Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Farao ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBERNS MAN OCII KVINNOR.
133
jans land. En lång tid därefter dog Farao,
2 Mos. 1: 8—22; 2: 23; 18: 4; Apg. 7: 17—
29; Ebr. 11: 23—27. Tillägg: Den
konungen, som icke kände Josef, var förste
mannen af en konungaätt, antagligen en infödd
egyptisk sådan. Konungarna närmast före
honom, herdekonungarna eller hyksos,
förmodar man härstammade från Indien.
Namnet på den konung, som icke kände Josef,
var Rameses 0(Fjellstedt).
Farao 4. Äter en annan konung i
Egypten. I denne konungs tid besökte Herren
sitt folk Israel och uppenbarade sig för
Mose i Midjans öken, där denne gick och
vaktade prästen Jetros får. Där bjöd
Herren Mose, att han skulle gå till Farao och
föra Herrens folk ut ur Egypten. Mose och
hans broder Aron gingo då till Farao och
begärde, att han skulle släppa Israels folk
ifrån sig. Men Farao ville icke släppa dem,
utan blef vred och lade ännu hårdare
arbete på dem. Och Mose gjorde stora
tecken inför Farao för att bevisa, att
Herren sändt honom att befria Herrens folk.
Men Farao förhärdade sitt hjärta och ville
icke släppa folket. Herren slog då hela
Egyptens land, undantagandes landet Gösen,
där Israels bai n bodde, med många gräsliga
plågor. Vid åtskilliga tillfällen syntes
Farao bevekt af Guds ord och verk samt
bekände, att han hade syndat, och syntes villig
att gifva efter och släppa Israels folk. Men
Gud förhärdade honom och förstockade hans
hjärta, så att han, så snart Mose var
utgången ifrån honom, nekade att släppa folket.
Ja, en gång t. o. m. hotade han Mose, att,
om dennfe äter visade sig inför honom, skulle
han döda honom. Först när Herren hade
slagit allt förstfödt i Egyptens land ända
till konungens förstfödde, hvilken skulle sitta
på hans tron, lät Farao Israel gå ut från
Egypten.
Men knappt hade Israels barn börjat sitt
tåg, förr än Farao ångrade sig, att han
släppt dem bort ifrån sig. Farao
uppbådade därför en här, med hvilken han satte
efter Israel för att tvinga det att vända
om till Egyptens träldom. Farao upphann
med sin här Israel vid Röda hafvet. Men
Herren halp Israel och lät genom Moses
staf hafvet dela sig i tu, så att Israels
barn kunde gå midt igenom vattnet såsom
på torra landet. Och Farao följde efter.
Men då Israel hade kommit öfver på andra
stranden, vände vattnet tillbaka i sin
vanliga fåra, och hela den egyptiska hären
drunknade i hafvet. Men Israels barn sjöngo,
sedan de räddats öfver till andra stranden, en
härlig segersång, en lofsång till lefvande Gud,
2 Mos. 3: 1—15, 21; 18: 1—11; 5 Mos. 6:
20—23; 7: 17—19; 11: 2—5; 34: 10-12; 1
Sam. 2: 27; 6: 6; 2 Kon. 17: 7; Ps. 135: 8,
9; 136: 13—15. Herren hade just därtill
uppväckt Farao (att vid denna tiden vara
konung i Egypten, (Myrberg), att han skulle
bevisa sin makt på honom, och att Herrens
namn därigenom skulle varda förkunnadt på
hela jorden, Rom. 9: 17.
Farao 5. Konung i Egypten vid samma
tid, som Salomo var konung i Israel. Denne
Farao gaf sin dotter till hustru åt honom,
1 Kon. 3: 1; 7: 8; 9: 24; 11: 1; 2 Krön. 8:
11. Men Farao drog upp och intog Geser
och uppbrände det i eld och slog ihjäl de
kananeer, som bodde i staden, och skänkte
staden åt sin dotter till hemgift, 1 Kon. 9:
16. Sannolikt var det samme Farao,
hvilken gaf skydd åt edomeern Hadad, då denne
flydde undan David och hans här, när desse
lågo i Edom, och slogo allt mankön
därstädes. Farao gaf Hadad ett hus och anslog
åt honom underhåll och gaf honom land.
Han gaf honom ock sin gemåls syster till
hustru. Och Farao lät Hadads son
Genu-bat uppfostras i sitt hus tillsammans med
sina egna barn. Då Hadad fick höra, att
David och Joab, Davids härhöfvitsman, voro
döde, bad han Farao om att få fara till sitt
land. Men Farao frågade då, hvad som
fattades honom, eftersom han önskade fara till
sitt land. Hadad svarade då, att intet
fattades; men han ville ändå fara. Denne
Hadad blef en motståndare till Salomo, 1 Kon.
11: 14—22. Hjälten i Höga Visan liknas
vid ett sto för Faraos vagnar, Hög.v. 1: 9.
Farao 6. Konung i Egypten i Hiskias,
judakonungens tid. Om honom säger
Rab-sake, den assyriske konungens härhöfvisman,
att ban är som en sprucken rörstaf, hvilken,
när någon lutar sig emot honom, går in uti
hans hand och genomstinger henne, 2 Kon.
18: 21; Jer. 36: 6; Hes. 29: 6. Sannolikt
var det i hans tid, som profeten Esaias
profeterade såväl om Egyptens undergång som
om dess omvändelse till Herren Zebaot. Han
sade, att de visaste af Faraos rådgifvare
gåfvo galna råd, och han frågade: Huru
kunnen I då säga till Farao: Jag är en son
af vise fäder, en son af forntidens
konungar?, Es. 19. I kap. 30: 1—5 ropar Esaias,
i Herrens namn, ve öfver Juda, emedan dess
inbyggare, utan att fråga Herrens mun,
drogo ned till Egypten för att stärka sig med
Faraos styrka och för att skydda sis; med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
