Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Judas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
for in i Judas, innan denne gick bort och
öfverenskom med prästerna (Luk. 22: 3—6).
Johannes säger, att Satan for in i honom,
sedan han hade ätit påskalammet med Jesus
och de öfriga lärjungarne, och att han
därefter gick bort och fick skaran med sig för
att gripa Jesus. — Dessa uppgifter kunna
väl förenas: Satan har mera befäst honom
den sista gången, Joh. 13: 27. — Men när
Judas såg, att Jesus var dömd, ångrade ban
sig, gick till öfversteprästerna och till de
äldste och bekände, att ban hade syndat
och att Jesus var oskyldig, lämnade tillbaka
de trettio silverpenningarna och gick bort
och — hängde sig. Och han störtade ned
framstupa och lemnade midt i tu, och hans
inälfvor gåfvo sig ut, Matt. 27: 3—5; Apg.
1: 18. Efter Jesu himmelsfärd blef
Mattias väld till apostel i Judas’ ställe. Både
om Judas’ fall och därom att en annan
skulle taga hans ämbete hade konung
David profeterat, Apg. 1: 1—26; Ps. 109: 6
—20. Och Judas’ handel med prästerna
har Sakarja förutsagt i sitt ll:e kap. 12, 13
v. Säkert är det ock, att Jesus åsyftar
Judas, då han talar om det förlorade barnet,
hvilket blef förloradt, på det att skriften
skulle fullbordas, Joh. 17: 12. Han hette
äfven Iskariot, och hans fader hette Simon
{Simon 8), Joh. 6: 71; 12: 4; 13: 2, 26.
Namnet Iskariot betyder: En man af
Kai-rot (Stora kyrkobibeln); mannen från
Kai-rot eller Keriot. Se Jos. 15: 25 (Fjellstedt).
Judas 2. En af Jesu bröder. Vid tiden
för den löfhyddohögtid, hvilken omtalas i
Joh. 7, trodde desse ännu icke på Jesus,
Matt. 13: 55; Mark. 6: 3; Joh. 7: 2—8. De
tyckas dock sedan hafva kommit till tron
på honom, ty efter Jesu himmelsfärd finna
vi dem jämte Jesu moder tillsamman med
Jesu apostlar, framhärdande endräktigt i bön,
Apg. 1: 12—14. Det tros af Melin m. Sp|
att det är denne Judas, som har författat
brefvet, som står under detta namn,
tjugusjette boken i Nya testamentet. Han
kallar sig där Jesu Kristi tjänare och Jakobs
broder, v. 1.
Judas 3. En af konung Davids
afkomlingar efter dennes son Natan. Han
upptages i Jesu släktregister och är den
fem-tiönionde mannen i denna släktled f. o. m.
Adam. Hans fader hette Joanan, och han
hade en son, som hette Josef (Josef 9), Luk.
3: 26.
Judas 4. En annan af Davids
afkomlingar efter Natan, som äfven är med i Jesu
släktled, den fyrtioandra f. o. m. Adam.
Roslund, Bibelns Män och Kvinnor.
Dennes fader hette Josef (Josef 10), och
ban hade en son, som hette Simeon (Simeon
4), Luk. 3: 30.
Judas 5. En af de tolf, hvilka Jesus
utvalde till att vara hans apostlar och hvilka
han redan under sin vandring på jorden
beklädde med kraft och utsände för att
predika evangelium, böta sjuka, utdrifva onda
andar och uppväcka döda, Matt. 10: 1—4;
Mark. 3: 13—18; Luk. 6: 12—16; Apg. 1:
12, 13. Det var denne, som frågade Jesus,
hvaraf det kom, att han ämnade uppenbara
sig för dem och icke för världen, Joh. 14:
22. Matteus kallar honom Lebbeus med
tillnamnet Taddeus, med hvilket sistnämnda
namn endast Markus benämner honom.
Namnet betyder: Lebbeus, d. ä. Hjärtlig,
förståndig, samvetsgrann (Stora kyrkobibeln);
behjärtad (Fjellstedt). Taddeus d. ä. som
prisar och bekänner (Stora kyrkobibeln);
behjärtad (Fjellstedt).
Judas 6. Se Barsabas 2.
Judas 7. En man, hvilken den aktade
lagläraren Gamaliel åberopade, då han
varnade rådet i Jerusalem att icke komma vid
Herrens apostlar. Han sade, att denne
Judas hade uppträdt under skattskrifningens
dagar, bragt mycket folk till affall och
dragit det efter sig; men han omkom, och
alla som trodde på honom blefvo
förskingrade. Denne Judas var en galileer, Apg.
5: 33—39.
Judas 8. En man i Damaskus, i hvars
hus Saulus från Tarsus var, då Jesus sände
Ananias till denne med frälsningens
evangelium, Apg. 9: 11.
Judit, dotter till en heteer, som hette
Beeri (Beeri 1), och hustru till Esau, Isaks
son. Hon blef jämte sin samhustru,
Basemat, en hjärtesorg för sina svärföräldrar, 1
Mos. 26: 34, 35. Kanske är det densamma,
som heter Oholibama i kap. 36 (Oholibama
1), och skulle då faderij äfven heta Ana.
Jukal, en furste i Jerusalem i Zedekias
tid, som anklagade Jeremias inför konungen,
Jer. 38: 1. Fadern hette Selemja (Selemja6).
Julia, en medlem af den kristna
församlingen i Rom, till hvilken Paulus sänder
särskild hälsning, Rom. 16: 15. Namnet
betyder: Yngling (Stora kyrkobibeln).
Julius, en höfvitsmän vid den kejserliga
krigsskaran i Cesarea, åt hvilken Paulus
jämte några andra fångar blef öfverlämnad
för att föras från Cesarea till Italien. Han
bemötte Paulus vänligt, och då de hade
lagt till vid Sidon, tillstadde han honom att
gå till sina vänner för att få omvårdnad.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
