Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Maria ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud för detta barnets skull, profeterade
öfver det och talade till de i Jerusalem efter
förlossning väntande judarne. Och både
Josef och Maria förundrade sig öfver det som
sades om barnet. Simeon sade äfven till Maria,
att ett svärd skulle gå igenom hennes själ,
Matt. 2: 1—21; Luk. 1: 26—56; 2: 1—40.
När Josef och Maria drogo från
Egypten igen, gingo de åter till Nasaret och
bosatte sig där. Men de drogo årligen till
Jerusalem till påsken. Och då Jesus var
tolf år, togo de äfven honom med sig dit.
Men på återvägen saknade de honom, och
då de icke funno honom i sällskapet, vände
de åter till Jerusalem, hvarest de funno
honom kvar i templet midt ibland lärarena.
Maria frågade honom då, hvarför han gjorde
dem detta. Och de ord Jesus svarade henne,
förvarade hon i sitt hjärta, Matt. 2: 22, 23;
Luk. 2: 41—51. Härefter nämnes icke
hennes namn mera. Men sedan Jesus blifvit
döpt och efter det han hade börjat att
samla lärj ungar omkring sig, vardt ett
bröllop i Kana i Galileen, till hvilket både Maria,
Jesus och dennes lärjungar voro bjudna.
Och då vinet begynte fattas vid bröllopet,
sade Maria till Jesus därom. Men Jesus
svarade henne, att hans tid ännu icke vore
kommen. Maria sade dock till tjänarena,
att de skulle göra, hvad Jesus sade dem.
Och han skaffade dem vin till fyllest, Joh.
2: 1—11. Ifrån bröllopet följde Maria med
Jesus till Kapernaum, v. 12. Senare vid
något tillfälle sökte hon, tillsammans med
sina öfriga barn, Jesus, och då de kommo
till huset, där han var, och bud kom in till
honom därom, svarade han, att de, som
gjorde Guds viija, voro hans närmaste, Matt.
12: 46—50; Mark. 3: 31—35; Luk. 8: 19—21.
När Jesus hängde på korset, stod Maria
med där. Jesus visade henne då till
lärjungen Johannes, och denne till henne, såsom
moder och son till hvarandra; och ifrån den
stunden tog Johannes henne till sig, Joh.
19: 25—27. Efter Jesu himmelsfärd gick
Maria jämte några andra kvinnor och Jesu
apostlar upp i en sal i Jerusalem, där de
voi’0 beständiga och endräktiga i bön och
åkallan, Apg. 1: 12—14. Utom Jesus hade
hon ännu fyra söner, Jakob, Joses, Judas
och Simon, och döttrar, hvilkas namn icke
äro nämnda, Matt. 13: 55, 56; Mark. 6: 3.
(Somliga gissa, att dessa skulle vara hans
kusiner). Namnet betyder: Bitter, myrra,
hafsdroppar (Stora kyrkobibeln).
Maria 2. Hette äfven Magdalena. En
kvinna, från hvilken Jesus hade utdrifvit sju
onda andar och hvilken sedan följde honom
från stad till stad och från by till by, då
han gick omkring och predikade evangelium
om Guds rike. Gemensamt med andra
kvinnor, tjänade hon honom med sina ägodelar,
Matt. 27: 55, 56; Mark. 15: 40, 41; Luk. 8: 1
—3. Då Jesus korsfästes, stod hon med vid
korset eller på ett litet afstånd därifrån och
såg på, Matt. 27: 56; Mark. 15: 40; Luk.
23: 49; Joh. 19: 25. Och när de begrofvo
honom, sågo hon och en annan Maria efter,
hvar han lades; och de blefvo sittande midt
emot grafven. Matt. 27: 61; Mark. 15: 47;
Luk. 23: 55. Sedan tillredde hon jämte
andra kvinnor välluktande kryddor och
smörjelse för att smörja Jesu lekamen; men
under sabbaten hvilade de. Efter
sabbaten kommo de i själfva morgongryningen
för att bese grafven och smörja Jesu kropp.
Men de voro bekymrade, huru de skulle få
stenen från grafven, emedan den var ganska
stor. Men det blef en stor jordbäfning, och
en ängel gick ned och vältrade stenen ifrån
grafvens dörr och satte sig däruppå, så att
då kvinnorna sågo till, funno de stenen
redan vara bortvältrad. Och då de kommo
in i grafven, funno de enligt Markus en
ung man sittande på högra sidan, klädd i
en hvit, fotsid klädnad. Lukas däremot
säger, att då de kommo in i grafven och voro
bekymrade öfver, att de icke funno Jesus
där, stodo bredvid dem två män i skinande
kläder. Och då de blefvo förskräckta, sade
ängeln, eller änglarna, till dem, att de icke
skulle frukta sig; ty Jesus vore uppstånden,
såsom han hade sagt dem. Men nu skulle
de gå och kungöra det för hans lärjungar
och säga åt dem att gå till Galileen, där
de skulle få se honom; ty han skulle gå
före dem dit. Och medan de voro på väg
att gå och kungöra det, kom Jesus själf
dem till mötes och sade, att de icke skulle
frukta sig, utan gå och förkunna för
lärjungarne, att han vore uppstånden och att
han skulle gå före dem till Galileen. Och
de tillbådo honom, Matt. 28: 1—10; Luk.
24: 1—12.
Markus säger, att Jesus först
uppenbarade sig för Maria Magdalena, Mark. 16: 1
—10. Johannes säger, att Maria kom till
grafven och såg stenen vara borttagen, och
att hon då sprang till Petrus och en
annan lärjunge och beklagade sig, att de hade
tagit bort hennes herre. När dessa då
varit och besett grafven och åter aflägsnat
sig, stod Maria kvar därutanför. Och som
hon då lutade sig in i grafven, fick hon se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
