Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Isaskar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELNS MÄN OCH KVINNOR. 8S>
5 Mos. 27: 12. Isaskars furstar slöto sig
till Debora, då denna stridde mot Jabin,
Dorn. 5: 15. När landet utdelades åt Israels
barn, föll den fjärde lotten på Isaskars barn.
Och dess område utgjordes af Jisreel m. m.
Detta område stötte intill Tabor, och dess
slutliga gräns var Jordan. Det hade sextou
städer med deras byar, Jos. 19: 17—23.
När Israels barn en gång får sitt land igen,
skall en lott från öster till väster tillhöra
Isa-skar. Då Jerusalem varder uppbyggdt, skall
på dess södra sida vara en port, som skall
kallas Isaskars port, Hes. 48: 25, 26, 33.
Isaskars afkomma kallas omväxlande:
Isa-skar, Isaskars barns släkter, Isaskars stam
o. s. v. Landet, som tillföll denna stam,
kallas också: Isaskar, Isaskars land, Isaskàrs
område o. s. v. Se utom många af de
citerade ställena: Jos. 17: 10, 11; 21: 6; 1
Kon. 4: 17; 1 Krön. 6: 62, 72. Namnet
betyder: Belöning (Stora kyrkobibeln); den
genom ]ega vunne (Kongl.
Bibelkommissionen); född för lön (Josefus); detta är lönen
(Fjellstedt).
Isaskar 2. Den sjunde af dörrvaktaren
Obed-Edoms åtta söner (Obed-Edom 1),
hvilka alla åtta voro dörrvaktare i Davids
tid, 1 Krön. 26: 5.
Isboset, konung Sauls son (Saul 4). Då
Saul och tre hans söner blifvit döde i
striden mot felisteerna, gjorde Abner, Sauls
härhöfvitsman, Isboset till konung öfver
Israel, då denne var fyratio år gammal;
men Judas hus gjorde David till konung
öfver sig. Det blef nu en ganska hård strid
emellan Israel och Juda. Omsider upphörde
dock Juda att förfölja Israel. Men Isboset
var konung Öfver Israel endast i två år.
Då Isboset en gång förebrådde Abner, att
denne hade legat när en hans faders frilla,
blef denne vred, öfvergaf Isboset och gick
att öfverföra hela konungadömet till David.
Abner fick dock icke denna plan
genomförd, ty Joab, Davids härhöfvitsman,
dödade honom. Men två män af Benjamins
stam, anförare för Isbosets ströftrupper,
gingo in i Isbosets hus, medan denne låg
och sof middag. Dessa stungo ihjäl honom,
där han låg på sin säng. Och när de hade
dödat honom, höggo de af honom hufvudet
och gingo med detta till David i Hebron.
Men i stället för att belöna dessa män
för hvad de gjort, då de dödat en
oskyldig man i hans eget hus och på hans säng,
befallde David sina tjänare att döda dem.
Och tjänarena afhöggo dem händer och
fötter samt hängde dem vid dammen i He-
bron. Men Isbosets hufvud begrofvo de i
Abners graf i Hebron. Och hela Israel
öfvergick till David, 2 Sam. 2: 8—3: 16—30;
1: 1—12. Namnet betyder: Skamfläck,
förstörande man (Stora kyrkobibeln). Isboset,
d. ä. skam gudens man (E. Nyström).
Isebel, dotter till Etbaal, konungen i
Zi-don, och drottning åt Ahab, Israels konung
(Ahab 1). Genom henne leddes konungen
och sedan äfven Israels folk att dyrka
zi-doniernas gud, af guden Baal. Ahab byggde
ett hus åt Baal och ett altare i staden
Samaria, 1 Kon. 16: 31, 32. Fyrahundra
Baals-profeter och fyrahundra Astarteprofeter
spisade vid Isebels bord. Men Herrens
profeter sökte hon att utrota. Men en mycket
gudfruktig man vid namn Obadia
undangömde hundra Herrens profeter för Isebel
och försåg dem med vatten och bröd. Och
en annan Herrens profet, profeten Elia, gick
och tedde sig för Ahab samt bjöd honom
församla hela Israel samt Baals- och
Astarte-profeterna till Karmels berg. Elia skulle
också infinna sig där. Man skulle där taga
reda på, om Herren eller Baal vore Gud.
När det så inför folket blef utrönt, att
Herren är Gud, lät Elia döda fyrahundrafemtio
Baalsprofeter, kap. 18: 1—4. Ahab
berättade sedan för Isebel, hvad Elia hade gjort.
Då sände Isebel bud till Elia och svor vid
gudarna, att hon skulle döda honom. Men
Elia flydde undan, och Isebel kom icke ät
honom, kap. 19: 1—3.
I Jisreel bodde en man vid namn Nabot,
hvars vingård låg bredvid Ahabs palats.
Denna vingård ville Ahab hafva till trädgård,
emedan han låg så nära hans hus, och han
ville gifva Nabot en bättre vingård i stället.
Men Nabot ville icke sälja sitt fädernearf.
Då konungen vardt bedröfvad häröfver, sade
Isebel till honom, att han borde visa, att han
vore konung i Israel, stå upp, äta och dricka;
hon själf ville skaffa honom Nabots vingård.
Isebel skref sedan ett bref i konungens namn,
förseglade det med konungens sigill och
sände det till de äldste och förnämste af
Nabots grannar med befallning, att dessa
skulle utlysa en fasta och gifva Nabot
främsta platsen ibland folket. De skulle
dessutom skaffa två onde män, som hade
att uppträda och vittna mot honom, att han
hade hädat Gud och konungen. Och de
gjorde, såsom Isebel hade bjudit dem.
Sedan de två onda vittnena hade sagt: Nabot
har hädat Gud och konungen, fördes Nabot
utom staden och stenades till döds. Nu
bjöd Isebel Ahab att stå upp och taga Na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
