Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Isak ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171 BIBELNS WÄN OCII KVINNOR.
Abraham mycket. Men Herren sade, att
Abraham skulle göra, såsom Para hade sagt;
men Herren lofvade honom att välsigna
äfven Ismael. Och Abraham gjorde, såsom
hans hustru Sara och såsom Herren sagt.
Denna tilldragelse anför Paulus såsom en
förebild på, att de under lagen varande
människorna skola drifvas ut ur Guds hus och
icke ärfva med de af evangelium födda, 1
Mos. 21: 8—14; Gal. 4: 28-31.
För att pröfva Abraham, om denne ville
vara Herren lydig i allt, hefallde Herren
honom, att han skulle gå till Moria berg och
där offra sin son Isak till ett brännoffer åt
Herren. Abraham stod då upp och började
refean mot Morialandet. På tredje dagen kom
ban så långt, att han på ett afstånd kunde se
offerstället. Han tog då veden och lade den
på Isak; elden och knifven behöll han själf,
och de gingo så båda tillsamman. Då sade
Isak till sin fader: Si, här är elden och
veden, men hvar är fåret till brännoffer?
Abraham svarade då: Gud förser nog fåret
till brännoffer, min son! Men då de kommo
till stället, gjorde Abraham allt i ordning
för offrandet, tog så sin son Isak, lade
honom på altaret ofvanpå veden, räckte ut sin
hand och tog knifven för att slakta sin son.
Men då ropade Herrens ängel till Abraham
ifrån himmelen, att han icke skulle döda
Isak. Abraham blef nu varse en vädur,
hvilken hade fastnat med hornen i en buske.
Denne tog han och offrade i sin sons ställe
samt återfick sålunda Isak »till en förebild»,
1 Mos. 22: 1-13; Ebr. 11: 17—19; Jak.
2: 21.
Isak kallas Herrens tjänare, och han
dyrkade Herren Gud/ Herren kallade sig
och kallades Isaks Gud. Då Gud
upprättade förbundet med Abraham, gjorde han
det äfven med hans son Isak och gaf landet
äfven åt honom, så att Isak var sin faders
medarfvinge till Kanans land, men bodde i
tält likasom denne. Herren uppenbarade
sig äfven för Isak såsom Gud allsmäktig,
men under namnet Herre gjorde han sig icke
känd af honom, 1 Mos. 17: 19, 21; 26: 24,
25; 28: 13; 31: 42, 53; 32: 9; 35: 12,27; 46:
1; 48: 15; 50: 24; 2 Mos. 2: 24; 3: 6, 15, 16;
4: 5; 6: 3, 8; 32: 13; 36: 1; 3 Mos. 26: 42;
4 Mos. 32: 11; 5 Mos. 1: 8; 6: 10; 9: 5, 27;
29: 13; 30: 20; 34: 4; 1 Kon. 18: 36; 2 Kon.
13: 23; 1 Krön. 16: 17; 29: 18; 2 Krön. 30:
6; Ps. 105: 9; Matt. 22: 32; Mark. 12: 26;
Luk. 20: 37; Apg. 3: 13; 7: 32; Ebr. 11: 9.
När Abraham var gammal och ålderstigen,
tog han en ed af sin äldste hustjänare, att
denne icke skulle taga till hustru åt Isak
någon af Kanans döttrar, utan gå till det
land, därifrån Abraham utgått, och taga åt
hans son till hustru en kvinna af Abrahams
släkt. Men tjänaren fick icke föra Isak till
det landet, utan om han icke funne någon
kvinna, som vore villig att följa med och
blifva Isaks hustru, så vore han eden kvitt.
Men tjänaren reste och kom till Betuels,
Abrahams brorsons och Isaks kusins hus i
Mesopotamien, och dennes dotter Rebecka
antog anbudet, följde med och blef Isaks
hustru. Isak förde Rebecka i Saras, sin
moders, (ält. Hon blef sålunda hans hustru,
och han älskade henne; och Isak tröstade
sig öfver sin moders död. Isaks moder hade
dött, då hon var etthundratjugusju år
gammal. Isak var fyratio år, då han gifte sig,
och Sara var nittio är, då hon födde Isak;
alltså hade Sara dött tre år före Isaks
giftermål, 1 Mos. 23: 1; 24: 1—67; 25: 20.
Rebecka, Isaks hustru, var ofruktsam, men
Isak bad för henne, och Herren hörde Isaks
bön. Rebecka vardt sålunda hafvande och
födde två gossebarn, då Isak var sextio år
gammal. Han kallade den förete Esau och
den andre Jakob. Då desse växt upp, blef
Esau jägare, en fältets man, men Jakob
bodde i tält. Isak älskade Esau, ty ban åt
af dennes villebråd, och Rebecka älskade
Jakob, 1 Mos. 25: 21—28; Jos. 24: 4; 1 Krön.
1: 34; Apg. 7: 8.
Efter Saras död tog Abraham sig ännu
en hustru, och med henne födde han sex
söner. At Isak gaf han allt hvad han ägde,
men åt de öfrige sönerne gaf han endast
skänker och lät dem, medan han ännu lefde,
draga bort ifrån Isak till ett land i öster.
Abraham dog, då han var
etthundrasjuttiofem år gammal, alltså trettioåtta år efter
Saras död, trettiofem år efter Isaks giftermål,
och då dennes söner voro femton år gamla.
Och Ismael och Isak begrofvo honom på den
begrafningsplats, som Abraham hade köpt
af Hets barn, då hans hustru Sara vardt död,
och där denna då vardt begrafven, 1 Mos.
25: 1—10.
Efter Abrahams död välsignade Herren
Isak. Det blef emellertid en hungersnöd
i Kanans land, och Isak for till Gerar
till Abimelek, felisteernas konung.
Herren sade då till honom, att ban skulle bo
tills vidare i det landet och icke fara ned
till Egypten. Herren skulle vara med
honom och välsigna honom; ty åt honom och
hans säd skulle han gifva alla dessa land.
Och Isak stannade kvar i Gerar. När då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
