Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Leba ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men om morgonen, då Jakob såg, att han
var bedragen och frågade sin morbroder,
hvarför han hade gjort så emot honom, svarade
denne: Det går icke så till på vår ort, att
man gifver bort den yngsta före den äldsta.
Och så öfverenskommo de, att han skulle
tjäna honom i sju år till, så skulle han få
äfven Rakel till hustru. Så blefvo därför båda
systrarna samhustrur till Jakob. Och Jakob
älskade Rakel mer än Lea, ty Lea var
matt-ögd, men Rakel var väl växtoch var dägelig
till utseendet. Men när Herren såg, att Lea
var hatad, öppnade han hennes kved, men
Rakel var ofruktsam. Och Lea födde åt
Jakob fyra söner: Ruben, Simeon, Levi och
Juda; och därefter upphörde hon att föda.
Men då Rakel såg, att hon icke själf födde
barn, lade hon sin tjänstekvinna när Jakob,
att denna måtte föda, och hon så måtte varda
fortplantad genom henne. Och denna födde
sönerne Dan och Naftali. Och då Lea såg
detta och att hon själf hade upphört att föda,
lade äfven hon sin tjänstekvinna när Jakob,
och denna födde sönerna Gad och Aser.
Ruben, Leas äldste son, hade varit ute och
funnit några alrunor (dyrbara blommor) och
bar dem hem till sin moder. Och då
Rakel bad .Lea om några af dessa, svarade
denna: Ar det för litet, att du har tagit
min man ifrån mig, att du ock skulle taga
min sons alrunor?- Och så öfverenskommo
systrarna, att Jakob skulle ligga när Lea
mot det, att Rakel skulle få alrunorna. Om
aftonen, då Jakob kom från marken, gick
därför Lea ut emot honom och sade honom,
att han skulle gå in till henne; ty hon hade
legt honom för sin sons alrunor. Och han
gick in till henne. Och Gud hörde Lea, och
hon blef åter hafvande och födde Isaskar.
Senare blef hon åter hafvande och födde
Sebulon. Slutligen födde hon en dotter
och kallade hennes namn Dina. Så hade
hon nu födt åt Jakob sex söner och en
dotter; och alla dessa föddes, medan de voro i
Mesopotamien.
Därefter, sedan Rakel äfven hade födt en
son, hvilken hon kallade Josef, stod Jakob
upp och drog ifrån Mesopotamien till sin
födelsebygd i Kanans land med bela sitt hus.
Och på vägen dit kom Esau, hvars vrede
hade lagt sig, dem till mötes, och de gingo
fram och bugade sig för honom; och Esau
mottog dem på ett broderligt sätt, 1 Mos.
29: 1—33: 20; 34: 1; 35: 23—26; 46: 8—15,
18. Denna Lea, jämte sin syster Rakel, är
den kvinna, som på mödernet har uppbyggt
Israels hus. Och då folket en gång uttalade
välsignelse öfver den moabitiska kvinnan
Rut, önskade det, att Herren måtte göra
henne såsom Rakel och Lea, Rut 4: 11.
Bibeln berättar intet om Leas död, men
hon har öfverlefvat Rakel, hvilken dog i
barnsnöd, under resan till Isaks hus, efter
att hafva födt åt Jakob äfven den andre
sonen, Benjamin. Lea har dock dött i Kanans
land, innan Jakob drog till Egypten med
hela sitt hus, ty han hade begraft henne i
grottan på den åkern, hvilken Abraham hade
köpt till begrafningsplats, 1 Mos. 35: 16—
19; 49: 31, 32. Namnet betyder: Trött,
bekymrad, mager (Stora kyrkobibeln). Anm.
Lea är äfven stammoder till Jesus.
Leba, den tionde af Joktans tretton
söner, 1 Mos. 10: 28. I 1 Krön. 1: 22 heter
han Seba.
Lebana, en tempeldräng i Israel. Han
hade barn, som drogo med Serubbabel upp
utur fångenskapen i Babel, Esra 2: 45; Neh.
7: 48. Namnet betyder: Månad, vis (Stora
kyrkobibeln).
Lebbeus, se Judas 5.
Legio, det namn, som en man i de
gada-reners land i Jesu tid, hvilken en lång tid
hade varit besatt med onda andar, tillade
sig, då Jesus frågade, hvad han hette. Han
brukade icke bo i hus eller hafva kläder på
sig, utan höll sig i grifterna, och ingen
kunde ens med kedjor binda honom. De
hade många gånger bundit honom med
fjättrar och kedjor, men dessa hade blifvit
sönderbrutna; och ingen förmådde styra
honom. Han ropade och slog sig själf med
stenar.
Då Jesus en gång reste öfver hafvet och
lade till där, hvarest mannen uppehöll sig,
sprang denne emot honom och ropade med
hög röst: Jesus, Guds, den högstes, son, hvad
har jag med dig att göra? Jag besvär dig
vid Gud, att du icke plågar mig. Men Jesus
dref ut andarna. Men på dessas egen
anhållan därom, fingo de fara in i en svinhjord,
som gick där på bete. Och svinen
brådstör-tade sig i hafvet, men mannen blef frisk och
vid sina sinnen. När Jesus for därifrån, ville
mannen följa honom, men Jesus tillstadde
honom det icke, utan sade till honom, att
han skulle gå hem till de sina och förkunna,
huru stora ting Herren hade gjort med honom.
Och mannen gjorde så, och alla förundrade
sig, när de hörde och sågo, hvad Jesus hade
gjort med honom. Då Jesus frågade honom
efter hans namn, svarade han, med
anledning af att många onda andar hade besatt
honom, att han hette Legio, Mark. 5: 1—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
