Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Junias ... - K
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men när Paulus vid ett annat tillfälle rådde
dem att blifva stilla i vinterläger, emedan
ban förutsåg, att seglingen skulle medföra
trångmål och stor fara icke blott för last
och skepp, utan äfven för deras lif, trodde
Julius mer på skeppsföraren och på
skeppsredaren än på det som sades af Paulus.
De fortsatte alltså seglingen, men kommo i
stor sjönöd. Och då sjömännen ville fly
från skeppet och firade skeppsbåten ned i
hafvet, sade Paulus till höfvitsmannen och
krigsmännen: Om dessa icke stanna kvar
på skeppet, så kunnen I icke räddas. Då
afhöggo krigsknektarne tågen till
skeppsbåten och läto den falla ned. Då skeppet
slutligen fastnade på en landtunga, ville
krigsmännen döda fångarne, på det att
ingen skulle genom simmande fly undan.
Men höfvitsmannen, som ville rädda Paulus,,
hindrade dem i deras anslag och befallde,
att en hvar fick rädda sig, på hvad sätt han
bäst kunde. Och blefvo så alla räddade och
kommo i land, Apg. 27: 1—44. Namnet
betyder: Yngling (Stora kyrkobibeln).
Junias, en medlem af församlingen i Rom,
till hvilken Paulus sänder sin särskilda
hälsning, kallar honom för sin frände och
medfånge och säger, att han är utmärkt bland
apostlarne och att han har före honom
kommit till Kristus, Rom. 16: 7. Namnet
betyder: Regerande furste (Stora kyrkobibeln).
Jusab-Hesed, det sista af Serubbabels
åtta barn (Serubbabel 1), 1 Krön. 3: 20.
Namnet betyder: Nåd varder framteende,
nådastol (Stora kyrkobibeln).
Justus, se Barsabas 1.
K.
Kadmiel, en levit i Esras och Nehemias
tid. Några, som kallades hans barn, drogo
med Serubhabel upp ur fångenskapen i
Babel, Esra 2: 40; Neh. 7: 43. Själf har han
också dragit med Serubbabel upp ifrån
Babel, men kanske vid ett annat tillfälle, Neh.
12: 8. Då Israels barn hade renat sig ifrån
alla utländska folks barn och bekänt sina
egna och fädernas missgärningar, var
Kadmiel med ibland de leviter, hvilka uppträdde
på leviternas upphöjning och ropade med
hög röst till Herren och sade till folket,
att det skulle prisa Herren sin Gud ifrån
evighet till evighet, kap. 9: 1—5. Han var
ock med bland dem, som satte sitt signet
under det skriftliga förbundet, som Israels
barn hade upprättat, kap. 10: 10. Han
säges vara ett af Henadads barn, och själf
hade han en son, som hette Jesua (Jesua 4),
och var en af hufvudmännen bland leviterna,
kap. 10: 10; 12: 24. Namnet betyder: Gud
är af ålder (Stora kyrkobibeln).
Kaifas, en öfverstepräst i Israel under
det år, då Jesus uppväckte Lasarus och
själf blef korsfäst. Då många af judarne
trodde på Jesus, därför att han hade
uppväckt Lasarus, och då öfversteprästerna,
fariséerna och rådet voro församlade för att
öfverlägga om hvad som vore att göra, för
att människorna icke måtte tro på honom,
gaf Kaifas det rådet, att man skulle döda
Jesus, på det att icke romarne skulle komma
och borttaga både land och folk. Men
evangelisten tillägger, att han icke sade detta af
sig själf, utan såsom öfverstepräst för det
året profeterade ban, Joh. 11: 45—51. Det
var i Kaifas palats öfversteprästerna,
de-skriftlärde och folkets äldste voro
församlade och rådslogo, huru de måtte med list
gripa Jesus och döda honom, Matt. 26: 3,
4. Och när de hade gripit honom och ledt
honom till Hannas, Kaifas’ svärfader, sände
denne honom från sig till Kaifas, hos
hvilken de skriftlärde och äldste voro
församlade, och där den låtsade ransakningen hölls
med Jesus. Kaifas, hvilken då satt som
domare vid ransakningen, besvor Jesus, som
icke svarade på deras falska vittnesbörd
mot honom, att han skulle säga dem, om
han var Kristus, Guds son. När Jesus
högtidligen bekänt detta, ref Kaifas sönder sina
kläder och sade: Han har hädat Gud. Hvad
behöfva vi mera några vittnen? Se, I
hafven nu hört hans hädelse. Hvad synes
eder? De svarade då: Han är skyldig till
döden. Därefter sände de Jesus, sedan de
först illa misshandlat honom, bunden till
Pilatus, Matt. 26: 57-27: 2; Joh. 18: 13—
19, 24, 28. Kaifas var äfven med ibland
dem, som buro händer på Petrus och
Johannes, kastade dem i häkte och förbjödo
dem att tala i Jesu namn, hvilket förbud
de dock icke lydde, Apg. 4: 1—22. Kaifas
egentliga namn var Josef (E. Nyström).
Kain, Adams och Evas förste son, den
första människa, som blef född af kvinna,
och den tredje människa, som hade tillvaro
på jorden. När hans moder hade födt ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
