Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Ester ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
BIBELNS MÄN OCH KVINNOR. 8S>
det anstod en konung. Men Mordekai hade
befallt Ester, att hon icke skulle yppa sin
härkomst, och hon gjorde efter Mordekais
ord, liksom då hon var under hans vård.
Vid samma tid voro där två af konungens
hofmän, hvilka stämplade efter konungens
lif. Detta blef bekant för Mordekai, och
han berättade det för Ester, och Ester
omtalade det för konungen i Mordekais namn.
När saken vardt undersökt och befunnen så,
som var sagdt, blefvo dessa båda hofmännen
hängde i träd; och det vardt upptecknadt i
krönikeboken i konungens åsyn, Est. 2 kap.
Men en man, som hette Haman, blef af
konungen upphöjd öfver alla de höfdingar,
som voro hos honom. Konungen hade
därför befallt, att alla hans tjänare skulle buga
sig och böja knä för Haman. Men
Mordekai bugade sig icke för honom. Detta
förtröt Haman, och han föresatte sig att
hämnas. Men han tyckte det vara allt för ringa
att lägga hand på Mordekai allena; utan
han fick utverkadt, att en befallning,
skrifven i konungens namn, utfärdades, att alla
judar, både unga och gamla, kvinnor, män
och barn, skulle på en viss dag dräpas och
förgöras i alla konungens landskap, Est. 3
kap. Men när Mordekai förnam allt, som i
detta afseende hade skett, ref han sina
kläder, klädde sig i säck och aska och gick ut
midt i staden och uppgaf ett högt och
bittert klagorop. I alla landskap blef då en
stor jämmer ibland judarne. Men när Ester
fick veta, att Mordekai gick klädd i säck,
blef hon förskräckt och skickade ut kläder
till honom att kläda sig uti och lägga af sig
säcken. Men Mordekai mottog icke kläderna,
utan skickade i stället en afskrift af
befallningen till Ester och lät henne veta hvad
som var å färde. Därjämte ålade han henne
att gå in till konungen och bönfalla om nåd
för sitt folk. Men Ester fruktade att gå in
till konungen, ty hon hade icke varit kallad
in till honom på trettio dagar. Om
nämligen någon ginge in till konungen utan att
vara därtill kallad, så skulle han dödas,
hvem det än vore, så vidt icke konungen
ville räcka emot honom den gyllene spiran.
Men Mordekai skickade då åter bud till henne
med tillsägelse, att hon måste gå; — ty tillade
han — hvem vet, om du icke för en tid sådan
som denna har kommit till konungslig
värdighet. Då skickade drottningen svar med
uppmaning till honom, att alla judar i Susan måtte
fasta för henne i tre dygn; äfven hon ville
tillika med sina tjänarinnor fasta. Därefter
ville hon gå till konungen, fastän emot la-
gen. Och, tillade hon, om jag går
förlorad, så går jag förlorad, Est. 4 kap. På
tredje dagen klädde sig Ester sålunda i
konungslig skrud och ställde sig på den
inre gården till konungens hus. Då
konungen fick se henne, fann hon nåd för hans
ögon, och han räckte åt henne den gyllene
spiran. Ester gick då fram och rörde vid
ändan af spiran. Konungen frågade nu,
hvad hon ville, och sade, att det skulle
gifvas henne, hvad hon begärde ända till
hälften af riket. Men Ester bad den dagen
endast, att konungen och Haman måtte
komma till henne till det gästabud, som hon
ville tillreda för dem. Då lät konungen i
hast skaffa fram Haman, och de kommo
båda till Esters gästabud. Men då vinet
dracks, och konungen åter frågade Ester,
hvad hon ville, bad hon, att de måtte komma
till henne till gästabud dagen därpå också.
Då ville hon säga konungen ärendet.
Då Haman kom hem, skröt han för sina
vänner och sin hustru öfver sina rikedomar
och öfver sin upphöjda ställning, att han
hade varit med konungen på gästabud hos
Ester, och att han blifvit bjuden att gå med
honom dit äfven dagen därpå, men med allt
detta vore han icke tillfreds, emedan
Mordekai icke ville buga sig för honom. Då
rådde man honom att skaffa sig en galge,
50 alnar hög, och att säga till konungen, att
han läte hänga Mordekai däri; Haman
kunde sedan komma glad till gästabudet.
Haman tyckte det rådet vara godt, och han
anskaffade nämnda galge, Est. 5 kap.
Men natten därpå kunde konungen icke
sofva. Han lät då läsa för sig i krönikan och
fann däri upptecknadt, att Mordekai hade
räddat konungens lif från mordanslag mot
honom. Då konungen emellertid fick veta, att
man icke hade vedergällt Mordekai därför,
tänkte han själf på att vedergälla honom.
I det samma kom Haman för att utverka
sig tillåtelse att hänga Mordekai i galgen.
Men konungen hann först med sin fråga till
Haman, hvad man skulle göra den man,
som konungen gärna ville ära. Haman, som
tänkte, att det kunde icke gälla någon
annan än honom själf, sade, att den mannen
skulle man kläda i konungslig klädnad och
sätta honom på. en häst, på hvilken
konungen hade ridit, och på hvilkens hufvud en
kunglig krona var anbragt; och man skulle
låta honom rida på stadens öppna platser
och ropa framför honom: »Så göres med
den man, som konungen vill ära!» Och
konungen sade till Haman, att han skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
