Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Manasse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Manasse 2. Konung i Juda och sin
fader Hiskias efterträdare. Manasses fader
var en af de mest gudfruktiga konungarne
i Juda, men Manasse själf var däremot en
af de allra ogudaktigaste. Han införde
afguderi i Juda i förfärande grad. Han lät
göra afgudabeläten, hvarigenom han tillbad
himmelens här. Han lät till och med
uppsätta ett sådant beläte i Herrens hus i
Jerusalem. Och han förförde Juda till att
göra mer ondt än de folk, hvilka Herren
hade utrotat undan för Israels barn. Han
befattade sig med signeri och spådom och
trolleri och höll andebesvärjare och
tecken-tydare. Och han lät sina barn gå genom
«ld i Hinnoms sons dal. Och till allt
annat ondt, som han gjorde, utgöt han så
mycket oskyldigt blod, att han fyllde
Jerusalem upp till brädden därmed. Och
Herren sade, att, emedan Manasse hade gjort
så mycket ondt, så skulle han låta en
sådan olycka komma öfver Jerusalem, att det
skalle gälla i båda öronen, på hvilken som
finge höra det. Han skulle skölja
Jerusalem rent, såsom man sköljer ett fat, hvilket
man, sedan det är sköljdt, vänder upp och
ned. Och återstoden af sitt folk skulle han
•öfvergifva i deras fienders hand. Och så
kommo den assyriske konungens
härhöfvits-män och grepo Manasse med hakar och
bundo honom med kopparfjättrar och förde
honom till Babel.
I denna sin nöd ödmjukade han sig
högligen och bad till Herren. Och Herren hörde
hans bön och lät honom komma åter till
Jerusalem och till sitt rike. Då besinnade
Manasse, att Herren är Gud. Och därefter
började han att iståndsätta Jerusalem och
förstöra afgudabilderna och altarena, som han
hade gjort. Och han iståndsatte Herrens
altare och offrade däruppå tackoffer och
lof-offer och befallde Juda att tjäna Herren,
Israels Gud. Men likväl var det myckna onda,
som han hade gjort, en orsak till Judas
framtida straff, Jer. 15: 4. Manasses regeringstid,
femtiofem år, var den längsta af alla Juda
konungars. Den närmaste därefter var Ussia,
som regerade i femtiotvå år. Manasse var
endast tolf år då han vardt konung och dog
vid sextiosju års ålder. Manasses moder hette
Hefziba. När Manasse vardt död, begrofvo
de honom i trädgården till hans hus i Ussas
trädgård. Och hans son Amon vardt
konung i hans ställe. Och denne vandrade i
alla sin faders synder, men han ödmjukade
sig icke, såsom hans fader hade gjort, 2
Kon. 20: 21—21: 20; 23: 12, 26; 24: 3, 4;
1 Krön. 3: 13; 2 Krön. 32: 33—33: 23.
Manasse upptages med i Jesu släktled i
Matt. 1: 10 men heter där Manasses.
Manasse 3. En man i Israel i Esras tid
en af dem, som hade hemfört utländska
kvinnor, Esra 10: 30.
Manasse 4. En annan israelit i Esras
tid som likaledes hade hemfört utländska
kvinnor, Esra 10: 33.
Manasse, se Manasse 2.
Maninna, se Eva.
Manoah, en man i Zora af Dans stam.
Han var gift, men hade inga barn; ty hans
hustru var ofruktsam. Och det hände sig,
då hustrun en gång var ensam, att en
Herrens ängel uppenbarade sig för henne och
sade, att hon skulle blifva hafvande och
föda en son, som skulle ..blifva en Guds
Nasir ifrån moderlifvet. Ängeln
underrättade därjämte kvinnan, hvad hon skulle
af-hålla sig ifrån i mat och dryck. Men
emedan ängeln uppenbarade sig under skepnad
af en man, trodde hustrun, att han var en
Guds man; och hon gick och omtalade
händelsen för Manoah.
Manoah bad då till Herren, att han måtte
låta den gudsmannen komma till dem ännu
en gång för att lära dem, hvad de skulle göra
med den pilt, som skulle födas. Och Gud
hörde Manoahs röst; och ängeln kom igen till
kvinnan, där hon satt på marken, men äfven
då var mannen frånvarande. Men kvinnan
skyndade sig till sin man och sade honom,
att samme man hade synts henne igen. Och
Manoah gick med sin hustru och kom till
ängeln, hvilken äfven han trodde vara en
människa. Och när Manoah förvissat sig
om, att det var samma person, som hade
varit hos kvinnan, bad han honom om
upplysning, huru de skulle förhålla sig med
afseende på pilten, då denne blefve född.
När ängeln hade gifvit den äskade
upplysningen, ville Manoah bjuda honom på mat.
Men ängeln svarade, att han icke åte något,
utan ville Manoah gifva något, så kunde
han offra ett brännoffer åt Herren. Och då
Manoah frågade efter hans namn, sade han
sig heta »Underbar». Men Manoah offrade ett
kid till brännoffer. Och då lågan uppsteg,
steg Herrens ängel in uti altarlågan i båda
deras åsyn, och de föllo ned till jorden på
sina ansikten. Och ängeln syntes icke mer
för dem. Då förstod Manoah, att det hade
varit en ängel, och han fruktade, att de
måste dö, emedan de hade sett Gud. Men
hans hustru var frimodigare och sade, att
om Herren velat döda dem, så hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
