Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Jehu ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
vore frid. Men Jehu svarade ryttaren: Hvad
har du med friden att göra? Vänd om och
följ mig efter! Ater sändes en annan
ryttare, hvilken fick samma svar. Sist
befallde Joram, att man skulle spänna för
hans vagn, och denne jämte Ahasja, Judas
konung, hvilken hade kommit för att
besöka Joram, for nu själf ut för att möta
Jchu. Väktaren hade nämligen
inrapporterat, att det var Jehu, som kom. Han
hade känt igen honom på körandet, tv han
körde, som vore han rasande. Då
konungarna kommo nära, frågade Joram Jehu,
om det vore frid. Men denne svarade:
Huru kan det vara frid, så länge Isebels,
din moders, horerier och hennes många
trollkonster fortfara? Och Joram kastade om
sina händer, flydde och sade till Ahasja,
hvilken åkte i sin egen vagn, att där vore
förräderi å färde. Och Jehu fattade bågen
och sköt Joram mellan axlarna, så att pilen
gick ut igenom hjärtat, och han föll ned uti
sin vagn. Jehu sade sedan till sin
vagnskämpe, att denne skulle taga och kasta den
fallne på Nabots åkerstycke, efter Herrens
ord till Ahab. Nu flydde Ahasja, Judas
konung, på vägen till örtagårdshuset. Men Jehu
satte efter honom och lät skjuta honom på
höjden Gur, som ligger vid Jibleam. Han
flydde dock till Megiddo och blef död där.
Då Jehu kom in genom stadsporten, fick
han se Isebel, hvilken såg ut genom
fönstret och förebrådde honom för
sammansvärjningen. Men Jehu ropade till
hofmännen, som voro hos Isebel, att de skulle kasta
ut henne. Och de kastade ut henne, så att
hennes blod stänkte på väggen och på
hästarne, och han körde öfver henne. Då de
gingo åstad för att begrafva henne, funno
de intet af henne, utom hufvudskålen,
fötterna och händerna. Då de kommo och
berättade detta för Jehu, sade denne: Detta
är nu hvad Herren genom sin tjänare Elia,
t isbiten, talade, då han sade: På Jisreels
åker skola hundarna äta upp Isebels kött,
och Isebels lik skall ligga såsom träck på
marken på Jisreels åker, så att ingen skall
kunna säga: Detta är Isebel.
Ahab hade emellertid sjuttio söner i
Samaria. Och Jehu skref bref och sände till de
förnämste och äldste i Jisreel och till dem,
som af Ahab voro utsedde till förmyndare,
med uppmaning, att de nu måtte taga den
af deras herres söner, hvilken de funne
lämpligast, sätta honom på hans faders tron och så
strida för sin herres hus. Men desse blefvo
förskräckte och sade, att då två konungar
icke kunnat bestå emot Jehu, kunde icke
heller de göra det. De sände därpå bud
till Jehu, att de för sin del icke ville göra
någon till konung; han själf finge göra
hvad honom godt syntes. De vore hans
tjänare, villiga att göra hvad han sade dem.
Då sände Jehu ett annat bref till dem och
befallde dem taga hufvudena af de sjuttio
Ahabs söner och skicka till honom nästa
morgon. Då slaktade desse de sjuttio
konungasönerna, lade deras hufvuden i korgar
och sände dem till honom i Jisreel. Och
Jehu högg ned alla dem, som voro öfrige i
Ahabs hus i Jisreel, alla hans store och hans
vänner och hans präster, så att han lämnade
ingen öfrig. Sedan stod han upp och for
till Samaria. Men under vägen träffade
han fyrtiotvå män utaf Ahasjas,
judakonungens fränder, hvilka hade dragit ned för att
hälsa på konungens och drottningens barn.
Då lät han gripa desse, slaktade dem och
lämnade ingen af dem vid lif. Och Jehu
fortsatte vägen mot Samaria. Så träffade
han Jonadab, Rekabs son. Denne bjöd han
sitta upp på vagnen och följa med; han
skulle då få se Jehus nit för Henens sak.
Och då han kom till Samaria, nedhögg han
alla Ahabs anhängare, som funnos kvar i
Samaria, till dess han hade utrot&t dem
alla, efter Herrens ord, som talats till Elia.
Jehu utrotade för öfligt äfven Baal utur
Israel. Därvid gick han tillväga på
följande sätt. Han kallade tillsamman folket och
sade, att han ville tjäna Baal bättre, än
Ahab hade tjänat honom. Han bjöd
därför att kalla tillsamman alla Baals profeter,
tjänare och präster; icke en fick saknas.
Om någon enda uteblefve, skulle denne
mista lövet, ty ett stort offer ville han
anställa åt Baal. Och alla Baals tjänare
kommo tillstädes, så att ingen var, som
icke kom. Jehu lät då bära ut ur
klädkammaren en klädning för hvar och en utaf
dem. Och han bjöd att noga se efter, att
ingen Herrens tjänare funnes ibland dem,
utan endast Baals tjänare. Sedan Baals
tjänare hade gått in för att offra brännoffer
och slaktoffer, ställde Jehu åttio män
utanför och befallde, att ingen finge slippa ut.
Hvem som läte någon slippa ut, skulle
komma att dö för den undsluppne. Och
när offrandet var afslutadt, bjöd Jehu
drabanterna att gå in och slå ned dem
allesamman. Och de slogo ned dem och
kastade dem undan. De kastade ock ut de
stöder, som voro i Baalshuset, brände upp
dem, och Baalstoden refvo de ned. Baals-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
