Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Elisabet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELNS MAN OCH KVINNOE.
117
det, som Elisa har gjort lefvande. Och
konungen frågade kvinnan, och hon
berättade honom allt.
Och konungen tillsade en hofman att
skaffa henne igen allt, som vore hennes,
och därtill all afkastning af åkern för alla
7 åren, kap. 8: 1—6. Elisa kom
därefter till Damaskus, och Benhadad,
konungen i Syrien, som då låg sjuk, sände till
honom Hasael med 40 kamellaster af allt
det bästa, som fanns i Damaskus, för att
genom honom fråga Herren, om han skulle
vederfås. Elisa sade då till Hasael, att han
skulle gå och säga till konungen, att han
skulle vederfås. Men, tillade han,
Herren har uppenbarat för mig, att han skall
dö. Och Elisa började se på Hasael och
gråta. När Hasael då frågade honom,
hvarför han gräte, sade han, att han gräte,
emedan han såge huru mycket ondt, Hasael
skulle göra Israel, då han blifvit konung i
Benhadads ställe. Och Hasael gick till
konungen och sade honom, att han skulle
vederfås, men dagen därpå vardt Benhadad
död, och Hasael vardt konung i hans ställe,
såsom Elisa sagt, 7—15 v. — Och Elisa sände
en af profetlärlingarne till Ramot i Gilead
att smöija Jehu, Josafats son, till konung i
Israel. Då stod Jehu upp och dödade konung
Joram och vardt konung i hans ställe och
utrotade hela Ahabs hus och alla Baals
profeter, kap. 9—11. — Och då Elisa
insjuknade i den sjukdom, hvaraf han dog, kom
Joas, Israels konung, ned till honom och
grät öfver hans ansikte och sade: Min
fader, min fader, Israels vagn och hans
hästar! Och Elisa sade till konungen, att
han skulle taga en båge samt pilar och
lägga sin hand på bågen; och konungen
gjorde så. Då lade Elisa sina händer på
konungens händer och sade till honom, att
han skulle låta upp fönstret mot öster och
skjuta; och han gjorde så. Och Elisa sade,
att detta vore en Herrens segerpil öfver
sy-rerne, och att Joas skulle slå syrerne i Afek,
till dess han gjorde ända på dem. Sedan
sade han till konungen, att han skulle taga
pilarne och slå dem emot marken. Men då
konungen höll upp, efter att hafva slagit
pilarne mot marken tre gånger, vardt
gudsmannen vred på honom och sade: Hade
du slagit 5 eller 6 gånger, så skulle du
hafva slagit syrerne, till dess du hade gjort
ända på dem, men nu skall du slå syrerne
3 gånger.
Elisa vardt sedan död och begrafven. Aret
därpå, då några af Israeliterna begrofvo en
död man, hände sig, att de fingo se en
moa-bitisk ströftrupp komma, och de kastade den
döde mannen in i Elisas graf; och när
mannen kom vid Elisas ben fick han lif och stod
upp på sina fötter, kap. 13: 14—21-. Elisa
säges vara begrafven i Samaria (Sanningsv.
bih. N:o 6, 1888).
Elisabet, en kvinna af Arons släkt, hustru
till en präst i Israel vid namn Zakarias.
Båda dessa voro rättfärdiga inför Gud och
vandrade i alla Herrens bud och rätter
ostraff-liga. Elisabet ansågs vara ofruktsam, och
ända till dess att hon var framskriden i
ålder, hade hon inga barn. Men det hände
sig, att, då Zakarias i sitt skiftes ordning
förrättade sitt ämbete inför Gud, en
Herrens ängel kom till honom och sade, att
hans bön blifvit hörd, och att hans hustru
Elisabet skulle föda en son. Efter de
dagarne vardt Elisabet hafvande. Hon
fördolde sig då i fem månader och sade: Så
har Herren gjort med mig i de dagar, då
han såg till mig för att borttaga min
smälek bland människor. I sjette månaden af
Elisabets hafvandeskap kom nämnda ängel
till en jungfru, som hette Maria, och
bebådade henne, att äfven hon skulle varda
hafvande och föda en son, ja, föda den länge
väntade förlossaren. Ängeln, hvars namn
var Gabriel, sade henne, att Elisabet, Marias
fränka, också var hafvande, och att det då
var sjette månat’ jn för henne. Maria stod
då upp och gick till Zakarias hus och
hälsade Elisabet. Då Elisabet hörde Marias
hälsning, spratt barnet till i hennes lif, och
Elisabet själf vardt uppfylld med den Helige
Ande. Och Maria stannade hos henne i tre
månader. Tiden för Elisabet vardt nu
fullbordad, att hon skulle föda, och hon födde
en son, hvilken fick namnet Johannes,
såsom ängeln hade sagt till Zakarias, barnets
fader. Och denne Johannes var densamme,
hvilken var Kristi förelöpare och
vägröd-jare och som i historien kallas Johannes
dö-paren, Luk 1. Namnet betyder: Guds ed;
Gud är vår del och glädje (Stora
kyrkobibeln).
Elisafat, en höfvitsmän öfver 100 man.
Med denne ingick öfversteprästen Jojada
förbund. De förbundne gjorde konungasonen
Joas till konung och undanröjde Atalia, som
hade dräpt de öfriga konungasönerna. Hans
fader hette Sikri, 2 Kr. 23: 1. Namnet
betyder: Gud skall döma (Stora kyrkobibeln).
Elisarna 1. En hufvudman och höfding
för Efraims stam. Han var ombud för
nämnda stam för att biträda Mose och Aron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
