Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Ishod ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175 BIBELNS WÄN OCII KVINNOR.
bots vingård i besittning, ty nu var Nabot
död. Ahab redde sig sålunda till att taga
vingården. Ocb Isebel förförde Abab, så att
det hade icke funnits någon, som hade
såsom Ahab sålt sig till att göra det, som var
ondt inför Herrens ögon. Men Elia gick
och mötte Ahab i Nabots vingård och sade
honom, att såsom hundar hade slickat
Nabots blod, så skulle hundar på samma ställe
slicka Ahabs blod. Isebel skulle hundar
uppäta på Jisreels vall, kap. 21; 22: 37, 38.
Och Joram, Ahabs son, blef konung
öfver Israel efter Ahabs död, sedan hans
broder Ahasja hade dött efter att hafva
varit konung öfver Israel i två år. Och i
Jorams tid hof en höfvitsmän vid namn
Jehu sig upp och blef konung öfver Israel
och sköt Joram igenom hjärtat med en pil
och utrotade hela Ahabs hus. När Jehu
kom till Jisreel och Isebel fick veta det,
sminkade hon sina ögon och smyckade sig,
såg ut genom fönstret och talade stolta ord
emot Jehu. Men Jehu befallde männen i
huset att kasta ut henne. Och de kastade
ut henne, så att hennes blod stänkte på
väggen och på hästarna; och ban körde
öfver henne. Sedan han hade gått in, ätit
och druckit, sade han: Tagen vara på denna
förbannade och begrafven henne, ty hon
är dock en konungs dotter. Och då de
gingo åstad för att begrafva henne, funno
de intet af henne, utom hufvudskålen,
fötterna och händerna. Då de kommo tillbaka
och berättade honom detta, sade han: Detta
är nu hvad Herren genom sin tjänare Elia,
tisbiten, talade, då han sade: På Jisreels
åker skola hundarne äta upp Isebels kött,
och Isebels lik skall ligga såsom träck på
marken, på Jisreels åker, så att ingen skall
kunna säga: Detta är Isebel, 2 Kon. 9.
Ishod, en man af Manasses stam, den
förste af Hammalekets, Gileads systers, tre
söner, 1 Krön. 7: 18. Namnet betyder:
Stark, förlofvad, härlig man (Stora
kyrkobibeln).
Ismael 1. Den första af Abrahams åtta
söner; föddes honom af Hagar, Saras,
Abrahams hustrus, tjänstekvinna. Herren hade
lofvat Abraham, att han skulle gifva honom
en afkomma, så talrik som himmelens
stjärnor. Men Sara, Abrahams hustru, var
ofruktsam och födde intet, och hon gaf sin
tjänstekvinna Hagar åt Abraham, att ban skulle
ligga när henne, att hon så måtte genom
henne varda uppbyggd. Men då Hagar såg,
att hon var hafvande, föraktade hon Sara;
och då Sara förödmjukade henne, flydde
hon ifrån henne. Men Herrens ängel kom
till henne och bad henne gå tillbaka till
sin fru igen och ödmjuka sig under hennes
händer. Och Herrens ängel sade till henne,
att han skulle så föröka hennes säd, ätt
den för sin myckenhets skull icke skulle
kunna räknas. Den son, med hvilken hon
var hafvande, skulle hon kalla Ismael,
därför att Herren hade hört hennes
förödmjukelse. Ängeln sade för öfrigt, att Ismael
skulle blifva en man, lik en vildåsna. Hans
hand skulle vara emot alla och allas mot
honom, och han skulle bo öster om alla sina
bröder, 1 Mos. 16: 1—12; 25: 12; 1 Krön.
1: 28.
Abraham var åttiosex år gammal, då
Ismael föddes, 1 Mos. 16: 16. Men när
Abraham var nittionio år gammal, syntes honom
åter Herren och sade till honom, att hans
hustru Sara skulle föda honom en son, och
med honom skulle han upprätta förbundet.
Då bad Abraham för Ismael och sade: Om
blott Ismael finge lefva inför ditt ansikte!
Och Herren svarade Abraham, att
förbundet skulle ban upprätta med Isak. Men
hvad anginge Ismael, hade han hört
Abrahams bön; han skulle välsigna honom, göra
honom fruktsam och storligen föröka
honom. Tolf furstar skulle han föda, och
Herren skulle göra honom till ett stort folk.
På samma dag tog Abraham och omskar
sig själf och allt mankön i sitt hus. Ismael
var tretton år gammal, då hans fader
Abraham omskar honom, 1 Mos. 17: 1—27.
Sedan Sara, Abrahams hustru, hade födt
Isak, dref Ismael gäck med denne. Detta
förtröt Sara, hvarför hon bad Abraham
att drifva ut tjänstekvinnan med hennes
son, ty tjänstekvinnans son skulle icke ärfva
med hennes son. Detta oroade Abraham
mycket. Men Herren sade honom, att
han icke skulle oroa sig utan göra, som
Sara hade sagt. Herren skulle ändå göra
Ismael till ett stort folk, emedan ban vore
Abrahams säd. Abraham tog då ett stycke
bröd och en flaska vatten, lade det på
Hagars skuldra och lät både henne och pilten
gå. Då vattnet i flaskan hade tagit slut,
lade Hagar pilten under én buske, satte sig
själf ett stycke därifrån, hof upp sin röst,
grät och sade, att hon icke kunde se på,
medan pilten dog. Men Herren ropade till
Hagar och sade, att hon icke skulle frukta,
ty han hade hört piltens röst. Hon skulle
stå upp och leda honom vid handen;
Herren skulle göra honom till ett stort folk.
Hagar fick nu se en vattenbrunn, dit hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
