Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Elia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
BIBELNS WÄN OCII KVINNOR.
dem. Och Elia gick med till konungen och
sade honom det samma, som han förut
genom konungens sändebud hade sagt honom.
Och konungen blef död efter Herrens ord,
hvilket Elia hade talat, 2 Kon. 1: 1—17.
När folket i en samaritisk by icke ville
emottaga Jesus öfver natten, så ville
Johannes och Jakob, Jesu lärjungar, efterföljande
Elias exempel, kalla ned eld öfver desse att
förtära dem; men Jesus tillstadde dem det icke,
Luk. 9: 51—56. Elia sände äfven en
skrifvelse till Joram, Judas konung, och
förkunnade honom Guds straff för hans
ogudak-tighets skull, 2 Krön. 21: 12—15.
Ändtligen nalkades tiden för Elias hädanfärd,
hvilken gick till på följande sätt. Tillssammans
med sin tjänare Elisa besökte Elia
profetskolorna i Gilgal, Bet-El och Jeriko. Och
framför h vardera skolan bad han Elisa stanna
där. Men Elisa svor, att han öfvergaf
honom icke. Och vid hvardera skolan sade
pro-fetlärjungarne till Elisa, att Herren skulle
taga hans herre ifrån honom. Men Elisa
svarade: Det vet ock jag. Tigen stilla!
Och när de kommo till Jordan, slog Elia
med sin mantel på vattnet, och vattnet
delade sig, så att de båda gingo torrskodda
därigenom. Och när de hade kommit öfver
Jordan, sade Elia till Elisa: Bed, hvad jag
skall göra dig, förr än jag varder tagen
ifrån dig! Och Elisa bad, att ett dubbelt
mått af Elias ande måtte falla honom till.
Elia svarade, att detta var en svår ting;
dock, om Elisa komme att se Elia, när han
toges ifrån honom, så skulle det ske honom;
i annat fall skedde det icke. Och under det
de gingo och talades vid, se, då kom en
brinnande vagn med brinnande hästar och
skilde dem båda ifrån hvarandra; och Elia
for i ett stormväder upp till himmelen. Och
Elisa såg det och ropade: Min fader, min
fader, Israels vagn och hans hästar! Och
han såg honom icke mer. Och Elisa tog
upp Elias mantel, som hade fallit af honom,
och han vände om och gick till Jordans
strand, slog på vattnet och sades Hvar är
Herren, Elias Gud? Och vattnet delade
sig äfven för honom. Och profetlärjungarne
1 Jeriko sågo det och sade: Elias ande har
kommit öfver Elisa. Och de gingo, och
bugade sig för honom. Och 50 män af
pro-fetlärjungarne i Jeriko gingo för att söka
efter Elia, ty de tänkte, att Herrens ande
möjligen hade tagit upp honom och kastat
honom på något berg eller i någon dal. Och
de sökte i tre dagar, men funno honom icke,
2 Kon. 2: 1—17. — Herren säger genom
profeten Malaki, att han skulle sända till
Israel profeten Elia, förr än den stora och
förskräckliga Herrens dag komme, Mal. 4: 5.
Men Jesus säger, att Johannes döparen var
denne Elia, Matt. 11: 14; 17: 10—13; Mark.
9: 11—13. — När ängeln talade med
Sakaria och bebådade honom Johannes födelse,
sade han om denne, att han skulle gå före
honom (Kristus) med Elias ande och kraft,
Luk. 1: 17. Men när judarne frågade
Johannes, om han var Elia, sade denne: Jag
är det icke, Joh. 1: 19—25. — Somlige af
judarne sade, att Jesus var Elia, Matt. 16:
13, 14; Mark. 8: 27, 28; Luk. 9: 7, 9, 18,
19. — När Jesus var på det s. k.
förklaringsberget med tre af sina lärjungar, sågo
desse både Mose och Elia med Jesus i
härlighet, talande med honom om hans
bortgång, som han skulle fullkomna i
Jerusalem, Matt. 17: 1—3; Mark. 9: 2—6; Luk. 9:
28—34. — När Jesus i sitt svåra lidande
på korset åkallade sin himmelske fader, sade
de, som där när stodo, att han åkallade
Elia. Och när en ville räcka en svamp med
ättika åt Jesus, sade de: Håll, låt se om
Elia kommer och hjälper honom, Matt. 27:
46 - 49; Mark. 15: 34—36. Namnet
betyder: Min Gud är herre, eller: Jehova är min
Gud (Makduff). Gud är Herre, Herren är
stark och mäktig (Stora kyrkobibeln).
Elia 2. En hufvudman af Benjamins stam,
den femte af Jerohams 6 söner, bodde i
Jerusalem, 1 Krön. 8: 27.
Elia 3. En präst i Israel i Esras tid, hade
jämte andra hemfört utländska kvinnor, Esra
10: 21.
Eliab 1. En hufvudman och höfding af
Sebulons stam, var ombud för nämnda stam
för att biträda Mose och Aron i Sinais öken
med att uppteckna alla stridbare män i
Israel från 20 års ålder och därutöfver efter
deras släkter och fadershus, 4 Mos. 1: 1—
19. Han låg i läger med sin här, 57,400
man, österut näst efter Isaskars stam, och
jämte denna tillhörde de Judas läger och
fana. Och vid uppbrott tågade hela den
hären främst; och Eliab tågade i spetsen
för hären af Sebulons stam, kap. 2: 3—9;
10: 13—16. Då tabernaklet invigdes och
höfdingarne framburo hvar sin offergåfva,
så frambar Eliab sin gåfva på den tredje
dagen, kap. 7: 24—29. Hans fader hette
He-lon. Namnet betyder: Gud är min fader
(Stora kyrkobibeln).
Eliab 2. Rubens sonson. Hans fader
hette Pallu, och hans söner Nemuel, Datan
och Abiram, de två sistnämnde de samme,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
