Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Josef ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde uttyda drömmen, kom vinskänken
att tänka på Josef ocli berättade för Farao,
huru ban och bagaren hade haft hvar sin
dröm, huru Josef hade uttydt dem och huru
det hade gått dem just som Josef hade
sagt. Konungen sände nu efter Josef och
berättade för honom sin dröm, hvilken Josef
uttydde så, att det skulle blifva sju goda år
i Egypten, men på dessa skulle följa sju
mycket svåra. Och Josef rådde Farao att
tillsätta förvaltare i hela landet, hvilka skulle
samla in säd under de sju goda åren och
förvara, att folket måtte hafva något att
äta under den svåra tiden. Detta tal
behagade konungen väl. Och då Josef, men
ingen annan, hade kunnat upptäcka sådana
hemligheter, ansåg konungen, att ingen
funnes så vis som han. Därför satte han
honom öfver hela sitt rike näst sig själf, och
efter Josefs ord skulle allt folket rätta sig.
Allenast hvad tronen angick, skulle Farao
vara större än Josef. Och Farao tog
ringen af sin hand och satte den på Josefs
och klädde honom i finaste linnekläder och
hängde en guldkedja på hans hals. Och
ban lät honom åka i sin andra vagn och
lät ropa framför honom: Fall på knä! Och
han svor, att ingen i hela Egyptens land
skulle lyfta sin hand eller fot Josef förutan.
Och Farao kallade Josef Zafenat-Paneah,
hvilket namn enligt Kongl. Bibelkom.
betyder: Upptäckaren af det fördolda. Och
Farao gaf honom till hustru Asenat, en
prästdotter från Ön.
Josef var trettio år gammal, när han
stod inför Farao. Och Josef drog omkring
i hela Egypten och lät samla in säd under
de sju goda åren. Och när de hårda åren
kommo, blef det hungersnöd i alla länder,
men i hela Egyptens land fanns bröd. Och
då folket i Egypten började hungra och
ropade till Farao, sade denne: Gån bort
till Josef! Hvad han sä ger eder, det
gören! Och Josef öppnade alla förrådshus
och sålde säd åt egyptierna, först för
deras penningar och sedan för deras boskap.
Slutligen, när de hade hvarken
penningar eller boskap, fingo de säd för sin jord
och för sina egna kroppar. På detta sätt
gjorde Josef alla egyptierna till konungens
lifegna och all landets jord till konungens
egendom. Prästernas jord allena köpte han
icke, ty de hade sin bestämda lön af Farao
och behöfde därför icke sälja sin egendom
för bröds skull. Och från den dagen blef
det en lag i hela Egyptens land, att folket
skulle väl själf få bruka sin jord, men så-
som arrende gifva åt konungen femtedelen
af dess afkastning, kap. 41: 1—49, 53—56;
47: 13—26; Apg. 7: 9, 10.
Men det var icke endast egyptierna, som
köpte säd af Josef, utan äfven från alla andra
länder kom man till honom ty det var stor
hungersnöd i alla länder. Äfven i Kanans
land var hungersnöd. Och då Jakob, Josefs
fader, fick höra, att det fanns säd i Egypten,
skickade ban dit tio sina söner att köpa säd
därifrån. Endast Benjamin, Jakobs yngste
son och Josefs helbroder, behöll han hemma.
Och då bröderna kommo inför Josef, kände
de icke igen honom, men ban igenkände
dem. Och de bugade sig för honom med
ansiktena mot jorden. Men Josef visade sig
främmande mot dem och talade till dem
genom tolk. Och han talade hårdt till dem
och sade, att de voro spejare, som hade
kommit för att se, hvar landet vore öppet.
Men då bröderna sade, att de voro redliga
män, och då de hade beskrifvit sin faders
hus för Josef och nämnt Benjamin, sin
yngste broder, sade Josef, att däruppå skulle
han lära känna, om de voro redliga män,
att de skulle alla hållas i fångenskap hos
Josef utom en, och denne skulle resa hem
för att hämta Benjamin och föra äfven
ho-I nom med sig till Egypten. Sedan ändrade
han sig och lät de nio resa hem med säd
till deras fader och behöll endast Simeon
kvar som fånge. Och Josef sade till de
öfrige, att de icke fingo komma igen med
mindre de hade Benjamin med sig. Men
när bröderna bugade sig för Josef, tänkte
denne på de drömmar han hade haft. Och
då de stodo inför honom, talades de vid
sins emellan på sitt eget språk, hvilket de
menade, att Josef icke förstod, och de sade,
att de hade förtjänt detta på sin broder,
hvars blod nu utkräfdes af dem. Men när
Josef hörde detta, gick han afsides och grät.
Och då han lät dem vända mot hemmet
I igen, lade han deras penningar ofvanpå
säden, åt en hvar i hans säck, hvaröfver både
de och deras fader blefvo högligen
förskräckta, då de kommo hem och öppnade
säckarne. Och Jakob ville icke låta
Ben-I jamin fara med bröderna till Egypten, ty
han tänkte, att Simeon var död, och Josef
I hade han förut mistat, och om han nu läte
Benjamin resa, så miste ban äfven denne
och blefve barnlös. Men när hungersnöden
fortfor och sönerna icke ville resa med
mindre de fingo Benjamin med sig, så måste
han låta honom resa med dem. Och då
bröderna för andra gången kommo och bu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
