Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hamital ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149 BIBELNS WÄN OCII KVINNOR.
till, kunde han ändå icke vara tillfreds. Då
rådde dessa vänner honom att låta uppresa
en galge på sin gård, femtio alnar hög, samt
om morgonen därpå gå till konungen och
säga till honom, att man skulle låta hänga
Mordekai i galgen. Sedan kunde han
komma glad till gästabudet, kap. 4—5. Men
den natten kunde konungen icke sofva, utan
lät hämta krönikor samt lät för sig föreläsa
deras innehåll. I dessa blef emellertid
funnet, att Mordekai en gång hade räddat
konungens lif. Dä tänkte konungen på, huru
man borde ära Mordekai därför. Medan
han tänkte därpå, kom Haman för att få
tillåtelse att hänga Mordekai i galgen. Men
konungen förekom Haman och frågade, hvad
man skulle göra åt den man, som
konungen gärna ville ära. Haman, som tänkte,
att det omöjligt kunde gälla någon annan
än honom själf, sade, att man för detta
ändamål borde hämta en klädning, som
konungen hade burit, och en häst, på hvilken
konungen hade ridit, och på hvilkens
hufvud en kunglig krona var anbragt. Detta
skulle lämnas åt en af konungens förnämste
höfdingar. Sedan skulle man påkläda honom,
som skulle äras, denna klädning, sätta
honom på hästen, låta honom rida på stadens
öppna platser och ropa framför honom: Så
göres med den man, som konungen vill ära.
Då sade konungen till Haman, att denne
skulle skynda sig att göra så med Mordekai.
Han skulle icke uraktlåta att göra något af
allt det han sagt.
När detta var öfverståndet, skyndade sig
Haman till sitt hus, bedröfvad och med
öfvertäckt hufvud, och berättade för sin hustru
och sina vänner allt, som hade händt honom.
Dessa sade honom då, att då han hade begynt
falla för Mordekai, som var af judisk säd, så
förmådde han intet emot honom; han komme
själf att falla för honom. Och konungens
hofmän kommo och förde honom med hast
till det gästabud, som Ester hade tillredt,
kap. 6. Medan de nu voro hos Ester på
gästabudet, lade Ester Hamans plan om
judarnes utrotande i dagen för konungen samt
att äfven hon själf vore en judinna; således
måste äfven hon dö för Hamans onda
ränkers skull.
När konungen genomskådat Hamans onda
planer, blef han högligen förbittrad på
honom. Och då det vardt berättadt för
konungen, att Haman hade låtit uppresa en galge
på sin gård för Mordekai, befallde han, att
man skulle hänga Haman däruti. Och de
hängde Haman i den galge, som han hade
låtit bereda åt Mordekai, kap. 7.
Konungen gaf sedan åt Ester Hamans hus; och
ringen, som han hade gifvit åt Haman, tog han
tillbaka och gaf den åt Mordekai. Judarna
blefvo på detta sätt befriade från att
.utrotas, kap. 8. Haman hade tio söner. Äfven
dessa blefvo dräpte och hängde i galgen,
kap. 9: 1—14. Namnet betyder: Upprorisk,
förstörare (Stora kyrkobibeln).
Hamital, moder till konung Zedekia.
Hennes fader hette Jeremia och var från Libna,
2 Kon. 24: 18; Jer. 52: 2. Hennes namn
skrifves ock Hamuntal, 2 Kon. 23: 31. Namnet
betyder: Varm dagg. (Stora kyrkobibeln).
Hammat, stamfader för huset Rekab, 1
Krön. 2: 55.
Anm. Denne upptages bland Judas släkt,
men ändå kallas han kinit; han tyckes icke
vara af Israel. Han måtte hafva
härstammat från en kvinna af Judas släkt, hvilket
är orsaken till, att han nämnes ibland dessa.
Det var hans afkomlingar, som icke drucko
vin, Jer. 35.
Hammedata, Hamans fader, Est. 3: 1,
10; 8: 5; 9: 10, 24.
Hammoleket, en kvinna af Manasses
stam, syster till Oibad (Gibad 1), 1 Krön.
7: 18.
Hamop, en hiveer, bodde i Kanans land
den tid, Jakob kom tillbaka från
Mesopotamien. Han hade en son, som hette Sikem,
hvilken fattade kärlek till Dina, Jakobs
dotter (Sikem 2), och skändade henne. Hamor
bad för sin son hos Jakob och hans söner,
att de måtte gifva honom Dina till hustru.
Jakobs söner sade då, att de ville gifva
henne åt honom, om han och hans släkt
ville låta omskära allt mankön ibland sig.
Och Hamor talade till folket i Sikem
(staden, hvarest de bodde, hette också Sikem),
och de läto omskära sig. Men på tredje
dagen, då de ännu icke voro läkte, togo
Jakobs söner, Simeon och Levi, hvar sitt
svärd, gingo in i staden och dräpte allt
mankön. De dräpte också Hamor och Sikem
och togo Dina ut ur hans hus och gingo
sin väg. Jakob hade köpt ett åkerstycke
af Hamors barn, i hvilket åkerstycke Josefs
ben blefvo begrafna, 1 Mos. 33: 18—34: 31;
Jos. 24: 32. På0 sistnämnda ställe heter han
Hemor, d. ä. Asna, drinkare, oren (Stora
kyrkobibeln). Stefanus säger, att Abraham
hade köpt en graf af Hamors barn, Apg.
7: 16. Antingen måste en Hamor då hafva
lefvat förut, eller måste denne vara den
samme, som hette Efron, och som då har
lefvat ända in i Jakobs tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
