Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Irad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
BIBELNS MÄN OCH KVINNOR. 8S>
Irad, Hanoks son (Hanok 1) och Kains
sonson; hade en son, som hette Mahujael,
1 Mos. 4: 18.
Iram, en esauitisk stamfurste i Edoms
land, 1 Mos. 3G: 43; 1 Krön. 1: 54.
Namnet betyder: Deras stad (Stora kyrkobibeln).
Iri, son till Bela, Benjamins son (Bela 2),
var hufvudman för sitt fadershus och en
stridbar man, 1 Krön. 7: 7. Namnet
betyder: Väktare (Stora kyrkobibeln).
Ir-Nahas, en man af Judas stam, hvars
fader hette Tehinna, 1 Krön. 4: 12.
Iru, son till Kaleb, Jefunnes son (Kaleb
1), 1 Krön. 4: 15. Namnet betyder:
As-ninnas fåle (Stora kyrkobibeln).
Isai, en man af Judas stam, boende i
Betlehem, son till Obed (Obed 1), sonson
till Boas och den moabitiska kvinnan Rut.
Han hade åtta söner (1 Sam. 16: 10—12;
17: 12), af hvilka David var den yngste och
nämnes på mångfaldiga ställen: »Isais son».
(I 1 Krën. 2: 13—16, där Isais barn
uppräknas, nämnas dock endast sju söner och
två döttrar, Zeruja och Abigail) Rut 4: 17
—22; 1 Sam. 17: 58; 20: 27, 30, 31; 22: 7
—13; 25: 10; 2 Sam. 20: 1; 23: 1; 1 Kon.
12: 16; 1 Krön. 10: 14; 12: 18; 2 Krön. 10:
16; 11: 19; Ps. 72: 20.
I Sauls tid var Isai en gammal,
ålderstigen man (1 Sam. 17: 12). Då konung
Saul hade gjort sig ovärdig
konungadömet, sände Herren profeten Samuel till
Isais hus i Betlehem att där smörja en af
Isais söner till konung. Då lät Isai sju
sina söner gå fram för profeten, den ene
efter den andre, men Samuel sade, att
Herren hade icke utvalt någon af desse, men
frågade, om han icke hade ännu en son.
Då sade Isai, att ban hade en till, den
yngste, men att denne vore ute i marken
och vaktade fåren. Samuel bad emellertid,
att Isai skulle sända efter honom. Isai sände
då efter David, och Samuel smorde denne
till konung, 1 Sam. 16: 1—13. När en ond,
svårmodig ande kom öfver Saul, blef han
tillrådd att sända efter David, att denne
måtte spela för honom och genom musikens
toner fördrifva den onde anden från Saul.
Saul sände då till Isai och lät säga honom:
Sänd din son David till mig! Isai tog då
en åsna samt bröd, en flaska vin och ett
getkid och sände det till Saul med sin son
David, v. 14—20. Saul sände vidare och
bad Isai, att han måtte låta David blifva
hans tjänare; ty David hade funnit nåd för
hans ögon, v. 22. Men då Israel framdeles
hade krig med felisteerna, hade David gått
hem till sin fader igen. Denne sände då
David till kriget för att se, huru hans tre
äldste bröder, hvilka hade gått med Saul i
kriget, befunno sig. Och han sände med
honom en efa rostad säd, tio bröd till
bröderna och tio ostar till deras befälhafvare
öfver ett tusen, kap. 17: 13—18, 20.
Esaia profeterar om Kristus och säger:
Ett skott skall utgå ifrån Isais stam och en
telning uppspira ifrån hans rötter–-
Och det skall ske på den dagen, att
hednafolken skola söka Isais rot, som skall stå
till ett banér för folken, och dess rum skall
varda äradt, Es. 11: 1, 10. Isai upptages i
Jesu släktled af både Matteus och Lukas.
Matt. 1: 5, 6; Luk. 3: 32. I Nya
testamentet heter han Jesse, Apg. 13: 22; Rom.
15: 12. Namnet betyder: Själfbeständig,
Guds gåfva (Stora kyrkobibeln).
Isak, Abrahams son med sin hustru Sara.
Herren Gud hade kallat Abraham att gå
ut ifrån sitt land, däri han var född, till
Kanans land, hvilket han lofvade att gifva
honom och hans säd. Medan Abraham
ännu icke hade några barn, lofvade Gud, att
hans säd skulle blifva oräknelig som
stjärnorna på himmelen och som sanden i
hafvet. Men Sara var ofruktsam och födde
intet. Därför tog hon sin tjänstekvinna
Hagar och lade denna när Abraham för att få
säd genom henne. Hagar vardt sedan
hafvande och födde en son, hvilken kallades
Ismael. Men Herren kom till Abraham och
sade, att af Ismael skulle icke den säd blifva,
som skulle besitta Kanans land, utan Sara
skulle föda en son, hvilken skulle få
namnet Isak. Med denne skulle Herren
upprätta ett evigt förbund. Sara vardt sedan
hafvande och födde Isak, då Sara var nittio
och Abraham hundra år gammal. Sara var
då för gammal att på grund af naturlig
kraft kunna föda, hvarför Isak ock kallas
löftets son, hvilket äfven de på Jesus
troende kallas efter honom. Det säges också,
att Sara födt honom genom tron. Han blef
I enligt Herrens befallning omskuren på
åttonde dagen, 1 Mos. 12: 1—9; 16: 1—16;
17: 1—27; 18: 1-15; 21: 1—8, 12; 25: 19;
Jos. 2: 3; 1 Krön. 1: 28, 34; Apg. 7: 1—8;
Rom. 9: 1—9; Gal. 4: 28; Ebr. 11: 11, 12.
Isak växte och blef afvand, och Abraham
gjorde ett stort gästabud den dagen, då Isak
afvandes. Men Ismael dref gäck med Isak.
Då Sara såg det, sade hon till Abraham,
att han skulle drifva ut tjänstekvinnan med
hennes son; ty dennas son skulle icke ärfva
I med hennes egen son. Detta talet oroade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
