Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kefas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•då skulle få. Och Jesus svarade honom, att I
de skulle i den nya födelsen
(världsförnyelsen), när människosonen skulle sitta på sin
härlighets tron, sitta, äfven de, på tolf
troner och döma Israels tolf släkter, Matt. 19:
23—28; Mark. 10: 23—31; Luk. 18; 24—30.
En gång, då Jesus stod vid sjön Gennesaret,
och folket trängde uppå honom för att höra
Guds ord, steg han i en båt, som tillhörde
Petrus, och bad denne lägga litet ut från
land. Och han satte sig och lärde folket
från båten. Men då han hade upphört att
tala, sade han till Petrus, att de skulle
lägga ut på djupet och kasta ut sina nät
till fångst. Då svarade Petrus, att de hade
arbetat hela natten utan att erhålla något,
men på Jesu ord ville de kasta ut nätet.
Och när de det gjorde, fingo de en så stor
hop fiskar, att deras nät gick sönder. Och
de vinkade åt sina kamrater, att de skulle
komma och hjälpa dem; och de kommo och
uppfyllde båda båtarne, så att de begynte
sjunka. Men då Petrus såg detta, blef han
förskräckt och föll ned till Jesu knän och
sade: Gå från mig, Herre; ty jag är en
syndig människa. Men Jesus sade till
honom : Frukta icke. Härefter skall du fånga
människor. Och de förde båtarne i land
och öfvergåfvo allt och följde Jesus, Luk.
5: 1—11.
En annan gång, då Jesus i liknelser hade
talat om såväl nödvändigheten som
förmånen af att vara redo vid Herrens
tillkommelse, frågade Petrus honom, om ban
sade denna liknelse till dem eller till alla.
Men Jesus svarade med en annan liknelse,
att det var jijät lärjungarne det gällde, Luk.
-12: 35—48. Äter en annan gång, då många
-af lärjungarne hade gått ifrån Jesus för att
icke längre vandra med honom, och han
frågade de tolf, om de också ville gå bort,
svarade Petrus och sade: Herre, till hvem
skola vi gå? Du har det eviga lifvets ord.
Och vi tro och förstå, att du är Kristus,
den lefvande Gudens son, Joh. 6: 66—68.
När Jesus vid ett tillfälle hade bannat ett
fikonträd, emedan han icke fann någon frukt
därpå, då han sökte därefter, ville Petrus,
nästa gång de gingo den vägen fram, göra
honom uppmärksam på, att trädet redan var
förtorkadt. Men Jesus svarade, att om de
hade tro, skulle de göra större ting än detta,
Matt. 21: 18—22; Mark. 11:12—14,20—26.
När tiden för påskalamsätandet
nalkades (den sista påsken under Jesu lif på
jorden) och Jesus var i Jerusalem med sina
lärjungar, sände han Petrus och Johannes,
att de skulle gå och tillreda påskalammet åt
honom och hans lärjungar, Luk. 22: 7—13.
När Jesus sedan under måltiden tvådde
lärjungarnes fötter och därvid kom till Petras,
ville denne först för ingen del, att han skulle
två hans fötter. Men när Jesus då sade, att
om han icke tvådde honom, så hade han
ingen del med honom, då ville han, att
Jesus skulle två icke allenast hans fötter utan
ock händer och hufvud, Joh. 13: 2—10.
Då Jesus hade sagt dem, att en af dem
skulle förråda honom, gaf Petrus ett
tecken åt den lärjunge, som låg till bords
invid Jesu bröst, att denne måtte fråga,
hvem det var, om hvilken han talade, Joh.
13: 21—30. Och när Jesus sade dem, att
han skulle gå bort och att dit han ginge,
kunde de icke nu följa honom, men
framdeles skulle de följa honom, försäkrade Petrus,
att han ville gifva sitt lif för honom. Men
Jesus sade, att de skulle alla i den natten
stöta sig på honom; och hanen skulle icke
hafva galit två gånger, förrän Petrus hade
tre gånger nekat att känna honom. Då
försäkrade Petrus åter, att om än alla
öfver-gåfve honom, skulle han dock icke göra
det, och om han än skulle dö med honom,
skulle han dock icke förneka honom, Matt.
26: 30—35; Mark. 14: 26—31; Joh. 13: 33
—38. Jesus sade till Petrus, att satan hade
begärt, att han skulle få sålla dem såsom
hvete, men Jesus hade bedit för Petrus, att
hans tro icke skulle varda om intet. Och
han gaf bonom då den tillsägelsen, att när
han blefve omvänd, skulle han styrka sina
bröder, Luk. 22: 31—34.
När den fientliga skaran kom för att gripa
Jesus, drog Petrus ut sitt svärd och slog till
öfversteprästens tjänare och afhögg hans högra
öra. Men Jesus botade tjänaren och sade till
Petrus, att han skulle sticka sitt svärd i
skidan, Joh. 18: 10, 11. Och när de hade gripit
Jesus och förde honom bort till
öfverste-prästen, följde Petrus med till
öfversteprästens palats och gick in och satte sig bland
tjänarne för att få se utgången. Men som
ban stod med dem där vid en koleld och
värmde sig, fick en tjänstekvinna se honom
och sade till honom, att han var en af Jesu
lärjungar. Då nekade han och sade, att
han kände honom icke. Så kom åter en
annan och betygade detsamma, därefter en
tredje. Men han nekade alltjämt, och till
sist svor han och förbannade sig på, att
han icke kände honom. Men när i
detsamma hanen gol och Herren vände sig
om och såg på Petrus, kom han ihåg, hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
