Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hosea ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELNS MÄN OCH KVINNOR. 8S>
paré vanryktade landet och därigenom gjorde
folket missmodigt, voro Josua och Kaleb de
ende, som förblefvo Herren trogne. Desse
voro också de ende manspersoner i hela
Israel bland dem, som vid utvandringen ur
Egypten fyllt tjugu år, hvilka fingo gå med
in i Kanans land. När folket började knorra
mot Herren och icke ville gå att intaga
landet, refvo dessa sina kläder och uppmanade
folket att icke sätta sig upp emot Herren
och att icke frukta för Kanans invånare,
ty landet vore mycket godt, sade de, och
om Herren vore sitt folk nådig, så skulle
han åt detsamma gifva landet.
Kanane-ernas skugga hade vikit ifrån dem, och
Herren var med Israel. Men hela
menigheten sade, att man borde stena Josua och
Kaleb, hvilket dock icke skedde. 4 Mos. 13:
9; 14: 6—10, 30, 34; 26: 65; 32: 12; 5 Mos.
1: 38.
Men Josua skulle icke endast inkomma
i Kanans land; han skulle t. o. m. blifva
Moses efterträdare för att vara hela folkets
anförare. När Mose fick veta sin snart
förestående död, ville han också veta, hvem
som då skulle blifva folkets anförare. Då
sade Herren till Mose, att ban skulle taga
Josua och ställa honom inför prästen
Eleasar och lägga sina händer på honom, ty
Herrens ande vore i honom, och Herren hade
utvalt honom, att han skulle föra folket
öfver Jordan in i Kanans land samt utskifta
landet åt folket. Herren uppmuntrade
sedan Josua åtskilliga gånger och bjöd honom
vara stark och oförfärad och icke frukta;
ty såsom han hade varit med Mose, så ville
han ock vara med honom, 4 Mos. 27: 18
—23; 32: 28; 34: 17; 5 Mos. 1: <38; 3: 21,
22, 28; 31: 3, 7, 8, 14, 15, 23; 34: 9; Apg.
7: 45; Ebr. 4: 8:
När Mose blifvit död, talade Herren till
Josua och bjöd honom göra sig redo att
draga öfver Jordan med allt folket in i
det land, hvilket Herren ville gifva detta
folk, Jos. 1: 1, 2. När därefter hela
Israel kommit in i landet, bjöd Herren
Josua att taga sig stenknifvar och omskära
Israels barn. Ty under vandringen i öknen
hade ingen bland Isiael blifvit omskuren,
Jos. 5: 2—8. Och Josua hade att kriga med
många konungar, ty folken i Kanans land
gåfvo sig icke godvilligt under Israel.
Särskildt märkvärdigt är kriget emot
amore-erna. Först lät Herren stora hagelstenar
falla ifrån himmelen, så att flere af
amore-erne blefvo döde af hagelstenarna än de, som
Israels barn slogo med svärd. Men för att
så kunna fullfölja striden, medan den var i
gång, talade Josua till Herren och befallde
både sol och måne att stå stilla. Och både
solen och månen stannade och fördröjde att
gå ned nästan en hel dag, till dess folket
hade hämnats på sina fiender. Och ingen
dag har varit lik denne, hvarken förr eller
sedan, då Herren lydde en mans röst; ty
Herren stred för Israel, Jos. 10: 6—14.
På ett underbart sätt intog Josua Jeriko.
I sju dagar lät han på Herrens befallning
folket gå omkring staden med prästerna i
spetsen, hvilka stötte i basuner, och på den
sjunde dagen lät han dem gå omkring
staden sju gånger. Då man hade gått omkring
staden sju gånger, föllo murarna, och hvar
och en gick in i staden midt emot, där han
befann sig. På detta sätt intogs staden.
Josua uttalade sedan en förbannelse öfver
dem, som toge sig före att uppbygga Jeriko
igen, och han sade: Förbannad vare den
man inför Herren, som tager sig före att
uppbygga denna staden! Lägge han dess
grundsten med sin förstfödde, och uppsätte
han dess portar med sin sistfödde! Denna
förbannelse drabbade Hiel frän Betel, hvilken
uppbyggde staden, Jos. 6; 1 Kon. 16: 34.
När Josua blifvit gammal och till hög
ålder kommen, kallade han till sig Israels
äldste, hufvudmän, domare och
tillsynings-män och förmanade dem att blifva trogne
mot Herren och hålla sig till honom; det
skulle då gå dem väl, Jos. 23. Han
uppmanade allt folket att göra ett bestämdt val
och bestämma sig för, hvilken Gud deville
tjäna. Men han sade bestämdt, att han
själf och hans hus ville tjäna Herren. När
folket hade försäkrat, att äfven de ville tjäna
Herren, gjorde han ett förbund med dem
och föresatte dem lag och rätt. Han
nedskref sedan nämnda förbund i Guds lagbok.
Då detta skett, dog Josua, då han var
etthundratio år gammal, och man begrof
honom på gränsen af hans besittning i
Timnat-Serah, som ligger i Efraims bergstrakt på
norra sidan om berget Gaas. Israel tjänade
Herren, så länge Josua lefde och de äldste,
hvilka lefde länge efter Josua och kände
alla Herrens gärningar, som han hade gjort
för Israel, Jos. 24: 1—31; Dom. 2: 6—9.
Den sjette boken i bibeln, hvilken är en
beskrifning om Josuas anförarskap öfver Israel,
bär också dennes namn. Namnet betyder:
Saliggörare, sogerman (Stora kyrkobibeln).
Herren frälsar (E. Nyström), frälsare
(Fjellstedt); Josua eller Jehoschua, d. ä. Jehova
hjälper. Josua är det ebreiska och Jesus det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
