Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hiskia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163 BIBELNS WÄN OCII KVINNOR.
ker för att lyckönska honom för hans
hälsas återvinnande samt för att fråga
honom efter de undertecken, som hade skett
i landet. Då öfvergaf Gud honom för att
pröfva honom och för att förnimma allt hvad
som var i hans hjärta. Men då Gud
öfvergaf honom, höll han icke profvet: hans
hjärta blef öfvermodigt, och han visade
sändebuden ifrån Babel all den stora rikedom af
dyrbarheter och skatter, som fanns i hans
hus och i hela Judas rike. Men då Esaia
sade till honom, att för denna orsak vrede
skulle komma öfver honom, öfver Juda och
Jerusalem, att allt hvad i hans hus funnes,
skulle bortföras till Babel samt att hans
barn skulle blifva slafvar i konungens palats
i Babel, då ödmjukade Hiskia sig, och
vreden kom icke öfver dem, så länge Hiskia
lefde, 2 Kon. 20: 12—19; 2 Krön. 32: 25—
31; Es. 39.
Hiskia regerade tjugunio år i
Jerusalem och förbättrade staden betydligt. Han
gick till hvila med sina fäder, då han
var femtionio år gammal. Han begrafdes
ofvanför Davids barns grafvar; och bela
Juda och Jerusalems inbyggare visade
honom ära vid hans död. Hans son Manasse
blef konung i hans ställe, 2 Kon. 18: 2; 20:
21; 2 Krön. 29: 1; 32: 33. Hiskia upptages
i Jesu släktled i Matt. 1: 9, 10, men på
detta ställe slutar namnet med bokstafven s.
I Hiskias tid voro många profeter i Juda,
såsom den redan nämnde Esaia, hvilken stod
i mycket. godt förhållande till konungen,
Es. 1: 1, och jämte honom Osea, Mika och
Zefanja, Jer. 29: 18, 19; Osea 1: 1; Mik. 1:
1; Zef. 1: 2. Hiskias män hafva samlat de
ordspråk af Salomo, hvilka finnas i 25—29
kapitlen i Ordsprb. Namnet betyder: Stark
är Herren; Herren min starkhet (Stora
kyrkobibeln).
Hiskia 2. En afkomling af konung
Hiskia, den andre af Nearjas tre söner, 1 Krön.
3: 23; lefde efter fångenskapen i Babel.
Sannolikt är det någon af dessa två med
namnet Hiskia, som nämnes i Nehemia 7: 21,
af hvilken Aters barn, som drogo med
Serubbabel upp ur fångenskapen i Babel,
nittioåtta till antalet, härstammade och hvilken i
Esra 2: 16 heter Jehiskia.
Hiskija, en hufvudman af folket i
Nehemias tid; satte sitt signet under det
skriftliga förbundet, Neh. 10: 17.
Hobal, eller som han ock heter, Beguel
och Jetro, en präst i Midjan, hade sju
döttrar, hvilka vaktade sin faders får. Då Mose
flydde från Egypten undan Faraos hand,
kom han till den plats, där man brukade
vattna fåren. Prästens af Midjan döttrar
kommo ock dit med sin faders får. Då
några herdar sökte drifva bort hans döttrar,
hjälpte Mose dem, så att de fingo vattna
fåren och komma hem med dessa tidigare
än vanligt. Prästen lät då kalla in Mose
och bjöd honom att äta med dem. Mose
stannade kvar hos den midjanitiske prästen,
och denne gaf åt Mose sin dotter Zippora
till hustru. Hobab blef sålunda Mose
svärfader. Mose stannade sedan i fyratio år hos
sin svärfader och vaktade dennes får.
Men när fyratio år voro förlidna, och
Herren hade talat till Mose, att denne skulle gå
till Egypten igen och förlossa Israel, gick
Mose till sin svärfader och bad att få gå till
Egypten och se till sina bröder. Denne
svarade då: Gå i frid! 2 Mos. 2: 15—21; 3:
1; 4: 18. Då Mose var i Sinai öken med
Israels bam, och Mose svärfader hade sport,
huru stora ting Herren hade gjort med dem,
tog denne Zippora, Mose hustru, och hennes
två söner, hvilka alla Mose vid något
tillfälle hade skickat tillbaka från Egypten, och
gick för att träffa Mose. Då Mose hade
berättat, hvad Herren hade gjort åt Farao
och egyptierna för Israels skull, blef hans
svärfader glad, lofvade’ Gud och sade, att
han nu visste, att Herren är större än alla
gudar. Mose svärfader offrade sedan både
brännoffer och slaktoffer åt Gud; och Aron
och de äldste i Israel åto bröd med Mose
svärfader inför Gud. Dagen därpå, när
Mose svärfader såg, att Mose var allena till
att skipa lag och rätt ibland folket, ansåg
denne, att det var alltför tröttande för både
honom och för folket, att han härvid var
ensam. Han gaf då det välbetänkta rådet,
att Mose skulle utvälja duglige och redlige
män, som fruktade Gud och skydde vinning.
Desse skulle han sätta öfver tusen, öfver
hundra och öfver femtio. Desse skulle döma
folket beständigt, och endast de viktigaste
sakerna skulle de hänskjuta till Mose. På
detta sätt skulle Mose vara folkets målsman
inför Gud, framlägga ärendena inför honom,
lära folket stadgarna och lagen samt visa
dem den väg, de skulle vandra. Och Mose
lydde sin svärfaders tal och gjorde allt hvad
denne i detta afseende sagt, 2 Mos. 18:1—27.
Mose svärfader vände sedan om och gick
till sitt land igen, v. 27. Men längre fram
under ökenvandringen finna vi honom åter
hos Israels barn. Mose ber honom då följa
med dem till den trakt, om hvilken
Herren hade sagt, att ban ville gifva den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
