Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gideon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143 BIBELNS WÄN OCII KVINNOR.
var hans faders, och hugga sönder
Astarte-bilden, som stod däruppå, samt bygga åt
Herren ett altare och offra brännoffer
däruppå. Gideon gjorde då, såsom Herren hade
sagt honom; och emedan han fruktade för
sin faders hus och för folket i staden, så
att han icke vågade göra det om dagen,
stod han upp med tio sina tjänare och gjorde
det om natten. Men då det blef spordt i
staden, att Gideon hade förstört Baals altare
och huggit sönder afgudabilden, kom folket
i staden till Joas’, Gideons faders hus, och
befallde, att denne skulle lämna ut sin son,
ty han måste dö, emedan han hade gjort
detta. Men Joas sade, att om Baal vore
gud, så finge ban föra sin egen talan; och
om någon vore, som ville föra hans talan,
så skulle den samme dödas före nästa
morgon. Då stillade folket sig, men gaf Gideon
namnet Jerub-Baal, hvilket betyder: Baal
skall föra sin talan.
Midjaniterna, Amalek och Österns barn,
talrika skaror som gräshoppor, ja, såsom
sanden på hafvets strand, samlade sig
tillhopa, drogo öfver och lägrade sig i
Jis-reels dal. Och Herrens ande kom öfver
Gideon. Han stötte då i trumpeten och
samlade några af Israels stammar, hvilka
följde efter honom. Och Gideon begärde
tecken af Herren, på det att han skulle veta,
att han icke hade blifvit vilseledd, utan att
Herren ville rädda Israel genom hans hand.
Han lade därför klippt ull på logen. Om
dagg lade sig allenast på ullen, och hela
marken förblefve torr, så skulle han däraf förstå,
att Herren ville rädda Israel genom hans
hand. Och det skedde så. Sedan begärde
ban, att ullen ensam skulle blifva torr, och
att dagg skulle falla på hela marken. Och
det skedde så följande natt.
Då stod Gideon upp och allt folket, som
var med honom, trettiotvå tusen man, drog ut
och lägrade sig vid källan Harod. Men
Herren sade till honom, att folket, som var med
honom, vore allt för talrikt. Om han nu
gåfve dem seger, så skulle de berömma sig
af sin egen styrka och icke gifva Herren
äran. Gideon skulle därför säga till, att
hvar och en, som vore rädd, skulle vända
tillbaka. Så vände åter tjugutvå tusen och
endast tiotusen stannade kvar. Men Herren
sade, att folket vore ännu för talrikt.
Gideon skulle därför föra desse tiotusen ner
till källan, och hvar och en, som toge
vatten i handen och läppjade det med tuugan,
skulle gå med honom, men de, som lade sig
ned att dricka, skulle vända om igen. De,
som läppjade vattnet, befunnos nu vara
endast trehundra man. Och Herren sade, att
han med dessa trehundra män ville rädda
Israel.
Herren befallde därför Gideon att gå
ned i midjan item as läger och att, om ban
fruktade att gå ensam, han kunde taga
sin tjänare Pura med sig och höra efter
hvad midjaniterna sade. Sedan skulle hans
händer vara starka. Gideon gjorde så. Han
fick då böra, att en man i midjaniternas
läger omtalade en dröm för en sin kamrat,
och denne uttydde drömmen så, att Gud
hade gifvit hela midjaniternas läger i
Gideons hand. När Gideon hörde drömmens
utläggning, stod han upp och fördelade sina
män i tre hopar och gaf åt hvar och en en
trumpet i handen och en kruka med en
fackla uti. När Gideons män kommo nära
midjaniternas läger, slogo de sönder sina
krukor, blåste i trumpeterna och ropade:
För Herren och för Gideon! Och Gud gaf
en sådan förvirring i midjaniternas läger, att
den ene vände svärdet mot den andre; och
hela lägret flydde. Gideon sände nu bud
till Efraims bergstrakt, att folket därstädes
skulle draga ut emot midjaniterna. Och
Efraims män förföljde midjaniterna och togo
till fånga två midjanitiske furstar, dödade
dem och skickade deras hufvud öfver Jordan
till Gideon. Men Eframims män knorrade
mot Gideon därför, att denne icke ifrån
början hade uppbådat dem att gå med i
striden. Då sade Gideon, att Efraims efterskörd
vore bättre än Abiesers inbergning. Och han
frågade dem, hvad han väl hade gjort, som
skulle kunna jämföras med hvad de hade
gjort, då Gud hade gifvit i deras hand två
midjanitiske fustar. När han så talade,
stillades deras vrede emot honom. Och Gideon
gick öfver Jordan med sina trehundra män,
trötte, men dock förföljande. När han kom
till Sukkot, bad ban om några kakor bröd
åt sitt folk, men folket i Sukkot hånade
honom. Ocb i Pnuel gick det sammaledes.
Då hotade Gideon folket i Sukkot och folket
i Pnuel, att, om Herren gåfve Sebah och
Zalmunna i hans hand, han skulle hämnas
på dem, då han komme tillbaka. Och
Gideon hann upp den midjanitiske hären,
femtontusen man — de, som hade stupat, voro
etthundratjugutre tusen vapenföre män —
och slog dem, då de trodde sig som säkrast.
Och Sebah och Zalmunna, de två
midjanitiske konungarne, flydde, men Gideon
förföljde dem, tog dem till fånga och förskräckte
bela hären. Dä Gideon drog tillbaka, lät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
