Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Mordekai ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mordekai henne att säga af hvad folk hon
var. Och hvarje dag spatserade Mordekai
framför gården till fröhuset för att erfara,
huru det stod till med Ester och hvad som
gjordes med henne. Mordekai satt med i
konungens port (var med att skipa lag och
rätt). Och två konungens hofmän blefvo
förtretade på konungen och ämnade att
bära hand på honom. Men detta blef
bekant för Mordekai, och han berättade det
för Ester, hvilken då hade blifvit drottning
i Yastis ställe, och Ester berättade det för
konungen i Mordekais namn. Och då saken
vardt undersökt och så befunnen, blefvo
hofmännen hängda; och det blef upptecknadt
i krönikeboken i konungens åsyn, Est. 2: 5
—11, 15, 19—23.
Sedan detta hade skett, upphöjde konungen
en af sina höfdingar, Haman, och satte hans
stol öfver alla de höfdingar, som voro hos
honom. Och konungen hade befallt, att alla
hans tjänare, som voro i hans port, skulle böja
knä och buga sig för Haman. Men Mordekai
böjde icke knä för honom. Och konungens
tjänare frågade honom, hvarför han
öfver-trädde konungens bud. Men Mordekai hörde
icke på dem utan berättade blott, att han
var en jude (som endast böjde knä för
Herren). Och konungens tjänare gjorde Haman
uppmärksam därpå, att Mordekai icke böjde
knä för honom för att se, om han skulle
stå vid sina ord. Och då Haman såg, att
Mordekai icke böjde knä för honom, vardt
han full af vrede. Men som han hade fått
veta, att Mordekai var jude, tyckte han det
vara för litet att bära hand på honom
allena, utan traktade efter att förgöra alla de
judar, som funnos i Ahasveros hela rike.
Och Haman gick listigt till väga, och fick
tillåtelse af konungen, att låta utgå
skriftligt påbud i alla Ahasveros riken, skrifvet
i konungens namn och försegladt med
konungens sigill, att man skulle utrota, dräpa
och förgöra alla judar, både gamla och
unga, barn och kvinnor, på en och samma
dag, den trettonde dagen i tolfte månaden.
Påbudet vardt kungjordt i hufvudstaden
Susan. Och konungen och Haman satte
sig ned att dricka, men staden Susan vardt
bestört, kap. 3. Då Mordekai fick vetskap
om påbudet, ref han sina kläder och klädde
sig i säck och aska och gick ut midt i
staden och uppgaf ett högt och bittert
klagorop. Och han gick framför konungens port,
ty ingen, som var klädd i säck, fick gå in i
konungens port. Och då Ester, som ännu
icke visste något om det grymma påbudet,
Roslund, Bibelns Män och Kvinnor.
fick veta, att Mordekai var klädd i säck,
vardt hon förfärad och skickade ut kläder
till honom, men han emottog dem icke.
Hon skickade då ut en sin hofman till
honom, att hon skulle få veta, hvad som vore
å färde. Och Mordekai berättade om
Ha-mans påbud för hofmännen och gaf honom
äfven en afskrift af detsamma, att han skulle
visa denna för Ester och ålägga henne att
ingå till konungen och bedja om nåd för
sitt folk. Ester skickade hofmännen till
Mordekai igen och lät säga honom, att hon
icke hade varit kallad in till konungen på
en hel månad. Och om någon ginge till
konungen utan att vara kallad, blefve
densamma dödad, så vidt icke konungen
uträckte emot den den gyllene spiran, att den
måtte få behålla lifvet. Men Mordekai
svarade, att om hon icke ginge, så skulle hjälp
komma från annat håll för judarna. Och
om icke hjälp komme, så komme det äfven
att gälla hennes lif. Hvem vet, tillade han,
om icke du för en tid, sådan som denna,
har kommit till konungslig värdighet? Och
Ester lät säga honom, att han skulle gå och
församla alla judar, som funnos i Susan,
att de måtte fasta i tre dvgn, och hvarken
äta eller dricka, så ville hon med sina
tjä-narinnor göra på samma sätt, sedan ville
hon gå in till konungen. Och Mordekai
gjorde som Ester hade sagt honom, kap. 4.
Sedan gick Ester in till konungen, och han
räckte åt henne den gyllene spiran och bad
henne uttala sin begäran samt försäkrade,
att den skulle varda henne gifven. Och
Ester bad konungen och Haman komma
till sig till en måltid, och de kommo. Och
hon bad dem komma äfven dagen därpå,
så ville hon säga konungen ärendet. Då
Haman gick ut var han glad och vid godt
mod. Men då han fick se Mordekai i
konungens port, och denne hvarken stod upp
eller j-örde sig för honom, vardt han full
af vrede. Och’då ban kom hem, kallade
han till sig sina vänner och sin hustru
Se-res och skröt inför dem öfver sin stora
rikedom och sin höghet och att endast han
hade blifvit bevärdigad att vara med
konungen på gästabud hos drottning Ester
samt att han skulle med honom dit äfven
dagen därpå. Men med allt detta kunde
han icke vara tillfreds, så länge han såg
juden Mordekai sitta i konungens port. Då
rådde dessa honom, att ban skulle låta skaffa
en galge femtio alnar hög och morgonen
därpå säga till konungen, att man läte hänga
Mordekai däri, sedan kunde han komma
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
