfven det
röf-vade godset togo de tillbaka. Men då
David kom tillbaka till Ziklag, sände han af
det från amalekiterna tagna bytet till de
äldste i Juda, sina vänner, till alla de
ställen, där han hade vandrat omkring med sina
män. Och dag för dag kommo allt flere
till honom för att hjälpa honom, så att
lägret vardt stort såsom ett Guds läger, 1
Sam. 30; 1 Krön. 12: 1—22. Och David
stannade i Ziklag i två dagar. Men på den
tredje dagen kom en ung man ifrån Sauls
här, son af en amalekit, och underrättade
honom, att Saul och hans son Jonatan hade
stupat i kriget emot felisteerna, och att han,
den unge mannen själf, på Sauls egen
begäran hade dödat denne, då lifvet ännu satt
kvar i honom, oaktadt de sår bågskyttarne
hade tillfogat honom. Och han hade
diademet från Sauls hufvud och armbandet från
hans arm med sig till David. Men David
kallade fram en af sina tjänare och lät döda
mannen, därför att han hade dödat Herrens
smorde. Och David och hans män refvo
sönder sina kläder, höllo klagolåt, gräto och
fastade intill aftonen öfver Saul och Jonatan
och däröfver, att Herrens folk hade fallit
för svärd. Och David kvad ett högstämdt
sorgekväde öfver Saul och Jonatan, 1 Sam.
31: 1—6; 2 Sam. 1: 1—27; 4: 10.
Sedan David hade frågat Herren, drog
han med allt sitt folk till Hebron och
bosatte sig där. Men då han fick höra, att
männen i Jabes i Gilead hade begraft Saul,
sände han och välsignade dem, därför att
de hade bevisat sin herre denna
barmhärtighet. Och Judas män kommo till Hebron
och smorde David till konung öfver Judas
hus. Men Abner, Sauls härhöfvitsman och.
släktinge. insatte Isboset, Sauls son, till
konung öfver hela det öfliga Israel. Och
det blef ett långvarigt krig emellan Sauls
hus och Davids hus; och David blef med
hvar dag allt starkare och Sauls hus blef
allt svagare. Men oenighet uppstod emellan
Abner och Isboset för en kvinnas skull, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
