- Project Runeberg -  Bibelns män och kvinnor : biblisk konkordans /
234

(1894) Author: Kristian Roslund With: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Josef ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var hafvande, förrän de kommo tillsamman,
så tänkte han, emedan han var en
rättskaffens man och icke ville blottställa henne,
att hemligen skilja sig ifrån henne. Men
när han hade detta i sinnet, se, då
uppenbarades för honom i en dröm en Herrens
ängel, som sade: Josef, Davids son, räds
icke att taga Maria, din hustru, till dig; ty
det som är afladt i henne är af den helige
ande. Och hon skall föda en son, och du
skall gifva honom namnet Jesus, ty han
skall frälsa sitt folk ifrån deras synder.
Men allt detta har skett, på det att det
skulle fullbordas, som var sagdt af Herren
genom profeten, som sade: Se, jungfrun
skall varda hafvande och föda en son, och
de skola gifva honom namnet Immanuel,
hvilket betyder: Gud med oss. När Josef
hade vaknat upp ur sömnen, gjorde han
såsom Herrens ängel hade befallt honom
och tog sin hustru till sig; och han kände
henne icke, till dess hon hade födt sin
förstfödde son, och han gaf honom namnet
Jesus, Matt. 1: 16, 18—25.

När kejsar Agustus hade påbjudit »den
första» skattskrifningen, for Josef från
staden Nasaret i Galileen ypp till Betlehem i
Judeen för att låta skattskrifva sig jämte Maria,
sin trolofvade, som då var hafvande. Medan
de voro där, födde Maria sin förstfödde son.
Och då där icke fanns rum för dem i
härberget, lindade hon sin son och lade honom
i en krubba. Och några herdar, hvilka
vaktade sin hjord i en ängd där i närheten,
fingo uppenbarelse af änglar om barnets
födelse och kommo för att se det. — Och
när reningsdagarne för Maria voro
fullbordade efter Mose lag, förde de barnet upp
till Jerusalem för att enligt lagen frambära
den förstfödde åt Herren och för att offra,
såsom det är sagdt i Herrens lag. Men
här visar det sig, att Josef var så fattig,
att han icke förmådde att skaffa ett får till
offret; ty han offrade dufvor, hvilket enligt
lagen endast var tillåtet för dem, som icke
förmådde att skaffa ett får därtill. Och när
de framburo barnet, kommo ett par åldriga
personer, en man och en kvinna, hvilka i
stor glädje lofvade Gud för detta barn; och
de uttalade profetior om barnet, hvaröfver
både Josef och Maria förundrade sig, Luk.
2: 1—38; 3 Mos. 12: 8. Äfven kommo vise
män från österlanden för att bringa detta
barn såsom judarnes konung sin hyllning
och att gifva honom dyrbara skänker. När
dessa hade rest till sitt hem igen, fick
Josef i en dröm uppenbarelse af en Herrens

ängel, att han skulle resa till Egypten med
Maria och barnet; ty konung Herodes stod
efter att döda barnet. Och han reste dit
och förblef där till Herodes död. Men,när
Herodes var död, fick Josef åter igen
uppenbarelse af en ängel i drömmen, att han skulle
fara från Egypten in i Israels land. När
han nu kom in i Israels land och fick veta,
att Arkelaus var konung öfver Judeen i sin
faders ställe, fruktade han sig och tordes
icke resa dit. Men då erhöll han åter
uppenbarelse i en dröm, och for så till Galileen
och bosatte sig där i Nasaret, Matt. 2;
Luk. 2: 39.

Hvarje år brukade Josef fara upp till
Jerusalem till påskhögtiden. Och då Jesus
var tolf år gammal, togo Josef och Maria
äfven honom med sig dit upp. När de nu
reste mot hemmet, hade Jesus stannat kvar i
i Jerusalem. Men de menade, att han var
med i ressällskapet, och fortsatte resan,
under det de sökte efter honom bland fränder
och vänner. När de icke funno honom,
vände de åter till Jerusalem för att söka
I honom där. Efter tre dagar funno de
honom i templet, Luk. 2: 41—50. Därefter
foro de hem till Nasaret igen, och sedan
| hör man icke mera af Josef, Luk. 2: 51.
Till yrket var Josef timmerman, Matt. 13:
55. Hans fader hette Jakob, Matt. 1: 16
(Jakob 2). I Luk. 3: 23 säges han dock
vara son till en man, som hette Eli, hvilken
härstammade från Davids son Natan. Men
enligt flere bibeltolkare skall denne Eli vara
Marias fader och Josefs svärfader. — Josef
lär nog hafva haft både söner och döttrar
tillsamman med Maria. Och sönerna (Jesu
bröder) nämnas med namnen Jakob, Joses,
Judas och Simon, Matt. 12: 46, 47; 13: 55,
56; Mark. 3: 31, 32; 6: 3; Luk. 8: 19, 20;
Joh. 7: 3—10; Gal. 1: 9.

Josef 7. En rik man från judarnes stad
Arimatea. Han var en medlem af judarnes
råd (öfverdomstol) vid den tid, då Jesus
dömdes, men han samtyckte icke till det
rådet, att Jesus skulle dödas. Josef var en
god och rättfärdig man, som väntade efter
Guds rike. Han var äfven Jesu lärjunge,
men af rädsla för judarne höll han detta
hemligt till en tid. Men när Jesus var
dödad, tog han dristighet till sig, gick in till
Pilatus och begärde Jesu kropp. Och då
denne vardt honom gifven, tog han ned den
af korset, och med välluktande kryddor,
som en annan Jesu vän, Nikodemus, hade
haft med sig, svepte han den i rent linne
och lade den i sin nya graf, som han hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:04:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bmok/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free