- Project Runeberg -  Bibelns män och kvinnor : biblisk konkordans /
212

(1894) Author: Kristian Roslund With: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Joas ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212

BIBELNS MÄN OCH KVINNOR. 212

han hade gjort. Men Joàs svarade dem:
Viljen I föra Baals talan, eller viljen I hjälpa
honom? Den, som vill föra hans talan, han
skall dödas innan nästa morgon. Ar han
gud, så skall han föra sin talan själf
däröfver, att man har nedbrutit hans altare.
På det sättet stillade han folket, och sonen
fick lefva. Joas graf fanns i det Öfra, som
hörde abiesriterna till; där blef äfven hans
son Gideon begrafven, sedan denne i hög
ålder hade dött, Dom. 6: 11, 25—31; 7: 14;
8: 13, 28, 32. Namnet betyder: Herrens
eld, offer (Stora kyrkobibeln).

Joas 2. En konungason i Israel i
konung Ahabs tid; fick jämte ståthållaren
Amon befallning af konungen att sätta
profeten Mika, Jinilas son, i fängelse, bespisa
honom med fångkost och fångdryck, därför
att han hade profeterat inför konungen, att
om denne droge åstad att strida emot
sy-rierna, så komme han att förlora i striden,
1 Kon. 22: 26, 27; 2 Krön. 18: 25, 26.

Joas 3. Ahasjas (Joahas), judakonungens
yngste son (Ahasja 2). När Joas var ett år
gammal, blef hans fader dödad af Jehu, som
sedan blef konung i Israel. När Atalia,
Ahasjas moder, såg, att hennes son var död,
stod hon upp och förgjorde hela
konungaätten, på det att hon ensam skulle få
regera öfver Juda och ingen måtte finnas,
som kunde komma att täfla med henne
därom. Men när Josebà, Joas faster, märkte
hvad som var å färde, förde hon temligen
bort Joas; honom och hans amma förde hon
in i sängkammaren, och de gömde honom
för hans farmoder Atalia, så att han icke
blef dödad. Och med henne var han gömd
i Herrens hus i sex år, under det Atalia
regerade i landet. Men då Joas var sju år
gammal, kallade prästen Jojada, hvilken var
gift med Joseba, Joas’ faster (2 Krön. 22:
11), till sig hof vitsmännen öfver lif vakten
och visade konungasonen för desse. Jojada
och höfvitsmännen gjorde då ett förbund,
dödade Atalia samt utropade Joas, hennes
sonson, till konung öfver Juda. Och Jojada
gjorde ett förbund mellan Herren, konungen
och folket, att de skulle vara Herrens folk,
och mellan konungen och folket.

Joas gjorde hvad rätt var i Herrens ögon,
så länge prästen Jojada lefde och undervisade
honom. Och Joas befallde prästerna att låta
iståndsätta Herrens hus för de penningar,
hvilka för heliga ändamål erlades till Herren,
såväl de i lagen påbjudna som dem, hvilka
någon gåfve af frivilligt hjärta. Men då
prästerna icke åtlydde konungens befallning, |

1 utan själfve behöllo penningarna och icke
läto iståndsätta huset, förbjöd konung Joas
prästerna att uppbära penningarna till
Herrens hus. Konungen lät göra en kista att
däri inlägga alla de penningar, som gåfvos
till Herrens hus; sedan blef huset
istånd-satt. Men då prästen Jojada vardt död,
kommo de förnämste i Juda och bugade sig
för konungen. Konungen hörsammade dem
då; -de öfvergåfvo sedan Herrens, deras
fäders Guds, hus och tjänade Astartebilder
och andra beläten. Herren sände profeter
att omvända folket till Herren igen. Desse
varnade väl, men man hörde dem icke. Och
Guds ande kom öfver Sekarja, Jojadas son,
och denne trädde fram inför folket,
bestraffade det för dess affall och sade, att,
emedan det hade öfvergifvit Herren, så skulle
Herren ock öfvergifva det. Men folket
sam-mansvor sig emot Sekarja och stenade
honom på konungens befallning i förgården
till Herrens hus. Konungen tänkte nu icke
heller på den kärlek, som Jojada hade
bevisat honom, utan dräpte hans son. Efter
ett års förlopp drog syriernas krigshär upp
emot Joas. Och ehuruväl de kommo med
en ringa här, förmådde Joas intet emot
dem, utan de utrotade utur Juda alla de
förnämste i folket, och allt sitt byte sände
de till konungen i Damaskus. Då syrerna
drogo tillbaka, lämnade de konung Joas
själf illa sårad. När syrerna hade dragit
tillbaka, uppreste sig två konungens tjänare
och dräpte honom på hans säng för prästen
Jojadas söners blods skull. Och Joas blef
begrafven i Davids stad, men i
konunga-grafvarna begrofs han icke. Och Joas
regerade i fyratio år i Jerusalem. Hans
moder hette Zibja ifrån Beer-Seba (Zibja 1).
Amazja, hans son, vardt konung i hans
ställe (Amazja 1), 2 Kon. 11: 1—12:21; 13:
1, 10; 14: 1, 3, 13, 17, 23; 1 Krön. 3: 11;

2 Krön. 22: 10—24: 27; 25: 23, 25.

Anm. Joas förbigås af Matteus i Jesu
släktled.

Joas 4. Konung i Israel i sin fader
Joahas ställe, då denne vardt död (Joahas 1).
Han var konung öfver Israel i Samaria i
sexton år. Han gjorde hvad ondt var i
Herrens ögon och vek icke ifrån någon af
Jerobeams, Nebats sons, synder, hvartill
denne hade förledt Israel, utan vandrade i
dem. När profeten Elisa insjuknade i den
sjukdom, hvaraf han dog, kom Joas ned
till honom och grät öfver hans ansikte och
sade: Min fader, min fader, Israels vagn
och hans hästar! Elisa bjöd då till Joas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:04:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bmok/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free