Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Eljakim ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELNS MÄN OCH KVINNOR. 8S>
Eljakim 1. Slottshöfding hos konung
Hiskia. När Sanherib, konungen i Assyrien,
hade dragit upp med sin här till Jerusalem,
och hans höfvitsmän kallade på Hiskia, gingo
Eljakim och två andre konungens tjänstemän
ut till dem. Då Rabsake, en af de
assyriske höfvitsmännen, pä judiskt tungomål
högmodigt och smädande talade både om
konung Hiskia och om hans Gud, bådo de
judiske tjänstemännen honom, att han måtte
tala till dem på syriska, ty de förstodo det
språket, men att han icke måtte tala till
dem på judiska, att folket på muren icke
måtte höra hvad smädligt, som sades. Men
då Rabsake ändå fortsatte att tala sin.
hädelse på judiskt mål, och då denne hade
talat hädelsen till slut, gingo de judiske
tjänstemännen till Hiskia med rifna
kläder och berättade för honom Rabsakes ord.
Hiskia sände då Eljakim, Sebna och de
äldste af prästerna, höljda i säckar, till
profeten Esaia, att denne måtte bedja en bön för
den öfverlefvan af Juda, som ännu funnes
kvar efter Sanheribs härjande i landet. Esaia
svarade dem, att de skulle säga Hiskia, att
han icke måtte frukta för de assyriske
drängarnas hädelse. Ty Herren ville ingifva
Rabsake en sådan ande, att han för ett rykte,
som han skulle få höra, skulle draga
tillbaka igen till sitt land. Han skulle falla
för svärdet i sitt eget land, 2 Kon. 18: 13
—19: 7.; Es. 36: 1—37: 7. Eljakim hade
fått sitt ämbete som slottshöfding efter en
man med namnet Sebna, emedan denne för
sin ogudaktighet hade gjort sig ovärdig detta
ämbete. Därom talar Esaia den mest
kostliga profetia öfver Eljakim, Es. 22: 15—25.
Namnet betyder: Gud uppstår (Stora
kyrkobibeln).
Eljakim 2, se Jojakim.
Eljakim 3. En präst i Israel i Nehemias
tid; var med i andra lofsångskören, då
Jerusalemsmuren invigdes, Neh. 12: 41.
Eljakim 4. Denne upptages i Jesu
släktled i Matt. 1: 13. Hans fader hette Abiud,
och han hade en son, som hette Asor.
Eljakim 5. Denne upptages ock i Jesu
släktled i Luk. 3: 30. Hans fader hette
Me-leas, och han hade en son, som hette Jonan.
Eljasaf 1. En höfvitsmän och höfding af
Gads stam, Reguels son. Han var ombud
för nämnda stam för att biträda Mose och
Aron i Sinais öken med att uppteckna alla
stridbare män i Israel från 20 år och
därutöfver efter deras släkter och fadershus, 4
Mos. 1: 1—19. De inmönstrade af hans bär
voro 45,650, och dessa jämte Simeons stam
tillhörde Rubens fana och läger. De voro
lägrade söderut, kap. 2: 10—16. Vid
uppbrott tågade desse i andra rummet, och
Eljasaf gick i spetsen för sin här, kap. 10:
6, 20. Då tabernaklet invigdes oéh
höfdingarne framburo hvar sin offergåfva, så
frambar Eljasaf sin gåfva på den 6:te dagen,
kap. 7: 42—47. Namnet betyder: Herren
gör, att man växer och tilltager, Herren
hjälper till en salig ände (Stora kyrkobibeln).
Eljasaf 2. En levit i Moses tid och
höfding för gersoniternas fadershus. Hans
fader hette Lael, 4 Mos. 3: 24.
Eljasaf 3. En man af Judas stam och
af Davids släkt, den andre af Eljoenais 7
söner. Han lefde efter fångenskapen i Babel,
1 Krön. 3: 24.
Eljasib 1. En präst i Israel på Davids tid.
Han fick, då David för tjänstgöring indelade
prästerna i 24 skiften, på sin lott det ll:te
skiftet, 1 Krön. 24: 12. Namnet betyder:
Rloigt land; Gud gifver oss ro, Gud
varder intagande sin tron (Stora kyrkobibeln).
Eljasib 2. En öfverstepräst, fader till
Johanan, i hvars kammare Esra ingick, sörjde
och fastade öfver Israels barns förbrytelse,
att de hade sammanblandat sig med
hedningarne, Esra 10: 6. Det var utan tvifvel
denne, hvilken jämte sina bröder prästerna
byggde Fårporten i Jerusalem samt helgade
den och insatte dess dörrar. Han hade ett
hus i Jerusalem, Neh. 3: 1, 20, 21. Han är
sannolikt samme präst, hvilken var satt
öfver kamrarne i Guds bus, och hvilken säges
vara en släkting till Tobija möjligen genom
giftermålsförhållande; ty Tobija var |1
hedning och Israels fiende; se kap. 6. At
honom hade Eljasib inredt i förgårdeu till Guds
hus en stor kammare, hvari man förut hade
inlagt spisoffer, kärl, rökelse, tionden åt
le-viterne och offergåfvor åt prästerna. Då
Nehemia kom till Jerusalem och förnam detta
onda, som Eljasib gjort, förtröt det honom
högligen, och han lät kasta allt Tobijas
husgeråd ut ifrån kammaren och befallde, att
man skulle rena kamrarne. Sedan lade han
åter in i dem kärlen till Guds hus,
spisoffret och rökelsen, kap. 13: 4—9. Kanske
var det äfven han, som hade en son,
hvilken hette Jojada. Hanz fader hette då
Jojakim, kap. 12: 10. Han hade då en
sonson, hvilken var måg till Sanballat,
hora-niten, hvilken Nehemia dref bort ifrån sig,
kap. 13: 28. Sannolikt är det äfven denne
Eljasib, som nämnes i kap. 12: 22, 23, och
i hvars dagar hufvudmännen för leviternas
fadershus äfvensom prästerna blefvo upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
