Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Johannes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid åtskilliga tillfällen tog Jesus endast
Johannes, Jakob och Petrus med sig, men
lämnade de andre apostlarna. Så voro
endast dessa tre en gång med honom på ett
högt berg, hvarest de fingo se både Jesus,
Mose och Elias förklarade, Matt. 17: 1—9;
Mark. 9: 2—10; Luk. 9: 28—36. En annan
gång, då Jesus gick med Jairus för att
uppväcka dennes dotter, tog han endast dessa
tre jämte flickans föräldrar med sig in i
rummet, där flickan var, Mark. 5: 37; Luk.
8: 51. Dessa tre tog han ock med sig längre
fram än de öfriga apostlarna, då han
ängslades så djupt i Getsemane, Mark. 14: 33.
Det var äfven dessa tre, hvilka jämte
Andreas frågade honom afsides, när templet
skulle förstöras, Mark. 13: 3. Johannes
berättade en gång för Jesus, att hans
lärjungar hade förbjudit en man att utdrifva onda
andar, emedan han icke följde dem. Men
Jesus sade då, att de icke skulle förbjuda
honom, Mark. 9: 38—4; Luk. 9: 49, 50. En
gång begärde Johannes och Jakob af Jesus
de största platserna i hans rike, hvaröfver
de tio apostlarna blefvo misslynte, då de
fingo höra det, Mark. 10:35—45. Johannes
var med och fiskade den natten, då
Herrens lärjungar icke fingo något, förrän Jesus
kom till dem, då de däremot fingo så
mycken fisk, att de måste hafva hjälp för att
draga fångsten i land, Luk. 5: 1—11. Då
en gång folket i en samaritisk by icke ville
härbergera Jesus, blefvo Johannes och Jakob
så förtretade däröfver, så de ville kalla eld
ned ifrån himmelen att förtära dem, hvilket
Jesus dock icke tillstadde dem, Luk. 9: 51
—56. Han blef, tillika med Petrus, sänd
att tillreda den sal, där Jesus ville äta
påskalammet med sina lärjungar, så väl som
också att tillreda påskalammet, Luk. 22: 7
—13. Sedan Jesus hade farit till himmelen
och apostlarna höllo på att verka Guds verk
bland människorna, hände sig vid ett
tillfälle, då Petrus och Johannes gingo
tillsamman upp i templet vid en bönestund,
att Petrus botade en lam man. Emedan de
gjort denna gärning i Jesu namn, och
emedan de lärde folket och förkunnade i
Jesus uppståndelsen ifrån de döda, blefvo
Johannes och Petrus af prästerna,
tempelvakten och af saduseerna gripna och
satte i häkte. Men de vågade icke för
folkets skull straffa dem; de endast hotade
och förbjödö dem att tala och lära i Jesu
namn. Och så gåfvo de apostlarna fria.
Men desse rättade sig dock icke efter
förbudet, Apg. 3, 4 kap. Då Filippus predi-1
kat evangelium i en stad i Samarien, och
många därstädes hade blifvit troende och
döpta i Jesu namn, blefvo Johannes och
Petrus sända af de öfriga apostlarne dit ned.
Och då de kommo dit, bådo de för de
troende därstädes och lade händer på dem.
Dessa troende undfingo då den helige ande.
De vittnade och talade Herrens ord i den
staden, vände sedan åter till Jerusalem och
förkunnade evangelium i många
samariternas byar, kap. 8: 5—25. Då Paulus, sjutton
år efter sin omvändelse, reste upp till
Jerusalem, ansågs Johannes vara en af pelarne
i den därvarande församlingen, och han
räckte Paulus handen till gemenskap, Gal.
2: 1—10. För Guds ords skull och för
Jesu Kristi vittnesbörds skull vistades han
en på en ö, som heter Patmos. Under
vistelsen på denna Ö var han i anden på
Herrens dag och fick i syner se, huru denna
Herrens dag kommer att uppenbara sig.
Denna uppenbarelse har Johannes
nedskrifvit i Uppenbarelseboken, Nya Testamentets
sista bok. Det fjärde evangeliet tillskrifves
Johannes äfvensom de tre bref, som i Nya
Testamentet bära hans namn.
Tillägg: Många bibeltolkare antaga, att
Sebedei söner voro kusiner till Jesus. Deras
mödrar skola hafva varit systrar. Dessa
bibeltolkare skilja sig dock, i det att somliga
tro, det Salome var Sebedei hustru och
Marias syster; andra tro, att Sebedei hustru
var någon annan kvinna, hvilken dock var
Marias syster. Se för öfrigt Matt. 27: 56;
Mark. 16: 40; Joh. 19: 25. Bland nämnde
bibeltolkare äro Fjellstedt, P. W., O. A. O.,
Sanningsvittnet N:r 8, 1888, sid. 63 m. fi.
Johannes uppnådde en hög ålder och
öfverlefde de öfrige apostlarna. Sitt evangelium
skref han under de senare åren af sin
lefnad (Fjellstedt). Han blef landsförvist år
nittiofem (enligt »De yttersta tingen» af E.
J. Ekman, 2 häftet, sid. 3). Johannes lefde
efter Jerusalems förstöring. (Dom. öfver
Jerusalem sid. 122). Martyrhistorien säger oss,
att han blef hemkallad från Patmos. Han
skall en gång hafva af Kristi fiender blifvit
kastad i en kittel med kokande olja, men
därur utgått oskadd, såsom de tre männen
ur den brinnande ugnen. Sedan skall han
hafva lefvat i stillhet bland de kristna, tills
han vid nög ålder afsomnade och begrofs af
församlingen.
Johannes 3. En man i Jerusalem af
öfversteprästerlig släkt; var med i rådet,
när man hade fasttagit Petrus och
Johannes, Apg. 4: 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
