- Project Runeberg -  Bibelns män och kvinnor : biblisk konkordans /
182

(1894) Author: Kristian Roslund With: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Ital ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIBELNS MÄN OCH KVINNOR. 8S>

söner kommo hem till sin fader med
underrättelsen, att Josef lefde, att det var han,
som var herre öfver Egypten, och att det
var denne, af hvilken de köpt säden, ville
han först icke sätta tro därtill. Men när han
ändtligen blef öfvertygad, att så var
förhållandet, blef hans ande upplifvad, och han
utbrast: Det är nog: Josef, min son, lefver!
Jag vill fara och se honom, innan jag dör.
Jakob bröt sålunda upp och for till
Egypten med hela sitt hus, hvilket då bestod af
sjuttio medlemmar (eller med Josefs familj
inberäknad sjuttiofem). Herren syntes
honom under vägen och sade till honom, att
han icke skulle frukta att fara ned till
Egypten, ty Herren ville där göra honom
till ett stort folk. Jakob fick sedan landet
Gösen i Egypten att bebo, emedan det var
ett mycket gräsrikt land, och Jakob och
hans söner voro herdar och hade stora
boskapshjordar. Jakob var etthundra trettio
år, då han kom till Egypten. Josef
hämtade sin fader och ställde honom inför
Farao, och Jakob välsignade Farao. Jakobs
ankomst till Egypten skedde tio år efter
Isaks död, 1 Mos. 37: 36; 39: 1—47: 12; 2
Mos. 1: 5; 5 Mos. 10: 22; Jos. 24: 4; Apg.
7: 9—15.

Jakoks båda hustrur hade dött, innan
Jakob flyttade till Egypten. Om Rakels
död är redan berättadt. I 1 Mos. 49: 31
omtalar Jakob för sin son Josef, att han
hade begraft Lea på den åkern och i
den grottan, hvilken Abraham hade köpt af
Hets barn. Israel förökade sig storligen i
Egypten och blef ett talrikt folk, såsom
Herren hade lofvat. Detta folk kallas i
historien omväxlande: Jakob, Jakobs hus,
Jakobs stammar, Jakobs släkter, Israel,
Israels stammar, Israels folk, Israels barn,
israeliter o. s. v. Landet Kanan kallas
Israels land och dess städer Israels städer, 1
Mos. 36: 31; 47: 27; 49: 7; 2, Mos. 2: 23,
25; 5: 14, 15; 4 Mos. 1: 3; 23: 23; 1 Kon.
18: 31, 36; 2 Kon. 13: 2; 17: 34; 1 Krön.
16: 13; 2 Krön. 30: 6; Ps. 77: 16; Es. 2: 5;
Os. 12: 13; Mal. 2: 12; Matt. 9: 33; 10: 6,
23; 15: 24, 31; 19: 28; 27: 9; Mark. 12: 29;
Luk. 1: 16, 33, 54, 80; 2: 25, 32; 4: 25, 27;
7: 9; 22: 30; Joh. 1: 31, 49; 3: 10; Apg. 1:
6; 4: 8, 10, 27; 5; 21, 31; 7: 23, 37; 9: 15;
10: 36; 13: 23, 24; 21: 28; 28: 20; Rom. 9:
4, 27, 31; 10: 1, 19," 21; 11: 2, 7, 25, 26; 1
Kor. 10: 18; 2 Kor. 3: 7, 13; 11: 22; Gal.
2: 12; Fil. 3: 5; Ebr. 8: 8, 10; 11: 22; Uppb.
2: 14; 7: 4; 21: 12 m. fi. st. Paulus
säger emellertid, att icke alla äro israeliter,

hvilka härstamma från Israel, utan de, hvilka
äro barn efter löftet, de äro hans säd, Rom.
9: 6—8. Jakob upptages i Jesu släktled af
både Matteus och Lukas, Matt. 1: 2: Luk.
3: 34. Han skall hafva en så framstående
plats i Guds rike, att Jesus säger om andra,
hvilka skola komma dit, att dessa skola sitta
till bords med Abraham, Isak och Jakob
därstädes, Matt. 8: 11; Luk. 13: 28.

Jakob lefde sjutton år i Egypten och dog
därstädes, då han var etthundra fyratiostju år
gammal. Men när han märkte, att det led mot
slutet, kallade han till sig så väl Josefs båda
söner som alla sina egna söner, och »genom
tron» välsignade han desse och sade dem,
hvad som skulle komma att ske dem i
framtiden. Han bad då sina söner, att, när han
blefve död, desse skulle föra honom till
Kanans land och begrafva honom invid hans
fäder i grottan på den begrafningsplats, som
Abraham hade köpt, där äfven Sara,
Rebecka och Lea voro begrafna. Och när
Jakob hade slutat att så befalla sina söner,
drog han sina fötter upp i sängen, gaf upp
andan och vardt samlad till sitt folk. Och
de läkare, hvilka tjänade Josef, balsamerade
Jakobs kropp. Till detta arbete åtgingo
fyratio dagar. Och egyptierna sörjde honom
i sjuttio dagar. När dessa sorgedagar voro
ute, foro hela Jakobs hus och Josefs hus,
Faraos tjänare, de äldste i hans hus och
alla de äldste i hela Egyptens land, med
undantag af de späda barnen, åstad för att
begrafva honom på Makpelaåkern, såsom
han hade begärt. Och med honom foro
vagnar och ryttare, och det var en ganska
stor skara. När alla kommit på andra
sidan Jordan, uppstämde de där en stor och
mycket stark klagolåt, och Josef anställde åt
sin fader en sorgefäst i sju dagar. Jakobs
söner gjorde med honom, såsom han hade
befallt dem, och foro så tillbaka till
Egypten igen, 1 Mos. 47: 28—50: 14; Apg. 7: 15,
16; Ebr. 11: 21.

Israel betyder: En man, som kämpar med
Gud, öfvervinner Gud (Stora kyrkobibeln);
Guds kämpe (Kongl. Bibelkommissionen, E.
Nyström); den som besegrar Gud
(Fjellstedt); den som har öfvervunnit en ängel
(Josefus). Jakob, d. ä. undertrampare,
träder på en med fötterna (Stora kyrkobibeln);
hälbållare, en som griper i hälen (Fjellstedt).
»Men samma ord, som betyder häl, betyder
äfven svek.» D. s.

Itai, en af Davids hjältar, var från Gibea

1 Benjamins stam. Hans fader hette Ribai,

2 Sam. 23: 29; 1 Krön. 11: 31. På föret-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:04:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bmok/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free