Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Jeremia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELNS MÄN OCH KVINNOR. 198
döda honom, kap. 26: 8—24. Konung
Ze-dekia lät stänga Jeremia inne i vaktgården,
som hörde till konungens hus, därför att
han hade profeterat emot Jerusalem, Juda
och deras konung, kap. 32: 1—o.
Då Jeremia en gång gick ut ifrån
Jerusalem i afsikt att begifva sig till Benjamins
land för att där undkomma bland folket, grep
honom Jirija, en uppsyningsman, och påstod,
att profeten ville löpa öfver till kaldeerna.
Fastän Jeremia försäkrade, att det icke vore
hans mening att gå till kaldeerna, hjälpte det
dock icke. Jirija förde honom till furstarna,
och desse vredgades på Jeremia, slogo
honom och kastade honom i fängelse i
skrifvaren Jonatans hus, hvilket hus de gjort till
fängelse. Det var ock därifrån, Zedekia en
gång kallade honom till sig. Då Jeremia
hade talat med konungen, bad han, att
denne icke måtte sända honom tillbaka till
Jonatans hus, att han icke måtte dö där.
Och Zedekia befallde, att man skulle sätta
Jeremia i förvar i vaktgården; och man
gaf honom en kaka bröd om dagen ifrån
bagareboden, till dess det vardt slut på allt
brödet i staden, kap. 37: 11—21.
Emedan profeten städse uppmanade både
konung och folk att gå ut ur Jerusalem samt
gifva sig i konungens i Babel hand och sade
med bestämdhet, att konungen af Babel
komme att intaga staden, rådde furstarna
konungen att döda Jeremia. Han toge annars
mod och lust från allt krigsfolket i staden.
Konungen svarade då: Se, han är i edert
våld* ty konungen förmår intet emot eder.
Furstarna togo honom då och släppte
honom med tåg ned i en brunn i vaktgården, i
hvilken fanns intet vatten, utan endast gyttja;
och Jeremia sjönk ned i gyttjan. Men en
hofman hos konungen gick till denne och
sade, att furstarna hade gjort illa i allt,
hvad de gjort emot Jeremia och särskildt,
att de kastat honom i brunnen. Nu måste
han dö på stället af hunger, ty det funnes
icke något bröd mer i staden. Konungen
befallde då hofmännen att taga trettio man
med sig, gå och draga upp Jeremia, förr än
han doge. Då gick hofmännen, tog med
sig trasor och aflagda kläder och hissade
dessa ned i brunnen, så att profeten skulle
kunna lägga dessa trasor i sina armhålor
under tågen. Man drog så upp Jeremia.
Han blef sedan insatt i vaktgården, där han
blef kvar ända till den dag, då Jerusalem
vardt intaget, kap. 38. Då Jerusalem blef
intaget, gaf konungen af Babel befallning
åt anföraren för lifvakten angående Jeremia
att hafva sina ögon på honom och icke göra
honom något ondt, utan göra med honom,
efter som han själf sade. Alla
Nebukadnezar stormän sände då och hämtade
Jeremia ifrån vaktgården. Anföraren för
lifvakten Nebusaradan gjorde honom sedan lös
ifrån kedjorna, som voro på hans händer,
och sade honom, att han finge gå, hvart
han själf behagade. Ville han gå med till
Babel, så skulle Nebusaradan hafva sitt öga
på honom till det bästa. Men ville han
stanna kvar, så låge hela landet öppet för
honom: där han ansåge rätt och godt att
vara, dit finge han gå. Och Jeremia gick
till Gedalja, Ahikams son, till Mizpa, och
bodde hos honom ibland det folket, som
hade blifvit kvar i landet. Och anföraren
för lifvakten gaf honom kost och en skänk
samt lät honom gå, kap. 39: 11—40: 6.
Det finnes två böcker i bibeln, som bära
Jeremias namn: den tjugufjärde och
tjugufemte i ordningen, den förra innehållande
femtiotvå och den senare, Jeremias
klagovisor, innehållande fem kapitel. När Jesus
af Nazaret framträdt, funnos de, som höllo
honom för att vara Jeremia, Matt. 16: 14.
I Nya testamentet skrifves namnet med
bokstafven s i slutet. »Jeremia profeterade 628
—586 f. Kr.» (Fjellstedt).
Jeremia 3. En rekabit; hans fader hette
Habazzinja. Han hade en son, som hette
Jaasanja (Jaasanja 2), Jer. 35: 3.
Jeremja, en präst i Israel, hufvudman
för prästerna och för sina bröder, drog med
Serubbabel upp utur fångenskapen i Babel.
Han satte sitt signet under det skriftliga
förbundet. Det är sannolikt samme Jeremja,
hvilken räknas med bland Judas furstar och
som var med, då Jerusalemsmuren invigdes,
Neh. 10: 3; 12: 2, 12, 34.
Jeremot 1. Den sjätte af Bekers,
Benjamins sons, nio söner, 1 Krön. 7: 8.
Namnet betyder: Upphöjd, dödsskådare (Stora
kyrkobibeln).
Jeremot 2. En benjaminit, den tredje
af Berias nio söner, hufvudman för
fadershus efter sin härkomst. Han bodde i
Jerusalem, 1 Krön. 8: 14.
Jeremot 3. En levit af Meraris släkt,
den siste af Musis tre söner, 1 Krön. 23: 23.
Jeremot 4. En sångare i konung
Davids tid; fick vid lottkastning om sångarnes
tjänstgöringstid den femtonde lotten för sig,
sina söner och bröder, tillsamman tolf, 1
Krön. 25: 22.
Jeremot 5. En israelit i Esras tid; hade
hemfört utländska kvinnor, Esra 10: 26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
