Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Mordekai ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glad till drottningens gästabud. Ocb det
ordet syntes Haman godt, och han
anskaffade galgen, kap. 5.
Men på den följande natten kunde
konungen icke sofva, och han lät hämta ill sig
anteckningsboken för dagens händelser och lät
läsa för sig därutur. De kommo då till det
stället, där det stod skrifvet, att Mordekai
hade räddat konungens lif, då han hade
anmält de två homännen, som ville bära hand
på honom. Och konungen frågade, hvad
heder som hade skett Mordekai därför. Och
konungens tjänare svarade, att intet hade
skett honom därför. I det samma kom
Haman för att säga konungen, att man borde
hänga Mordekai. Men konungen förekom
Haman och sade: Hvad skalf man göra åt
den man, som konungen vill ära. Och
Haman, som tänkte, att detta icke kunde gälla
någon annan än honom själf, svarade, att åt
den mannen skulle man hämta en konungens
klädnad och en häst, på hvilken konungen
hade ridit, och på hvars hufvud en kunglig
krona var anbragt, och detta skulle
öfverlämnas åt en af konungens förnämsta
höfdingar med uppdrag att ikläda honom
klädnaden och sätta honom på hästen och låta
honom rida på stadens öppna platser och
ropa framför honom: Så göres med den
man, som konungen vill ära. Och
konungen sade till Haman, att han skulle taga
nämnda saker och göra med juden Mordekai
allt, hvad han sagt hade, och icke uraktlåta
något däraf. Och Haman gjorde allt detta
åt Mordekai.
Därefter kom Mordekai tillbaka till
konungens port igen; och Haman skyndade sig till
sitt hus, bedröfvad och med öfvertäckt hufvud.
Haman berättade för sin hustru och för sina
vänner, hvad som hade händt honom. Då
sade de till honom, att om Mordekai, för
hvilken han hade begynt falla, vore en jude, så
förmådde han intet emot honom; utan han
komme att falla för honom. Och medan de
talade härom, kommo konungens hofmän och
förde Haman med hast till det gästabud, som
Ester hade tillredt, kap. 6. Då nu
konungen och Haman voro vid gästabudet,
uttalade Ester sitt ärende och bad om sitt och
sitt folks lif; ty de voro sålda att utrotas.
Och då konungen kom att genomskåda
Ha-mans grymma plan emot judarne, blef han
öfvermåttan vred på Haman; och denne
vardt förskräckt. Men en af konungens
hofmän upplyste honom om, att Haman hade
en galge på sin gård, hvilken han hade låtit
uppresa för att hänga Mordekai däruti.
Konungen befallde då, att man skulle hänga
Haman i galgen. Och de hängde Haman,
och konungens vrede lade sig, kap. 7.
Därefter gaf konungen åt Ester Hamans
hus. Ester hade sagt för konungen, hvad
Mordekai var för henne. Och konungen lät
kalla in Mordekai och tog sin ring af sig,
som han hade tagit från Haman, och gaf
den åt Mordekai. Och Ester satte Mordekai
öfver Hamans hus. Ester bad vidare om
försköning för sitt folk och att konungen
skulle återkalla de bref, som Haman hade
utsändt. Men konungen svarade, att det,
som var skrifvet i konungens namn och
besegladt med konungens ring, kunde icke
återkallas. Men nu kunde Mordekai och Ester
få skrifva andra bref i konungens namn,
sådana som de själfva ville, besegla dem
med konungens ring och utsända dem i alla
konungens riken. Och konungens skrifvare
blefvo inkallade. Och de skrefvo och sände
ut i alla konungens etthundra tjugu
landskap, att den dag, som var bestämd för
judarnes utrotande, skulle dessa i hvarje
särskild stad träda tillsammans och försvara
sig och utrota, dräpa och förgöra alla dem,
som ville göra dem illa, och plundra deras
egendom. Och Mordekai gick ut ifrån
konungen i konungslig skrud af mörkblått och
hvitt tyg och med en krona af guld och en
mantel af hvitt och mörkrödt tyg. Och
många af de främmande folken blefvo
judar; ty fruktan för judarna hade kommit
öfver dem, kap. 8. Judarna samlade sig på
bestämd tid för att bära hand på dem, som
sökte deras olycka; och ingen kunde hålla
stånd emot dem, ty fruktan för dem hade
fallit öfver alla folk. Och alla konungens
ämbetsmän understödde judarna, ty fruktan
för Mordekai hade fallit öfver dem, emedan
Mordekai var stor i konungens hus, och
hans rykte gick igenom alla landskap, ty
han vardt allt större och större. Och
judarna dräpte många af sina fiender på den
trettonde dagen i månaden" Adar, samma
dag som de enligt Hamans bref skulle
blifvit utrotade. I staden Susan kommo de
tillammans äfven den fjortonde dagen. Och
Hamans tio söner upphängde de i galgen.
Mordekai och Ester läto sedan utgå
skrifvelser till judarne i alla konungens landskap,
att de skulle hålla högtid hvarje år den
fjortonde och femtonde dagen i nämnda
månad, de och deras efterkommande, till minne
af denna deras befrielse, kap. 9. (Det
påstås ock, att de hålla denna högtid ännu i
närvarande tid). En utförligare berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
