Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kainan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom, sade hon: Jag har fått en man med
Herrens hjälp. Efter honom födde hon en
annan son, hvilken hon kallade Abel. Och
Kain vardt en åkermän, och Abel vardt en
fåraherde. Efter någon tid offrade Kain åt
Herren en gåfva af jordens frukt, och Abel
offrade af förstfödingarne i sin fårahjord och
af deras talg. Och Herren såg till Abel
och hans offer, men till Kain och hans
offer såg han icke. Då vardt Kain högligen
vred, och hans ansikte sänktes. Men
Herren kom till honom och varnade honom och
sade, att synden låg för dörren och hennes
åtrå stod till honom, men han borde råda
Öfver henne. Kain hörsammade dock icke
Herrens varning, utan en gång, då bröderna
voro ute på marken, hof ban sig upp emot
Abel, sin broder, och slog honom ihjäl. Och
Herren frågade Kain, hvar hans broder var.
Men Kain svarade, att han visste det icke,
och tillade: Skall jag taga vara på min
broder? Då sade Herren till honom, att han
hade dödat sin broder och att broderas
blods röst ropade till Gud. Och Herren
sade, att Kain skulle vara förbannad af
jorden, som hade öppnat sin mun för att
mottaga broderns blod. Då ban brukade
jorden, skulle denna icke mer gifva honom sin
kraft. Ostadig och flyktig skulle han blifva
på henne. Då erkände Kain sin
missgärning och sade, att hon var större, än att hon
kunde blifva honom förlåten. Och han sade,
att Herren hade drifvit honom bort ifrån
landet, och han måste gömma sig undan
Herrens ansikte, och hvem som helst, som
funne honom, sloge honom ihjäl. Men
Herren sade, att hvilken som helst, som sloge
ihjäl Kain, skulle varda straffad sjufaldt.
Och Herren satte ett tecken på Kain, att
ingen, som funne honom, skulle slå ihjäl
honom. Och Kain gick bort ifrån Herrens
ansikte och bodde i landet Nod, öster om
Edén. Och Kains hustru blef hafvande och
födde en son, hvilken de kallade Hanok
(Hanok 1). Och Kain byggde en stad,
hvilken han efter sin sons namn kallade
Hanok. Efter Kain uppräknas hans
afkomlingar till sjunde ledet från och med honom
själf; sedan nämnas dessa icke mer i bibeln,
1 Mos. 4: 1—24; Ebr. 11: 4; 1 Joh. 3: 12.
Judas säger om dem, som smyga sig in i
den kristna församlingen, men hvilka draga
vår Guds nåd till lösaktighet och förneka
Gud och hans son, att de hafva trädt in
på Kains väg, Jud. 11. Namnet betyder:
Undfången (Stora kyrkobibeln); en gåfva,
som man fått (Kongl. Bibelkommissionen); |
besittning (Fjellstedt); förvärf (Melin och
E. Nyström).
Kainan 1. Han upptages i Jesu släktled,
Luk. 3: 36, och är den trettonde från och
med Adam. Hans fader hette Arpaksad,
och han hade en son, som hette Sala. I
Gamla testamentet finnes dock icke denne
Kainan upptagen, utan där säges Arpaksad
vara fader till Selah (Sala), 1 Mos. 10: 24;
1 Krön. 1: 18. Namnet betyder: Arf
tagande (Stora kyrkobibeln).
Anm. »Kainan i Luk. 3: 36 finns icke i
det ebr. g. test. i 1 Mos. 10: 24; 11: 12;
däremot finns namnet på dessa ställen i
den grekiska öfversättningen, en inskjutning,
som sedan följde med i Luk. 3» (E.
Nyström).
Kainan 2. Äfven denne upptages i Jesu
släktled och är den fjärde från och med
Adam. Hans fader hette Enos, och han
hade en son, som hette Maleleel
(Mahala-leel), Luk. 3: 37. I 1 Mos. 5: 9—14 och
1 Krön. 1: 2 heter han Kenan. Och han
var sjuttio år gammal, när han födde
Maha-laleel. Och han lefde därefter i åttahundra
fyratio år och födde söner och döttrar; så
att hans hela ålder var niohundra tio år,
när ban dog.
Kajus 1. En macedonisk man, hvilken
var Pauli reskamrat till Efesus. Då
Demetrius därstädes ställde till oväsen för Pauli
predikans skull, släpade folket i förvirringen
Kajus med sig till skådeplatsen, Apg. 19: 29.
Kajus 2. En man från Derbe i
Lyka-onien, hvilken åtföljde Paulus från Korint
på hans sista resa till Jerusalem, Apg. 20: 4.
Kajus 3. En genom Paulus omvänd och
af honom döpt korintier, 1 Kor. 1: 14,
troligen densamme, från hvilken aposteln
hälsar i Rom. 16: 23, och som han där kallar
för sin och hela församlingens värd.
Kajus 4. En man, till hvilken Johannes
skref sitt tredje bref, i hvilket han
berömmer honom för hans gudfruktiga vandel och
önskar honom mycket godt. — Möjligen
afses på några af dessa ställen samma
person. — Namnet betyder: Regent eller herre
(Stora kyrkobibeln).
Kaleb 1. En hufvudman och höfding af
Judas stam, en bland dem som Mose
utsände för att kunskapa i Kanans land. När
dessa kunskapare, en från hvardera af
Israels tolf stammar, kommo igen, vanxyktade
de landet och gjorde folket missmodigt,
försäkrande, att de aldrig skulle kunna intaga
landet. Kaleb sökte då att lugna folket och
sade: Vi vilja draga upp dit och intaga det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
