Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kefas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och några bröder från Joppe med dem till i
Cesarea. Och då de dagen därefter kommo
till Cesarea, funno de Kornelius jämte hans
fränder och bästa vänner, väntande på
honom. Då nu Petrus kom och skulle gå
in, föll Kornelius ned för hans fötter och
tillbad honom. Men Petrus reste upp
honom, sägande: Stå upp; jag är ock en
människa. Sedan de växlat några ord
angående hans ditkallande, började han predika
för dem evangelium, sägande att Gud hade
uppväckt Jesus ifrån de döda, att han är
allas herre, att han är domare öfver
lefvande och döda och att hvar och en som
tror på honom skall få syndernas
förlåtelse genom hans namn. Medan Petrus
talade, föll den helige ande på alla dem, som
hörde hans tal. Då bjöd Petrus, att de
skulle döpas i Jesu namn. Därefter bådo
de honom stanna kvar hos dem några
dagar. Och när Petrus kom upp till
Jerusalem, tvistade de af omskärelsen med honom,
sägande, att ban hade gått in till oomskurna
män och ätit med dem. Då begynte han
förtälja för dem i ordning, huru han hade
fått uppenbarelse af Gud, att han skulle gå
till dessa män, huru han hade blifvit kallad
af dem och huru Gud gaf dem den helige
ande, och frågade: Hvem var då jag, att
jag skulle kunna hindra Gud? Och när de
hörde detta, gåfvo de sig till freds och
prisade Gud, att han hade gifvit äfven
hedningarne sinnesändring till lifs. Denna
tilldragelse med Kornelius och dennes vänner
omtalar Petrus sedan vid ett tillfälle, då
apostlarne och de äldste i Jerusalem voro
församlade för att öfverlägga om, huruvida man
skulle omskära de troende af hedningarne
och bjuda dem att hålla Mose lag eller ej.
Petrus anför då detta såsom ett skäl för,
att de icke skulle lägga ett sådant ok på
lärjungarnes hals. Och Jakob sade, att
profeternas ord härutinnan öfverensstämde med
Petri uppfattning. Följden blef, att de
beslöto att icke betunga hedningarne med
Mose lag, Apg. 10: 1—11: 18; 15: 1—29.
Vid något tillfälle hade konung Herodes
burit händer på några af församlingen för
att misshandla dessa och låtit med svärd
döda Jakob, Johannes’ broder. Och då han
såg, att detta behagade judarne väl, lät han
fasttaga äfven Petrus och sätta honom i
fängelse och öfverlämnade honom åt stark
bevakning, ämnande efter påsken föra honom
fram för folket. Men oaflåtlig bön till Gud
hölls för honom af församlingen. Och när
Herodes ämnade draga honom för rätta, sof
Petrus natten förut mellan två krigsmän,
bunden med två kedjor, och väktare
utanför dörren bevakade fängelset. Men en
Herrens ängel stod bredvid honom, uppväckte
honom, befriade honom från kedjorna och
tog honom med sig ut genom vakterna
och ut genom den till staden förande
järnporten, hvilken öppnades af sig själf. Och
Petrus var i sådan förundran öfver hvad
som skedde, att han icke visste, om det
var en verklighet eller om han såg en syn,
förr än de hade gått en gata fram och
ängeln hade skilts ifrån honom. Men då
kom han till sig igen och förstod, att det
var Herren, som genom en ängel hade
befriat honom. Sedan han nu besinnat sig,
gick han till Marias, Markus’ moders, hus,
hvarest många vid det tillfället voro
församlade och hade bön för honom. Och när han
kom dit och klappade på porten^ kom en
tjänsteflicka för att öppna, och då non kände
igen Petri röst, blef hon så glad, att hon
kom sig icke för att öppna porten, utan
sprang in till de församlade och berättade
för dem, att Petrus var där. Men de
trodde henne icke, utan sade, att hon var
ifrån sina sinnen; och när hon
försäkrade, att. det var han, sade de, att det var
hans ängel. När de då ändtligen kommo
sig för att öppna porten, fingo de se, att
det var Petrus själf; och de blefvo häpna.
Och då Petrus kom in till dem, berättade
han för dem om sin befrielse och sade, att
de skulle omtala det för Jakob (Herrens
broder), som nu var föreståndare för
församlingen i Jerusalem. Sedan gick Petrus
därifrån och begaf sig till en annan ort. Men
när det hade blifvit dag, uppstod icke liten
oro bland krigsmännen, hvad det väl hade
blifvit af Petrus. Och när Herodes hade
sökt efter honom och icke funnit honom
och hållit förhör med väktarne, befallde
han, att dessa skulle föras bort, Apg. 12:
1—19.
Aposteln Paulus berättar, att Petrus
under sin verksamhet förde sin hustru med sig
och att hon var en (tros-)syster, 1 Kor. 9:
5. Paulus for tre år efter sin omvändelse
upp till Jerusalem för att lära känna Petrus,
Gal. 1: 18. Sedan efter fjorton år for han
åter till följd af en uppenbarelse, som han
hade haft, upp till Jerusalem; och då
ansågs Petrus vara en af pelarne i
församlingen därstädes. Paulus säger dock, att
hvarken Petrus eller någon af de andre hade
något att lära honom. Men de räckte
ho-| nom handen till gemenskap. Allenast det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
